onsdag, februari 10, 2010

Knarvel-mail från Minnesota


Idag fick jag ett väldigt trevligt mail från Dave's bror Dan som bor kvar och driver the Downing Farm i Minnesota vilket är barndomshemmet, och igår gick Dan runt och plåtade knarvlar som han inte ens kom ihåg fanns, och knarvlar som säkert inte har använts på bortåt 50 år.

Som Dan skriver så är världen liten idag och nätet fantastiskt:
....and to think that people can be brought together across an ocean just by the simple need to keep doors closed! :)

Dan har skrivit bildtexter till alla knarvelbilder, och texten som hör ihop med bilden ovan lyder så här:

This is what my Dad has always called a knarvel. It holds in a window (or screen in the summer). This is a window to my basement. I actually can't remember him using the term "knarvel" for any of the larger wooden ones, but maybe that's just because he never had to refer to one by name. I can remember helping him, as a child, replace the windows with screens, or vice versa, and he would ask me if I needed to use his plier to turn the knarvel. They might sometimes be stuck and hard to turn for little hands. I always assumed that he used the word as a fun made-up name, as people do for small items that they don't have a name for. For example, around here, you might go to the hardware store with some small part that you need to replace, and you don't have a name for it, so you tell the salesperson, "Do you have one of these "doohickeys?""


This is the old woodshed. We no longer burn wood, so now it mostly stores gardening supplies and tools. The small building to the left is the outhouse--unused since plumbing was installed in the house about 60 years ago. It's funny that MY outdoor toilet does NOT use a knarvel. It has a hook.




The newest knarvel on the farm. I used a simple scrap of wood for this when I started reusing this old building as a chicken coop in 2001.


This little building was a smokehouse--for smoking and preserving meat. Unused for probably 60 years.



This "lean-to" shed was added along the side of the workshop to store a tractor, when tractors started to replace horses. The door is tallest in the middle to allow the tallest part of the tractor to fit--the exhaust pipe. What a fun design! As you can see: 1. The original color of the building was red. 2. It is time for me to paint!


A small access door to the "attic." This building was built as a chicken coop for 250 hens, but has also been used to house mother and baby pigs, and is now use for storage.



A side door on the very old and in very poor condition machine shed. As you can see by the large trees growing in front of some of the doors of this building, some haven't been opened in many years. Modern machinery is much too large for any of these small doors. I now have to use only the large front openings into the shed.


Another unused door of the same shed. A double door with only one knarvel remaining.


And one more from the same shed.


This is a building that I once used to store grain for the dairy cattle. It was originally built as a chicken coop, I would guess. I think I added the bottom knarvel in 1991. The small one at the top may have kept chickens inside, once upon a time, but by itself it wasn't strong enough to hold back a pile of feed. As you can see, as a 22-year-old, I didn't take a lot of time to create a very stylish knarvel--I just nailed up a scrap of wood. : )



A door up high on the other end. Must have been a window for the chickens.


This is a photo I took last fall of the old machine shed--the one with the many unused small doors.

On behalf of my readers and myself, I would like to thank both Dave and Dan for sharing this knarvel treasure from Minnesota with us in Sweden.

Att en sån här liten träbit kan innehålla så mycket historia, det är alldeles fantastiskt tycker jag.

Och vilka gulliga brorsor i Minnesota ;)

34 kommentarer:

Karin på FOX sa...

Many thanks to Dan, for sharing his lovely pictures from the farm! The weathered buildings have a certain charm. Take care of the knarvel-heritage:)

Christina sa...

Ni behöver inte skriva kommentarer till Dan på engelska om ni inte vill, han kan översätta :)

Bloggblad sa...

Jag är den första att skriva under på vilken otrolig företeelse det är, det här med bloggandet. Helt fantastiskt vilka fina kontakter man får här.

Jättehärliga knarvelbilder!

Gabrielle sa...

Härliga bilder! Tycker mycket om det där gamla slitna.
Och så är jag glad att ha fått lära mig ordet. Vi använder förstås knarvlar (heter det så i pluralis?) i gamla stugan på ön. Men jag har aldrig haft nåt ord för dom.
Och visst, bloggandet är fantastiskt, hela tiden finns nya saker att lära sig och nya människor att få kontakt med, antingen direkt själv eller som nu via Christina i "2:a klassens väntsal". Tack. Och varma hälsningar till dom i Minnesota.

annie sa...

One llearns such interesting things here. We hhad something like these in our house when I was a child--maybe the outhouse-- but I never heard a name. I'd have probably called it "that dohicky that keeps the door/window closed."

annie

Eva H-höjden sa...

Ja, de här knarvlarna är barndom för mig! Så vackra bilder från gamla hus!
Hädanefter kommer jag alltid kolla efter hur de är formade!
Ordet doohickey kan vara bra att ha också!

Helen sa...

Och jag fortsätter att förundras över bloggvärldens trevligheter...

Och så måste jag fråga pappa vad han har för ord på en knarvel.

Kram!

Petra sa...

Helt underbart! Tänk så många amerikanska höns som levt bland knarvlarnas paradis. Kan inte låta bli att tänka på låsredskapen som Knaarvel nu (som marvel ; ) )

Cicki sa...

Jag blir alltid lika imponerad över vad internetvärlden har att erbjuda. Detta är något helt fantastiskt att en liten träbit kan engagera folk både i Sverige och Minnesota. Ett stort tack till bröderna "over there" som låter oss följa med på en "knarvel-resa" runt på deras barndomsgård.

Ordet doohickey ska hädanefter få ersätta makapär eller pillemoj i min ordbok.

Tänk att något som man använder till att stänga till med kan öppna så många dörrar. Jag älskar sådana här historier.

Caramel sa...

Tusen tack för recept och uppstart av Herman.

Snacka om att den kakan väcker minnen sedan mellanstadiet, då surdegsslattarna åkte runt bland oss tjejer i klassen!

Önskar dig en bra dag!/Caramel

ab sa...

Vilket knarvelparadis!

Men finast är den limpformade knarveln, så ska de se ut tycker jag. Avrundade i hörnen.

PS - Wv är rumstroll. Gulligt!

Mira sa...

Kulturhistoria på högsta nivå. Kanske om detta jag ska skriva min kvarvarande c-uppsats i etnologi. Knarvelns utbredningsområde i språk och förekomst... :)

Ordet doohickey och alla dess kusiner är också intressant. Ord som benämner det där som vi inte vet namnet på. Som pryttel, mackapär, mojäng, grunka och allt vad det är.

IET sa...

Vilken fantastisk historia detta blivit, och vilka underbara bilder han skickade dig.
Dessutom fick jag en ihågkomst av en av bilderna, att vi hade knarvlar som stängning på kaninburarna när jag var 3-4 år. Sedan lärde sig räven att öppna dörrarna så det byttes till haspar. Och när räven lärt sig öppna även hasparna byttes det till hänglås. Kan du tänka dig... kaninburar med hänglås..?
Fast jag har aldrig hört uttrycket knarvel. Tror inte vi hade något ord alls för träbiten. Måste fråga pappa...

Monet sa...

Säger som alla andra: detta fantastiska internet när det är som bäst. Vilken historia!! Och vilka underbara bilder.

Jag tycker jag känner hur detta är barnbarnsbarnen till Karl-Oskar och Kristina som byggt denna "barn" och allt annat med knarvlarna därborta i svenskbygden Minnesota.

Släpp inte kontakten med honom, vad du gör!!

Moster Ma sa...

Det känns som att Minnesotakillarna skickar tillbaks en liten bit Sverige - en liten knarvel.
Helt fantastisk. Tusen Tack!

Mian sa...

Internet och bloggning är fantastiskt.
Åh så många fina knarvelbilder!
Du har alltid så inspirerande, trevliga och "allmänbildande" inlägg Christina!

Turtlan sa...

Men vilken härlig man och vilka härliga bilder!

Imponerad!

Instämmer helt och fullt i att bloggandet kan ge de mest otroliga händelser och fina tillfällen :-))

Knarvel.... ett ord i tiden!

Turtlan

Vårdagjämning sa...

Fantastiskt att läsa och blir berörd också. Vilken historia vi har! Om jag inte fattat alldeles fel så utvandrade nästan en tredjedel av Sveriges befolkning till Amerika när det var som svårast och eländigast här. Vilket mod! Idag har vi ju varit nästan överallt eller vi känner någon som varit där och där. Men att resa till något fullkomligt okänt och veta att de aldrig skulle komma tillbaka till sitt land mer. Intressant med de vitmålade ladorna och redskapshusen, var det någon anpassning tro till det nya? Och så många av oss som har släktingar i USA och "knarvlarna" förenar över haven.

Christina sa...

Karin: Jättesnällt att skriva på engelska, min kommentar var bara till för de som liksom jag får lite ångest när vi ska skriva på det språket.

Dan använder sig av översättnings-doohickey'n ;)

Bloggblad: Ja, nätet är verkligen fantastiskt och Dan en suverän knarvel-fotograf ;)

Gabrielle: Jag vet faktiskt inte, men jag tycker själv att knarvlar låter helt rätt i pluralis, tycker inte du?

Annie: I think there are many people who doesn't have a name for these small things.

Eva H-Höjden: Ja, vilket bra ord vi fick lära oss - doohickey ;)

Helen: Bloggvärlden är verkligen vänlig när den är som bäst...och generös ;)

Petra: Bägge bröderna i Minnesota är verkligen bra på att skriva. Marvel sitter där ;)

Cicki: Ja, det var väldigt kul att bröderna Dave och Dan tände på det här, och att de delade med sig av alla hemma-knarvlar ;)

Caramel: Är det en vänskapskaka så är det :) Jag hade faktiskt aldrig hört talas om Herman förrän jag fick en degslatt i Uppsala efter en födelsedagsfest förra våren. Jag har förstått att dess gener går tillbaka till 70-talet...minst.

Ab: Ja jisses så många knarvlar det fanns på den gården.
Jag tycker också att limp-knarveln står för själva sinnebilden av en knarvel :)

Mira: Jag tänkte faktikst på dig - du som har läst etnologi. Har du dessutom en uppsats kvar borde det här vara ett möjligt ämne...
"Knarvelns utbredningsområde i språk och förekomst" låter som musik i mina öron ;)

Jag tycker också att ord som doohickey är intressanta. På franska heter det truc och jag vet inte hur många ggr jag har välsignat det ordet ;)

IET: Ja, bloggvärlden är en ständig källa till glädje och överraskningar :)

Dan är verkligen en duktig fotograf, speciellt om man tänker att han tog alla dessa bilder på en enda entusiastisk runda :)

Rävar är ju kända för att vara listiga, så ja - jag kan tänka mig hänglås på en kaninbur ;)

Bodil Granberg som jag köpte mina gamla släthårsfoxar av drev en mini-cirkus. Hon hade bl a en gås som kunde räkna på kulram, och som hon turnérade med. En natt blev den gåsen tagen av räven - snacka om snopet!

Monet: Ja, det känns som man känner historiens vingslag lite grann :) Mäktigt.

Moster Ma: Det var fint beskrivet :) Precis så känns det.

Mian: Så glad jag blir av dina snällord, som Elisabet brukar uttrycka det!
Själv tycker jag ju, som du vet, att du och Jan borde ha ett naturprogram i teve!

Turtlan: Varför valde inte kungen det som valspråk?
Knarvel - ett ord i tiden!

Emma R sa...

Coolt!!!

Jag har nyligen plöjt Mobergs utvandrarserie (filmversionen). Helt fantastiskt osannorligt hela grejen faktiskt! Modiga förfäder som hoppade på skeppen mot ovissheten och drömmarnas land!

Christina sa...

Vårdagjämning: Just med tanke på den historia vi själva har med utvandring på 1800-talet så gör det ont att en del människor inte förstår varför människor flyr sina länder idag.
Utvandrarna av Vilhelm Moberg borde egentligen höra till obligatorisk läsning i grundskolan.

De vitmålade uthusen är speciella, jag undrar om det var någon slamfärg som stod emot röta och skadeangrepp? Tänker på en del vitmålade platanstammar i Frankrike bl a...

Emma: Ja, du milde så modiga de var, våra svenska utvandrare...och så modiga folk är idag som vågar lämna allt för att få det drägligare...

Emma R sa...

Ja absolut! Emigrationen pågår hela tiden. Under vissa tider flydde mäniksor undan nöden i Sverige, och idag flyr många männiksor undan nöd och hoppas på en ljusare tillvaro i Sverige. Samma mod och hemska tillvaro som piskar dem.

Om några generationer kanske iranska ättlingar i Sverige bloggar med med iranier och pratar om små detaljer som deras förfäder tog med sig till Sverige!

Staffan H sa...

Vilka otroliga vägar ett inlägg kan ta! Uppslaget med att söka efter ordet "knarvel" var kul - och nu kommer detta! Det var intressant att se alla bilderna från farmen med knarvlar lite här och var.

Internet kan tillföra massor när det används på rätt sätt. Mer rätt än så här kan det bara inte bli. Vad ska du hitta på härnäst? :-)

mossfolk sa...

Åh, men det är ju fantastiskt med alla dessa Knarvlar borta i Minnesota. Och än mer fantastiskt med bloggvärlden som öppnar för sådana här inblickar från platser man annars aldrig skulle veta fanns.

coyoteros sa...

hux flux,,så pooppade det upp en till modell av knarvel ,som jag råkat på ..

nämligen den enklaste,en naturgren som sågats till i lämplig längd och där man lämnat en kortare mindre gren som handtag,och sen kluvit den så att den plana ytan ligger mot väggen,,och jag gissar att tex en eller tall använts för bästa åldersbeständighet...mmmmmmm

Christina sa...

Emma: Ja, emigration pågår hela tiden som du skriver. En del sk helyllesvenskar är så historielösa vad det verkar. Undrar om de vet vad de äter när de käkar kåldolmar?

Staffan: Ja, det blev verkligen en rolig och givande kontakt, och det lustiga är att Dan, den fotograferande brodern, inte bara odlar pumpor utan även har ett ben i förlagsbranschen ;) Snacka om märkligt sammanträffande :)

Mossfolk: Det är verkligen fantastiskt och att bilderna är alldeles färska dessutom. Just nu ser det ut så på en gård i Minnesota :)

Coyoteros: Jag vet inte om det för sent på kvällen, melodischlagerfestivalen skrålar för fullt i bakgrunden och jag har druckit vin till maten. Jag försöker visualisera din knarvel - men misslyckas.
Rackarns...
Ingen bild?

coyoteros sa...

nä du har rätt,en bild kan säga mer än tusen ord,,,tex om man ska lära nån att knyta ett par skor,,,så hjälper det inte att skriva flera a4 sidor hur man gör,,men med 3-4 steg för stegbilder så förstår man direkt hur man ska göra..

tyväär har ingen bild,,kanske nån annan har det,

synd att det inte går att teckna i den här rutan,,då hade jag tecknat en enknarvel...psst mitt bästa ämne i låg och mellanstadiet var just teckning,,mina lärare tyckte jag skulle bli reklamtecknare som det hette på den tiden,,tyvär kom andra intressen in i högstadiet,,så jag slutade öva och tappade den gåvan,,vilket jag ångrar lite i dag,,

ab sa...

Hm. Knarvlar i all ära, men hur vore det med lite Poppan- och Christinabilder nu? Eller en liten liten film kanske...?

Just sayin.

Christina sa...

Coyoteros: En bild kan säga mer än tusen ord, det är sant....men det kan också vara en fråga om fattningsförmåga, suck ;)

Ja, tänk om det gick att teckna i den här rutan - va' häftigt det vore :)

Om du var duktig på bild när du var yngre så ligger väl den talangen vilande inom dig, det kanske bara är att väcka den till liv igen? Ofta har man ju för höga prestationskrav när man tecknar - att det ska bli något, huvudsaken är ju egentligen själva nöjet.

Ab: En liten korvserie är vad du får :) Ja, korven dyker upp i del 2...

coyoteros sa...

christina,,ja så är det nog..jag har nog för höga krav på mej,,,minns att mina stora tecknarfavoriter var,,,disneys gammla långfilmer,där man ritade varje ruta för hand,,,och även vältecknade prins valiants böcker och serier,,,mmmmm stor konst och det anser jag än i dag,,kan titta ibland på snövit,pinocio och dumbo bara för att beundra det jättearbete som måste ha lagts ner på dessa filmer..

IET sa...

Nu har jag gjort knarvel-research i min väldigt lantligt uppväxta familj.

Min far sa som följer:
- Hade någon kommit till mig och använt det ordet så hade jag sagt till honom att sluta prata så konstigt.

Ord och inga visor minsann. :-)
/I.

Christina sa...

Coyoteros: Jag älskar liksom du de tidiga Disney-filmerna, men det är ju lite dumt att jämföra sig med superproffs, låt dem inspirera istället!
Ska jag säga - håhåjaja. Det är inte lätt.

IET: Ja, det var ord och inga visor - men hade han själv ett namn för den lilla träbiten?

Förresten - vilken fin liten plastpärlsavatar du har, håller du på med sånt?

IET sa...

Nää, han hade inget ord. Han försökte verkligen komma på ett. Min bror försökte också komma på det. Antar att behovet aldrig fanns att kalla den för något.
Brorsan hälsar förresten att han tycker att du ska lägga in ordet på wikipedia när du ändå är i farten.

Det finns många roliga saker att leka med om man skulle ha några minuter över då och då. Rörpärlor är en av de sakerna. :-)

Christina sa...

IET: Uh, wikipedia...det känns som det krävs lite mer kunskaper om hur utbrett ordet är än vad jag har. Det är helt klart använt både i Värmland och i norra Västergötland...

Rörpärlor låter som ett utmärkt sätt att leka på :)