 |
| Ebro och Peo på besök i november, Ebro äskar att släpa omkring på skor när han blir riktigt glad. |
Någon av er som läser här kanske minns Gaias bror Ebro, hunden som vi hjälpte till att omplacera från Stockholm till landet Halland.
Ebro, eller E-bror som vi brukar kalla honom, var här en sväng i vintras med sin husse och hälsade på.
Det var ett kärt återseende kan jag tala om, och Ebro viftade frenetiskt med svansen, kollade alla sina gamla ställen som hastigast, pussade på pälstjejerna och sen var det bra med det. Sen var det bara husse Peo som gällde.
Det var så uppenbart att de två hade alldeles speciella band sinsemellan. Det kan liksom inte bli bättre.
Nu i påskas så fick vi en film som Peos son Alexander har filmat, och jag fylls bara av en så stor glädje och värme när jag ser hur Ebros liv ser ut i dag.
Filmen är hela 7 minuter, men det är de sista minuterna som är bäst när Ebro sitter i vagnen och hans små fina öron guppar i takt med hästen Toppens trav, så häng kvar!
I ett mejl från i somras skriver Peo så här till en bild han skickar:
"Måste bara skicka denna bild på Ebro, Toppen och Peo Vi är på väg till vagnen för att koppla på och köra ut.
Ebro lös och ledig hänger med Toppen som också går helt lös. Tre gamla gubbar som inte har några
koppel eller grimskaft eller andra krav ....
Det var allt för denna gång.
Ebro Toppen och Peo"
 |
| Vilket gäng! |
.jpg)
35 kommentarer:
Och här ligger jag i sängen och har tittat på den ljuvliga lilla filmen och alldeles lycklig blir man ...
Fint!
Kan inte låta bli att undra vad Ebro tänkte när han satt där på vagnen och åkte med...?
Så lyckat det blev!
Min dator ville inte ladda upp filmen. Till slut startade jag om den. Måste ju kolla på E-bror och gänget.
Trevlig film!
Elisabet: Ja, visst blir man glad :-D
Är det månne i den lilla ajfånen du har tittat på filmen?
Turtlan: Ja, det är så roligt att få små rapporter hela tiden :-)
Cecilia N: Hos mig hänger sig filmen lite då och då, men sen så rullar den på, och Ebro springer och springer...
Kolla hur hästen Toppen håller koll på var Ebro är!
Det är klart man minns Ebro. Tänk att han fick ett sånt bra liv hos Peo. Ibland klickar det ordentligt. Det har det gjort mellan de två, eller tre kanske man ska säga om man ska räkna med hästen.
Har du sett att Blogger fått till en knapp så man kan återkoppla till kommentarerna. Ibland sköter de sig.
Helt underbart! Det är ju frihet i ordets verkliga bemärkelse. Alldeles fantastiskt för en hund (och för häst och husse också för den delen) att få röra sig så här i naturen. Och vilken MOTION!! För Ebro alltså.
Klart jag kommer ihåg Ebro!
Det värmer gott att se de tre vännerna på tur!
Roligt att du är tillbaka också! Hoppas det blir oftare igen!
Who could forget Ebro? It is such a beautiful story that he and Peo became such good friends and are so happy together. I often wonder about them, so it is good to see this video
of them enjoying the day together. Thank you Christina for showing it and thank you Peo for sending it to her. You will always be in our hearts.
annie over in Texas
Fina fina Ebro.
Så härligt med denna rappor; en skön start på veckan att titta på denna film!
Man kan inte annat än att bli lycklig! Underbart och hjärtevarmt
Karin
man blir glad av sånt här..
helt klart har det uppstått band ,som är spännande och egentligen är omöjligt att förklara,,dom bara finns där..
Se, det var ett riktigt hundliv! :)
Cicki: Ja, och eftersom Peo är pensionär så får ju Ebro vara med precis hela tiden, han som avskyr att vara ensam :-)
Ja, bloggaren Margaretha tipsade om att det fanns en kryssknapp igen - hurra!
Monet: Du anar inte vilka musklade baklår Ebro har nuförtiden :-D
olgakatt: Vilket gott minne ni har allihop!
Ja, jag hoppas att jag ska komma över bloggtröskeln snart... ett steg i taget du vet...
annie: You all have such good memories;-D Some people and some animals, you never forget, that's it.
Thank you dear Annie for your nice greeting to generous Peo too!
Mian: Jag brukar alltid tänka på Ebro som en prins, varför vet jag inte riktigt:-) Det var nog det där första intrycket jag fick av honom när jag mötte honom på hundhemmet i Spanien första gången.
Pettas: Ja, det är en riktig feel good-historia det här :-)
coyoteros: Ja, ibland klickar det direkt...
Mira: Ja, verkligen. Pälstjejerna skulle älska det där, speciellt Poppan tycker att jag går för långsamt när vi är ute på promenad.
Nä, fart ska det va'!
Jag blir alldeles tårögd.
Klart man kommer ihåg Ebro! Jag blev alldeles nervös av rubriken - hade något hänt? - men sedan riktigt tårögd av glädje. Vilken succéhistoria det här är!
Underbar film. Och jag älskar fotot av de tre kompisarna på väg - som en sinnebild av vuxenlivets behag, skulle man kunna säga. Ingen behöver ledas eller undra, alla är trygga med varann och vilka de är och var de har varann och vet precis vad som händer, och trivs.
Tack för ett fint blogginlägg!
Man blir så glad, så glad.........
Hej Christina, och välkommen tillbaka till bloggvärlden! Jag har saknat dig!
Ja, visst minns jag Ebro. Och jag blir så varm i hjärtat av att titta på filmen. Vilken lycka att han fick det så bra! Det ser ut som han ler, där han sitter bakom hästen och vinden leker med hans öron...så gulligt!!
Hoppas att allt är bra med er på Stationen!
Kram!
cruella: Jag med, jag vet inte hur många ggr jag har sett den nu...
ab: Jag är så tacksam att det blev så här bra, annars hade jag haft fruktansvärt dåligt samvete för att vi inte tog honom.
Ja, visst är det ett härligt foto på kompisgänget :-D
Renee:Verkligen! :-)
Helen: Nämen hej, det var inte i går!
Det känns lite trevande med bloggandet fortfarande, men men...
Jag upphör inte att förvånas över vilket enastående minne ni har allihop ;-)
Ja, visst är öronfladdrandet hur gulligt som helst :-D
Kram!
Nu har jag tittat på Ebros gulliga öron en gång till. Så bra han har det!
Klart att jag minns Ebro och vad glad jag blir över att se hur bra det blev för honom och att han funnit sig väl tillrätta och stortrivs med tillvaron.
Själv saknar jag hundägandet ibland så in i bara den, men det får bli en annan gång i ett annat liv när det finns möjlighet att ta god hand om en hund.
Kul att ha dig tillbaka i bloggvärlden igen!
Vilken underbar film, Ebro hamnade rätt i livet. Hos en beundransvärd Peo, heja honom.
Kul att han fanns, som en glädje att tänka på.
Nu kommer jag sova gott , tack för detta inlägg....
Jag kan tyvärr inte se filmen pga dålig uppkoppling men jag gläds att Ebro fått det så bra i livet! Glad blev jag också att se att du bloggar ibland Christina! Har saknat dig! Kram Anita
en lien rolig detalj på bilden..
vad lika hästen och ebro är i kroppsbyggnad om man tittar noga,,bortsätt från svans huvud och hov och tass...
Jag blev så glad när jag såg att du var tillbaka! Jag har ju undrat vad som har hänt...Jättekram och välkommen tillbaka!
Men vilken helt underbar, underbar film! Säger det igen: Vilken lycka att han fick det så bra! Nog minns vi Ebro!
Hans öra blåser så gulligt där i vinden när han sitter på vagnen på slutet. :-)
Tack för att du delar med dig av det här Christina!
// Lisbeth
Vilken fantastisk film! Jag fylls av ett lugn av den fina hästen, hunden Ebro, den vackra skogsvägen och inte minst musiken. Hälsningar Monica
Mian:Ja, dom där öronen.... :-)
Staffan: Förstår att du saknar hunderiet, hoppas det löser sig någon gång i framtiden! Jag håller helt med dig - man ska ju kunna erbjuda hunden ett bra liv.
Lena H: Tack själv för att du kikade :-)
Anita: Aj då, hoppas ni får bättre uppkoppling i framtiden!
Kul att se dig igen, och kram tillbaka!
coyoteros: Jag tänkte faktiskt på samma sak när jag först såg bilden :-) Det syns att de hör ihop.
malou: Hej, så roligt att se dig igen!
Ja, det var himla dumt av mig att inte skriva ngt litet istället för total bloggtystnad. Ibland är jag så korttänkt.
Tankevågor: Så roligt, jag tycker också att den här filmen är så himla fin :-) Man känner nästan doften av häst och lerig skogsväg...
Edith: Visst skulle man själv vilja sitta där i vagnen :-)
Vilken härlig blogg ! Stationshuset är ju suveränt & härlig gammal bild ; Jag blir lycklig ;) Jag har en fråga om att få låna en bild av dig, jag länkar såklart ;) Jag har mailat dig ;)
Ha en härlig söndag & vecka !
Anki
Jag såg det här inlägget för flera dagar sedan, men det är så krångligt att kommentera på telefonen... tycker jag.
Filmen är verkligen helt underbar! Lycka rakt igenom. Och sommarbilden med förstås, där de kommer spatserande alla tre tillsammans.
Familjen Zaar: Jag har svarat dig, men fick felmeddelande, mejlet gick inte fram av ngn konstig anledning.
Självklart får du använda bilden på Maja i Höjens gamla hus på din fina blogg, bara roligt att du frågade innan :-)
mossfolk: Håller med, jag har heller inte kommit dit ännu - att kommentera bloggar per mobil. Jag som är dålig på att kommentera över huvud taget just nu :-o
Vilket underbart hundliv Ebro har fått hos sin "nya" husse. Det har du ju æven dokumenterat tidigare, men det var roligt att få en uppdatering från de tre mænnen.
En av mina barndomsdrømmar (och ær væl det fortfarande), var att ha en hund och en hæst. Hunden skulle vara så "væluppfostrad" att den skulle kunna springa med løs under ridturerna.
Norma skulle nog klara det hyffast ok, men problemen kommer nog att komma vid eventuella møten med mænniksor, andra hundar samt vid passager øver bilvægar och genom byn. Silvers problem ligger nog mer i att hon inte skulle stanna vid hæstens sida om hon får korn på spænnande dofter efter exempelvis Rådjur.
Vilken hærlig man som iscensætter MIN drøm på ett så naturligt sætt vad det verkar!
Emma: Det där på filmen är ett drömliv för mig också, och det är fantastiskt så fint Ebro kutar bredvid utan att komma ivägen för vare sig vagn eller häst :-D
Du får hålla utkik här förresten, för snart lägger jag ut bilder på Peugeot 403 pickisen som börjar bli klar för besiktning snart...
vad spännande!!! Att du har kommit så långt med pickisen, den såg ju liksom inte helt välmående ut där på lägdan när du hämtade den... Det ser jag fram emot! :-D
Emma: Jag och jag, harkel harkel, det är min kompis Claes som har gjort allt jobbet.
Men - nu ligger inlägget ute om du vill titta :-)
Näeh, den såg verkligen hemsk ut där på skogslägdan, fastfrusen och da'n.
Det går ju inte att glömma Ebro! Filmen kan jag inte se just nu (nåt vajs på uppkopplingen) men fotona, ååh, fotona! Särskilt det sista. HELT fantastiskt!
Sånt där är fina fisken som sista bild på näthinnan innan datorn slocknar :)
Krams!
Skicka en kommentar