Jag har en samling av "Varning för hunden"-skyltar från olika delar av världen, och under NoraNatt så ställde jag ut några av dem i ett skyltfönster bland en massa annat hundrelaterat.
Varför man samlar på sig såna skyltar har jag inget som helst svar på.
Jag har en ungersk skylt, som skulle passa Helen som hand i handske, eftersom hon har Bob, en ungersk rasta-vovve.
Harapós kutya betyder bitande hund. Det låter elakt och respektingivande men skylten ser bara jättesnäll ut.
Den här vackra röda emaljskylten kommer från Portugal.
Emaljskylten nedan är från Frankrike och betyder ungefär: Dum och elak hund.
...å så en italiensk. Där drämmer de till med en neapolitansk mastiff med machohalsband fodrat med grävlingshår eller något liknande.
Och en liten japansk plastskylt som inte skrämmer någon...om man inte vet vad det står på skylten vill säga. Inte för att jag gör det...
Tallriken kommer från den legendariska Pariskrogen från gamla hallarna, det gamla medeltida marknadsområdet mitt i centrala Paris som revs i början av 70-talet.
Jag har fått tallriken av min vän och kollega Jessica som tror att någon släkting fick med sig asietten under 50-talet eller så, kanske tidigare.
I bilden nedan syns både hunden Alice och Maggan som pärlplattor, det var ju några som ville se dem lite i närbild. De är nyss uppackade och ska färdas vidare.
%20(2).jpg)
40 kommentarer:
Kul att se! Maffiaskylten från Italien i kontrast till den försynta japanska:-) och pärlplattorna är underbara, så fina!
Tack för titten!
Ja, just det. Pärlar du fortfarande eller har du inte tid nu för tiden? Vilka härliga hundskyltar du har....:-)
Så härligt! Det är nog bara den italienska hunden som skräms en aning:).
Nu blir det att hålla ögonen öppna vad gäller hundskyltar; svärmor har en Varning för hunden, på två dörrar fastän det inte finns en hund hos henne och aldrig har funnits heller. Så tillvida om hon inte räknar med katten.
Ha det!
Aileén har varit på mig några dagar nu om att lägga in kommentarer om skyltfönstret. Hon är otroligt förnärmad (så klart Divan är det....) över att affischen på Voffsårkestern inte satt över hela fönstret. Vacker konst i all ära hälsar hon men hon anser att affärer, dvs Voffsårkesterns skivförsäljning, borde gå före.
Vilka coola grejer du har.
Ja, varför samlar man på skyltar? Kanske för att det är ett behändigt format, ofta med mer eller mindre putslustiga uppmaningar. Din Varningförhundensamling är jättefin!
Och den lilla skotten röker pipa. "Sött"...
Monica: Ja, den italienska är en skylt för sig ;-) Jag har sett rasen i verkligheten och de är verkligen biffiga.
Cicki: Det händer att jag sätter mig, det är så himla avkopplande att pärla.
Pettas: Texten på en emaljskylt som jag ångrar bittert att jag inte köpte löd ungefär så här om jag minns rätt:
Chat bête et mal nourri, alltså elak och undernärd katt. Den skylten fick nackhåren att resa sig på mig.
Petra: Hur kunde jag glömma affischen? Vad behöver jag göra för att Aileén ska förlåta mig?
slöjdLena: Det blir väl lätt sådär om man har ett specialintresse. Ja, du borde ju veta ;-)
Mira: Ja, varför samlar man alls? Jag tror min första skylt var den italienska, sen har det bara rullat på...vänner har kommit med skyltar etc.
Den puffande lilla skotten är jag extra rädd om :-) Jag har förresten ätit på den krogen, den återuppbyggdes nämligen och alla gamla paneler med målade hundar som röker olika rökverk är bevarade. En boxer röker cigarr, en fårhund röker snugga etc.
Det kan vara en Cane Corso på den italienska skylten. Alltså en Gårdshund som heter Bonzo och som är orkesterledare för ett visst band.
Med kuperade öron så ser dom faktiskt ut så där, lite maffioso.
Ord.ver. s puli!
Renée: Jag har aldrig tänkt på att raserna är så pass lika.
Det är klart skylten föreställer årkesterledaren Bonzo :-)
Men så roligt att assietten får vara med! Och att vi får se dina fina skyltar och hundarna i pärlplattor. Kul!
Jessica: Det är inte bara det att den är en sån raritet, den är ju så himla snygg också!
hmmm va sa hundarna när du hämtade skyltarna ?????
från det ena till det tredje..
hittade på googles recept på lufttorkat ankbröst,,,enligt det reseptet skulle bröstet torkas i 3veckor..och kylskåp???
SLOG PÅ ..LUFTTORKAT ANKBRÖST..OCH BESKRIVNINGEN OCH RECEPTET STOD ALLRA ÖVERST PÅ SIDAN..
coyoteros: Ha ha, ja..vad sa hundarna ;-D
När det gäller lufttorkat ankbröst finns det massor av olika recept har jag märkt när jag googlat. Några säger en vecka och några tre veckor.
Jag håller på med nya ankbröst nu som jag tänkte göra efter treveckorsmetoden, bara för att jämföra.
Enligt receptet ska det saltas och kryddas och ligga i kylskåp under fyra dagar innan man hänger upp det. En del förespråkar kylskåp och en del källarsvalt.
Jag tror personligen mer på en plats där anktutten luftas bättre än i ett kylskåp och inte tar smak av annan mat. Kylskåp kanske de tar till som inte har tillgång till en källarhåla?
Om du vill följa mina ankbröstexperiment så kan du göra det i det här inlägget på min matblogg :-) Jag ska uppdatera det inlägget fram till det ödesdigra ögonblicket då jag skär upp ankbrösten. Om jag jublar eller faller i gråt får framtiden utvisa ;-)
Coolt!
Vilken orginell och rolig sak att samla på!
Alla var tuffa, men den italienska och potugisiska blev favvosar hos mig.
Läser här nu att man kan tydligen använda kylskåpet. Toppen. Då kanske även en annan som inte har tillgång till kallkällare testa. Bloggvärlden är toppen när man får så många bra tips.
Emma: Det är mina favoriter med ;-)
Cicki: Ja, det går t o m att hänga i fönstret, men det skulle inte jag göra. Här är en bloggentusiast som verkar ha testat en massa olika lufttorkningsmetoder, bl a på galge i vanligt fönster.
Om du går in på stationens matblogg så har du en länk till receptet där det hängs i kylskåp. Anledningen till att tiden utökas till tre veckor tror jag är för att man ska rulla ihop bröstet och binda upp det. På det sättet blir det mycket tjockare än om det hänger som det är.
Cicki: Temperaturen i vår matkällare är 5°, det är väl ungefär samma i ett kylskåp?
ja det är det men en källare ger ju en annan luftfuktighet. Och som du själv skrev så kan ju annan mat ge smak. Man får väl vara noga med vad man har där samtidigt som tuttarna.....:-)
Cicki: Kollade du länken till han som hängde dem i ett fönster?
Nej, men jag ska kolla nu.
åjoooo det kommer säkert att bli ett lyckat test,,,blir nog så du gråter av glädje.
test är ju test,,så helt säker kan manju inte vara första gången..fast själv brukar jag lyckas bäst första gången,,med både salamin,rökta fläsket å den kallrökta regnbågen,,vid senare tillfällen har det gått sämre,,och till å med misslyckats helt....men det är ju bättre att spänna en båge som brister,än att aldrig spänt en båge..harkeeel..
Jag hänger på kören: vilka coola skyltar!
Den översta gillar jag skarpt :)
Jag är nog inte så udda när allt kommer omkring.
coyoteros: Jag hoppas det ;-)
Test är test som du skriver, och man måste ju bara pröva ;-) Nu har jag precis kryddat in tutte nr 3 och lagt in i kylskåpet. Märk väl - i bakplåtspapper!
Åh, vad mycket gott du har provat på! Rökt fisk skulle jag vilja testa.
Håller du på med salami och lufttorkat i nuläget? Jag blir väldigt nyfiken.
Mian: Ja, den översta är riktigt fin, det är tungan som gör att man igenkänner en hund öht ;-)
Skaffaren: Vi har nog lite samlarnörd i oss lite till mans.
nää,inte just nu,har inget bra ställe att hänga den på,utan salamin har jag köpt från en ungersk butik i göteborg.
och kallröken sålde jag för tio år sen...vilket jag ångrar lite i dag...men där jag bor nu mitt i ett villaområde skulle det vara svårt att röka utan att störa grannarna,,då kallrökning är låg temp under lång tid åå mycket rök...
coyoteros: Kallrökt är verkligen gott. Jag minns att jag brukade få tag i kallrökt fårfiol på ett ställe förr i världen. Det var mycket godare än det varmrökta.
javisst kallrökt blir godare och har längre hållbarhet,,har ätit fårfiol en gång på ett julbord uppe i sävsjön norr om hällefors,,jag minns än i dag att jag tyckte ,,just fårfiolen var det godaste på det julbordet,,sen dess har jag aldrig sett fårfiol på dom julbord jag har ätit vid senare tillfällen,,
konsten i kallrökning just att kunna hålla låg jämn temp ,,omkr 27gr
å dä ä inte lätt på sommaren när ytter temperaturen är 25gr...det bästa är att lägga rökgången under jord,,i en liten uppförsslänt,om manhar sån på tomten,,själva rökhuset är inte så kinkigt att bygga.....
Åhh, skylten med Pulin ( Ja, jag är ju lite partisk...)var ännu finare än jag hade trott!! Helt underbar!! Det är ju iofs Komondoren som är den farliga vakthunden, men Pulin används både som vall-och vakthund. Och jag vet att jag har läst någonstans att Pulin kan ta till tänderna i sin kommunikation, för så gör de tydligen när de vallar fåren, men det är ingenting jag har märkt på Bob.
Men han är en riktig enmanshund. Främlingar göre sig icke besvär, de är helt ointressanta för honom så länge de inte plingar på vår dörr, för då kommer vakthunden i honom fram!!
Sådärja, det blev visst en riktig Pulilektion i den här kommentaren!!
Kram!
coyoteros: Att kallröka måste ta längre tid, eller...?
Nu måste jag försöka förtränga hur gott det är med kallrökt fårfiol, annars dreglar jag ner tangentbordet.
Rökgång under jord lät intressant och fiffigt.
Helen: Jag hittade en liten etikett på baksidan och det är en puli på bilden, och inte en komondor. Du kanske kan se det men det kan inte jag ;-)
Vet du - jag tyckte det stod Helen över hela skylten så jag har postat den till dig idag. Det är klart att du och Bob ska ha den fina skylten - för himla fin är den :-)
Tack för pulilektionen, det var kul att få reda på lite mer om den här häftiga rasen.
Men, Christina!!!Jag tror att jag svimmar!!Du är helt otrolig!!Jag skulle just gå och lägga mig, när jag kom på att jag skulle kika in till dig, och så läser jag detta. Nu kommer jag inte att kunna sova för jag fick en sådan glädjekick när du skrev att du hade skickat den :-). Jag älskade skylten direkt när jag såg den!!Åh, jag ska maila dig, så fort vi får mailen installerad(köpte ny dator vid nyår och har inte installerat mailen ännu, jag vet, jag skäms..)
Massor med kramar!!
Helen: Den är en av de finaste i den sk "samlingen", dels för den ovanliga formens skull, dels för att den är gjord i emalj och att de har använt sig av en nationell ras.
Men - hos mig ligger den nedpackad och hos dig skulle den helt enkelt få ett bättre hem :-)
Sist men inte minst så har jag ju ingen Bob ;-)
Ja, jag lovar att den ska få hedersplatsen i mitt hem!
Pulin är ju en så pass ovanlig ras, därför är det inte lätt att hitta saker som relaterar till den, därav en av anledningarna till att jag blev så kär i din skylt.
Åh, du är så godhjärtad, Christina. Tack, snälla du! Kram!
Tittat runt också på allehanda recept mer eller mindre komplicerade. Ditt verkar ju väldigt bra med det resultatet och en del i hemligheten tror jag faktiskt är er matkällare men perfekt temperatur, luftväxling förutom din matlagningskonst då förstås. Nu ångrar jag nästan att vi inte köpte pappas och mammas hus, jättefint och med en matkällare som användes mycket.
"Le chien qui fume" finns kvar!, även om hallarna inte gör det. Det är ett fik i Montparnasse som ser rätt anrikt ut fast det kanske inte är mer än en fyrtio år gammalt.
Undebart! Jag skrollar upp och ner flera gånger. Ler åt Bob hund med flera.Den där japanska skylten med är säkert skräckinjagande för en japan. KJapaner är ju alltid så artiga och försynta. RÖDA tecken - hjälp! (Vd nu DET kan heta på japanska.)
Hoppas du hittar nåt hundkul i Kina.
Apropå hallarna i Paris, det fanns alltså en krog som hette Au chien qui fume?
Jag har vara varit på Au pied de couchon (Grisfoten). Tyvärr inte den ursprungliga, utan bara den som ligger i det nya kompletxet. Var där en gång för mååånga år sedan med den resebyrå jag jobbade på. Vi anordnade en sekreterarresa (det var ju ofta sekreterarna som beställde resorna). En kväll skulle vi äta på Grisfoten. Per, som arbetade på resebyrån, gick den em för sig själv. Han var inte så duktig på franska och hade glömt namnet Au pied de couchon. Adressen hade han så klart ingen kolla på (bra resebyråkille det där ...). Not!
Han löste det hela genom att, ja, du fattar, ta en taxi, peka på sin fot och grymta. Pas de problème, Monsiuer. Per kom innan oss till krogen.
Jag undrar hur han gjort om han skulle till den rökande hunden? ;)
Pärlplattorna med Alice och Maggan är så fina, så fina. Här talar vi inte pärlor för svin, du sprider verkligen GLÄDJE med dem.
Helen: Det är som om jag skulle få syn på ngt podenco-relaterat ;-)
Kram!
Monica: Ikväll ska ett till bröst hängas i källaren, det har nu legat och dragit i kryddor i kylskåpet under fyra dygn. Jag tror det kan bli för salt - vi får se.
Det första receptet var verkligen mycket enkelt, och jag har svårt att tro att det kan bli godare än så.
Du har nog rätt om källaren, den gjorde nog sitt till :-)
Jorge: Oj, då finns det fler, för den som låg i hallarna återskapades med paneler och allt i samma område, rue du Pont_Neuf. Jag har varit där och ätit en gång:
http://www.auchienquifume.com/
Kesu: Ops, du hann slinka emellan medan jag skrev en svarskommentar;-)
Fnissar när jag läser om din kompis Per och hur han lyckades ta sig till restaurang Grisfoten :-D
Ja, krogen Au Chien Qui Fume finns i samma kvarter fortfarande och med de gamla panelerna och målningarna från krogen som låg i Hallarna. Om du är i Paris någon gång, så gör ett besök! Det finns målningar av en mängd olika hundraser som alla puffar på rökverk av olika slag. Jättecharmiga.
http://www.auchienquifume.com/
Sen finns det tydligen ett fik med samma namn i Montparnasse, enligt Jorge (i en tidigare kommentar).
Ja, visst blir man nyfiken på vad just de röda tecknen betyder på den japanska varningsskylten!
Närmare googling visar att det finns en hel massa fik eller krogar i Frankrike som heter Den Rökande Hunden, förutom den i Hallarna som kanske var den ursprungliga, eller också inte.
Märkligt nog så verkar det inte finnas någon som heter Den Gula Hunden eller Den Röda Pudeln. Men det finns ju Chat Noir och Vita Hästen. Hundar intresserar kaféägarna bara på villkor att de brukar tobak, tydligen...
Jorge: Med andra ord ska man passa sig för att stämma träff på Den Rökande Hunden när man är i Paris ;-)
"Den gula hunden" heter förresten en Simenon-deckare om kommissarie Maigret, en av de allra första :-)
Skicka en kommentar