I inlägget nedan skrev jag om en svensk-amerikan i femte ledet, Dave, som letade efter knarvelns ursprung.
Googlar jag så toppar Dave och jag listan över världens alla knarvelinlägg på nätet, onekligen en häftig känsla.
Jag skrev ett knarvel-mail till Dave och idag fick jag svar, varav jag lägger ut början här:
Christina,
Tack för att skriva. Det är spännande att få ett meddelande om knarvel hela
vågen från Sverige. Internet är fantastiskt.
I will now write in English, as I do not know Swedish, and I see that your
English is very good. I asked my wife, Tammy, to write the first part for
me. She studied Swedish while attending Gustavus Adolphus College in St.
Peter, Minnesota. Tammy's farfar, who died last fall at age 90, spoke
Swedish. He learned it as a child from his parents, who were born in Sweden.
You can see the Swedish connection here in the state of Minnesota is very
strong.
When I Google "knarvel," I see that you and I both show up near the top. We
are two of the world's leading experts on knarvels! (Is "knarvlar" the way
you write the plural of the word?) Maybe a Nobel Prize is in our future!
Jag vet faktiskt inte vad knarvel heter i pluralis, men jag säger knarvlar, vad tror ni?
På amerikanska måste naturligtvis knarvels ligga bäst till.
Dave lovar också att skicka bilder på några Minnesota-knarvlar så småningom.
Under kommentarerna till förra inlägget hittade ordekvilibristen Annika på en liten barnramsa som går så här:
Här har vi en parvel
liten som en knarvel
han snurrar runtruntrunt
och pratar struntstruntstrunt
Den har jag gått och rabblat hela dagen, den är så himla fin.
Sen visade det sig att vi inte alls lider någon knarvelbrist på stationen. Håkan packade upp ett litet skjul han har gjort i skala 1:24 - med knarvel.
Snurrar man på knarveln och öppnar dörren till skjulet så upptäcker man att det ligger blocknycklar, ett baklyse till en Chevy'37 och en förgasare på den lilla fönsterhyllan.
måndag, februari 08, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
25 kommentarer:
Han är enorm, Håkan! Wow.
Så himla fantastiskt! Hälsa till knarvel-mannen i Amerika!
Men åh, Håkan är ju helt otrolig!!!
Och vad kul med Knarvelmanskontakt tvärs över atlanten. Hoppas att du kan delge oss lite bilder på Minnesota-knarvlar sedan :)
Jag säger endast:
- Vänta bara....
Lisette: Ja, jag fattar inte hur han bär sig åt...
Elisabet: Ja det ska jag göra, en väldigt trevlig prick!
Mossfolk: Om Minnesota-Dave kommer ihåg att skicka några amerikanska knarvlar så kommer jag att dela med mig direkt, var så säker Mer knarvlar åt folket helt enkelt!
Skaffaren Det där lät kryptiskt...och lovande ;)
Du är så fantastisk och jag är säker på att vi får flera underbara karvelhistorier vad det lider!
PS min ordverifiering lizessen är det lizettes pluralform?
Åh, vad roligt att få lära sig lite nytt... funderar på om det inte kan tänkas tillhöra basordförrådet för nyanlända arabisktalande.... hm... vore så kul att lära ut det.
Visst är det hur kul som helst med internätet?
Internet är fantastiskt. Vad som helst kan ju hända. Minnesota är väl den stat dit de flesta svenska emigrerade på 1800-talet. Det var i alla fall dit Karl-Oskar och Christina kom. Undrar om de hade en knarvel på sitt dass.
Jag tror också att det heter knarvlar i plural. Det låter logiskt. Eller finns det någon språkpolis här som har annan åsikt.....:-)
Så fantastiska saker Håkan gör. Det ska bli spännande att se det i verkligheten någon gång. Jag gissar att min M och din Håkan kommer att trivas utmärkt tillsammans. Att du och jag gör det är ju redan en sanning....:-) Jag har bakat Gotlandslimpa idag ur Martins surdegsbok. Inlägg och bilder kommer imorgon.
tjhoo för att dasset ska vara komplett,så minns jag från morfar å mormor,att dom hadde dåvarande kungen och drottningen på väggen,,troligtvis utklippt ur nån veckotidning.har även sett just kungabilder på andra dass,under 50 å 60 talen.
har även hört av en dalmas från insjön att förr la man lien på dasstaket för att bevara skärpan..vad ska man tro?????
nähä? gudars va häftigt! världen är verkligen liten nuförtiden...
Att titta in i Håkans hus är lycka!
Och sen är jag jätteimponerad över knarvelkontakten!
Tänk vad en sån liten vardaglig grej som en knarvel kan föra samman människor världen över. det är magiskt.
Annikas ramsa ska jag lära mig! Borde bli en liten visa.
Håkan är BÄST!
Men så sött! Vad har han gjort verktygen av, marsipan?
Versen: jag har en känsla av att jag kanske omedvetet har snott sista halvan någonstans ifrån. Välan, kanske någon kommer på det i så fall!
Jag måste hitta på fler verser åt mina barnbarn - om det nu behövs. Lennart Hellsing finns ju!
Moster Ma: Jag hoppas också att det ska komma fler knarvel-rapporter ;)
Ordverifieringen är en ständig källa till glädje :)
Bloggblad: Jag tycker det skulle passa i basordförrådet för nyanlända arabisktalande....många kommer väl från bondesamhällen där de säkert har något liknande på dörrarna, tror du inte?
Ingela: Ja, det är så lätt att få kontakt med folk, och hela informationsflödet är underbart.
Cicki: Jag är övertygad om att Karl-Oskar och Christina hade knarvlar på uthusdörrarna ;)
Ja, i Minnesota hamnade väl de flesta svenska utvandrarna, eller?
Ok, vi bestämmer att det heter knarvlar i pl. om ingen protesterar ;)
I sommar får vi grilla tillsammans tycker jag :) Ser fram emot det!
Coyoteros: Håkans skjul är ett redskapsskjul, inget dass. Hade det varit ett dass hade det säkert varit tapetserat med kungafamiljen ;)
Lien på dasstaket hade jag inte hört förut :) Självaste Clas Ohlson kanske hade en lie på sitt?
Ullisen: Ja, något så otroligt ;)
Eva H-höjden: Det var svårt att få något skärpedjup inne i Håkans skjul. Vi plåtade som hastigast igår kväll med bara skrivbordslampan.
Det finns t o m hasp på fönstret...
Karin: Man kanske skulle tillverka små knarvlar i ene att sätta på rockslaget? För att slå ett slag för knarvelns bevarande ;)
Annikas ramsa borde du kunna testa på Nando...snurr, snurr ;)
Ab: Jag vet inte vad han har tillverkat dom av, ska fråga. Just nu vet jag inte vart han tog vägen...
Även om du omedvetet har snott sista halvan av ramsan är den suverän! Det var väl så ramsor kom till förr, att man byggde vidare och tog lite här och där...
Bara rimmet parvel och knarvel ;)
Åh vilket litet fint dass - jag vill ha det i fullstorlek (i torpet)!
Håkan är helt suverän, vilket pilljobb.
I norr tror jag vi bara sa "vrede"
- inte så kul som knarvel .....
jaaa nu ser jag,,det finns inget hjärta på dörrn,,,jaha får väl ta på mej dumstruten i kväl...åååhhh mutter mutter..
Mian: Fast det är inget dass, det är ett redskapsskjul ;)
Lifeblog: Nä, framför allt inte lika precist uttryckt :)
Ett vrede kan se ut på många sätt, men en knarvel nästan bara på ett...med några variationer kanske var man sätter spiken/skruven.
Coyoteros: Du är inte ensam om att ha uppfattat det som ett dass, och jag blev verkligen glad över din kommentar.
I mitt andra mail till Dave från Minnesota förklarade
jag att ett svenskt dass inte är ett riktigt dass utan ett hjärta på dörren.
Dave skrev och berättade att de istället har en månskära i staterna på utedassdörrarna.
Så ta av dig struten och kom in i dassvärmen igen ;)
Intressant allting att läsa och oj vad det lilla skjulet är fint!
Christina (och Håkan): oj, förlåt... det var slarvigt av mig ;)
Superfint skjul!
Christina: Melody-Gardot-skivan postas idag! Håll ut!
Oj, vad Håkan är duktig! Skjulet han hade gjort var SÅÅ fint.
Och tänk att knarveln skulle bli så omtalad. ;-) Själv har jag inte hört det ordet förr. Jag funderar på vad jag skulle kalla den för...hm...ett lås, kanske, rätt och slätt.
Kram!
Jag fattar verkligen inte hur Håkan gör. Om du inte hade skrivit att det var en modell hade jag trott att skjulet med alla pillemojsen, inklusive knarveln, var på riktigt. Var får han tag på dem? Hatten av för Håkan - igen.
Vårdagjämning: Om du tycker detta var intressant måste du kolla det nya inlägget, massor av knarvelbilder från Minnesota :)
Mian: Äsch, det var mer att jag skulle förklara att om det hade varit ett dass så hade Håkan inrett det på allra bästa sätt ;)
Elisabet: Du är för gullig ;) Gissa om jag blir glad?
Helen: Håkan är nästa två meter lång, hur han lyckas pilla med de här små detaljerna förstår jag inte....såååå små.
Kesu: Nä, inte jag heller som sagt ;)
Han bygger allt själv.
Åh, så kul att du är hemma igen! Ja, för mig i alla fall ;)
Skicka en kommentar