Poppanskiss

Noodler's Polar Black och akvarell

Här finns minsann...

... en till som vill posera och få kommentarer.

 - Såja, syns jag nu eller ska jag komma ännu närmare kameran?

Gaia Goding låter sig fotograferas

Idag revs det gamla kork-o-plastgolvet bort och ett trasigt men vackert trägolv kom i dagen.
När solen sken in genom västerfönstret på eftermiddagen och Gaia Goding gick in och satte sig mitt i det här avskalade rummet, så var det rena skönhetsupplevelsen.
Det var knappt jag trodde det vara sant, jag fick tänka kamera, ja till och med gå och hämta den, sätta på den *plingeling* och även ta ca 10 bilder innan Gaia reste sig upp och gick igen.

Ett unikt ögonblick med en mycket speciell hund.

Ett liv utan kök är ett halvt liv, det är helt klart.

Nu är det en vecka sedan vi blev av med köket, och jag lider och våndas. Svårartat.
På nätterna drömmer jag om matlagning... dim sum, slemrullar och friterade salviablad, jag knarkar teveprogram som "Come dine with me", "Masterchef" på BBC Lifestyle etc...

Ibland hallucinerar jag och ser räkor framför mig, och inte vilka räkor som helst, utan de som Cecilia från Houston (som ibland kommenterar här) kan handla när hon behagar.
Jag har sällan sett så präktiga räkor som de i Mexikanska Golfen!

Så här skriver  Cecilia apropå ett inlägg här på bloggen...som handlade om en rätt jag gjorde efter ett recept från sagda Cecilia, snacka om cirkelgång:

Vi åt räkor i helgen (jag blev så sugen när jag såg din bild) - jag hade velat äta risotto till men orken räckte inte så det blev pasta. Vi tog ett par bilder så du kan få se hur Gulfräkorna ser ut :). Våra lokala räkor är grå sedan finns det oftast Key West räkor också och de är rosa även i okokt tillstånd! Key West räkorna, Thailändska tigerräkor och e-z peel  (de har redan skårats över ryggen så de är lättare att skala) fanns också i disken igår och är alla lite billigare för de har varit frysta, medan de vi köpte är färska.

Min kamera har lagt av så bilderna är tagna med kameran i min macbookskärm... Kvaliten är därför som den är.

Hälsningar från Houston och Cecilia


Ja, bildkvalitén har jag inget att klaga på, men däremot att räkorna befinner sig på andra sidan jordklotet.
Hit med dom! Pronto!

Bilden nedan föreställer den tallrik vi inte ser på stationen. Den finns dessvärre i Houston.

Jag hade tänkt avsluta med att skriva ngt om lyxproblem och tredje världen, men det blir bara floskligt - det är ju så självklart att det här är ett lyxproblem.

Men kännbart.

Var är Sture?

Igår kväll blev vi bjudna på middag hemma hos Bi och Bo.
De tycker synd om oss som är tvungna att äta färdigmat på stationen sedan en vecka tillbaka.
Åh vad det var härligt att äta hemlagad mat igen!

Bäst vi satt där och åt och hade trevligt rasslade det till i kattluckan i tamburen, och det blev ett fasligt liv på pälstjejerna.
  - Var var var?!!! Vart tog han vägen? 

Det var husets katt Sture som hade tänkt komma in från kylan men snabbt backade ut igen när han upptäckte två jaktsugna pälstjejer i sin hall.
Varför Gaia och Poppan tycker att det ska råda husfrid hemma, men inte borta, är en fullständig gåta.

På bilden nosar Gaia vid kattluckan medan Poppan ser ut som hon väntar sig att Sture Jättekatten ska komma in genom den riktiga dörren. Två meter lång verkar han vara i Poppans fantasi.

Många läsare av den här bloggen tycker vi har varit ohemula mot stationens möss som nu är hemlösa inför vintern.
Betydligt snällare är de spanjorer som jobbar på en firma som tillverkar sherry.
De drabbades av en musinvasion och löste hotet mot sherryfaten genom att helt sonika bjuda mössen på sin finaste sherry. Se det här klippet.

Andra takter är det i Monty Pythongänget - de är faktiskt värre än vi på stationen. Här spelar de The Bells of St Mary's på musorgel. Hua!

Mössens julafton - hur ska det bli?

 

Bloggvännen Monica la ut en länk till den här familjeidyllen, och undrade hur mössens julafton nu ska bli? Kanske ska de fira på stationen?

NEJ Monica, de ska det INTE. Muspappa Kurtan får ta med sig sin familj någon annanstans.

Jag avskyr inte bara möss inomhus, jag har himla svårt för käcka julsånger dessutom. Jag skulle inte stå ut fem minuter om jag hörde sånt här komma inifrån skåpen!

Nej, skicka mössen hit istället! De kan väl också gilla ombyte?

Nu börjar det roliga...

Så här såg det ut i måndags kväll när vi tömde köket på möbler och husgeråd.
Pälstjejerna blev väldigt oroliga, de trodde antagligen att vi skulle flytta, och höll sig hela tiden nära nära, så vi nästan snubblade på dem.

Och i onsdags hade hela köket försvunnit...så gott som.
Bänkskåp och kakel är borta och musbostäderna likaså. Det fanns massor av ingångshål för mössen, så inte undra på att vi har haft problem.

Igår var allt tätat och reglat och nu börjar det roliga. Bänkskåpen ska tillbaka och en ny diskho i porslin ska in.
Nya bänkskivor och nytt kakel blir det också.
Vi funderar på att ta golvet också nu när köket ändå står tomt.

Jag skördar ännu en omgång mogna chilin och trär upp på tråd och hänger på tork nere i pannrummet. De är så kolossalt vackra och det är så roligt att ha så många olika sorter.

Och under gårdagen slog räknaren om till 50 000 besökare - uj uj uj!

Dag 2

Idag blottades vad som fanns mellan köksbänkarna och ytterväggen, och det var ingen uppmuntrande syn kan jag tala om.

Sedd ur musperspektiv var dagen inte heller särskilt lyckad...

Dag 1- sammanfattning.

Det hade sina avigsidor, att Poppan inte hade skyddsdräkt men ändå envisades med att  hänga i köket under saneringsdag 1.
Vid femtiden sanerades Poppan av saneringsteamet som fortsätter jobbet i morgon.

Gaia gick under jord.

Nu börjar det hända saker i köket...

Besök hos ett verkligt kreativt par

Nu i helgen var det konstslinga i Örebrotrakten, och jag hade antecknat noggrant att Lena och hennes man Michael skulle vara med.

Lena har jag känt lite lite grann, innan jag och hon började blogga, men sen har vi blivit bloggvänner och hon brukar kommentera här ibland - då kallar hon sig för slöjdLena.
Lena är en modig teckningslärare som har vågat säga upp sig för att på heltid ägna sig åt sitt stora intresse - bokbinderi.
Hon har gått bokbindarutbildningen på Leksands folkhögskola och det strålar riktigt om henne när hon visar och förklarar.
Det är ingen tvekan om att vi står inför en människa som älskar det hon gör.

Lena har köpt upp ett helt gammalt tryckeri i Eskilstuna, och fraktat hela härligheten hem till villan i Örebro.
Jag får gåshud när jag tittar på de vackra typerna.

Jag hinner inte memorera allt hon berättar, men det här är en bindning i tre delar som är helt dammfri, och som heter något som chemise och kassett på fackspråk.
Halvfranskt band med renskinn - det är nästan så jag svimmar när jag försiktigt stryker med fingret för att inte fetta ner det av misstag.

Koptisk bindning, men Lena nöjer sig naturligtvis inte bara med det, det ska vara tvillingbindning också. Boken till höger alltså.

Jag bara älskar folk som lär sig ett uråldrigt konsthantverk och överför det till vår tid.
Vad sägs om en bok gjord av cykelslangar och med ventilen kvar?

Eller en bok som behöver friseras ibland?

Här visar Lena en av sina många maskiner, och den lilla tjejen till höger är eld och lågor och vet inte  vilket ben hon ska stå på i pur upphetsning.

Lenas man Michael är också teckningslärare och konstnär, här står han i ateljén och berättar om sitt ikonmåleri.
Han har bl a studerat vid det ortodoxa klostret i Valamo.
Jag som inte är troende, men ändå har en stark sakral ådra, blir väldigt förtjust. Det är mycket vackert.
Håkan blir också väldigt intresserad.
Michael berättar entusiastiskt och kunnigt om ikoner och om olika helgon, och vips har jag beställt en ikon föreställande det här helgonet.

Michael målar också akvarell, och det var egentligen det han ställde ut i helgen.
Här visar han en helt annan sida av sin personlighet, och även här blev jag fängslad. Motiv från växtriket och med  underbara stråk av akvarellpenseln.
Michael lottade ut en av sina fina akvareller, lotterna kostade en hundring, och då fick man en jättefin konstalmanacka också för 2011.
Jag brukar aldrig vinna något på lotteri, så jag betalade en hundring och bad Håkan välja nummer.
21 brukar vara ett säkert vinstnummer, påstod Håkan, och så fick det bli.

Idag ringde Lena och meddelade att det var vi som vann tavlan!
Helt otroligt - gissa om vi är glada :-)

Nr 21 alltså gott folk! Lägg det på minnet!

Poppan har tagit en mus i köket...

...en mus från IKEA, 9 spänn.

Nästa veckas jobbkaos

På tisdag drar de in, snickare och rörmokare - för att riva ut köksskåpen längs med ytterväggen, täta och sedan sätta tillbaka alltihop igen.

Vi har tröttnat på att ha sura och kaxiga husmöss som glor stint tillbaka när vi öppnar skåpdörrarna, och allmänt beter sig som om de var väldigt störda av att vi bor här:
 - Hey, det drar, stäng skåpdörren för farao, pucko!!!

På lappen skriver vi upp antal offer. Hittills 6 stycken ovanligt välgödda stackars husmöss.

Poppan, som ger järnet för att döda möss utomhus, tycker att husfrid råder inomhus. Man dödar inte en kompis man delar kvart med, så lyder hennes slutgiltiga åsikt.
Hon vägrar vika en tum i den här frågan.
Gaia delar hennes åsikt helt, och ignorerar mössen som driver både Håkan och mig till ett slags stilla vansinne.

De kakelplattor som fattas i den renoverade toan kommer också på plats under veckan som kommer.

Bi har bränt mina plattor, och det ska bli så spännande att se dom på plats.

Mitt i allt det här ska jag sitta och jobba. Hua.

Jag hittade det!

I kväll hittade jag det borttappade videoklippet när Claes och Håkan får igång Napoleon en kortis i somras.
Att det låter så illa beror på att startkransen är trasig i den befintliga motorn...fast jag tycker ändå att det låter som ljuv musik... som ni kanske hör!
Skruva upp volymen!

Pekblinker på en Peugeot 403 från 1956

Vi lyckades starta Napoleon i juli, han morrade och jag jublade utanför garaget.
Jag har förgäves letat, men måste ha raderat  den historiska filmsnutten av misstag. 
Det var hjälten från Burträsk, som var här med med sin fru Kerstin, som lyckades få igång den gamle kämpen.
Så synd att jag har förlagt filmfilen. Fattar inte.

Istället lägger jag ut en liten filmsnutt från augusti, när Rolf från Karlskoga kom förbi och hjälpte oss att få igång Håkans 404:a, bara sådär.
Finbil åkte han också, och jag var ju bara tvungen att filma pekblinkern in action så att säga.
Hör ni ljudet när den dunsar till?

Första bilen jag åkte i som barn var just en 403, - 56, med pekblinkers.
Jag till vänster med gullig mössa, vitsippor och boll.