Blyinfattat glas, del 3

Jag ställer upp en bit av hundkroppen och en bit av det omgivande glaset mot ett fönster för att se effekten. Glaset som jag har valt till den vita pälsen på podencon Pepe tycker jag är väldigt lyckad, ser nästan ut som päls.

Porträtt av en hundpudding i blyinfattat glas, del 2

Egentligen bör man skära ut alla bitar och passa in i varandra, innan man folierar, men som den otåliga typ jag är orkar jag inte vänta.
Jag vill se linjespelet NU, och det gör man först när man har satt den obligatoriska koppartejpen runt glasbitarna, koppartejpen som lödtennet sedan fastnar på när man löder, och som binder ihop de olika glasen med varandra. Det blir som ett minikyrkglas.

Kopparfolietejpen sätts runt alla utskurna glasbitar i mönstret. Det finns olika bredder, och olika baksida beroende på om man tänker ha kvar lödlinjerna som silvriga, eller patinera antingen i koppar eller svart.
Vill man t ex patinera lödsömmarna i svart så väljer man en svart baksida på kopparfolien.

Här folierar jag medan vi tittar på Morse på tv. Man centrerar glaset på tejpen och låter tejpen löpa runt om. Sedan gnuggar jag ordentligt med en vinkork av god kvalitet, så att folien smiter åt ordentligt runt glaset.

Idag har jag hunnit skära ut Pepes halsband i två olika bruna glas, och spännena i ett pärlemoskimrande. Testar också att lägga ett turkost glas (beställarens önskemål om klara färger)  närmast kroppen...
Glaset är mer turkost när det inte ligger mot ett vitt papper, som här då det ser mer blått ut.

Blyinfattat glas - porträtt av en hundpudding

Nu har det gått mer än ett och ett halvt år sedan förra inlägget, så nu är det väl dags för ett nytt inlägg, eller hur?

Jag minns knappt hur man gör när man bloggar, men det får bli som det blir.
Sedan ett år tillbaka har jag snöat in totalt på blyinfattat glas. Om jag blir pigg på bloggandet igen ska jag berätta hur jag halkade in på det här udda hantverket, om nu någon skulle vara intresserad.


Hur som helst - jag har fått min första större beställning, vilket fyller mig med både glädje och en viss nervositet. Det här med blyinfattat är inte helt lätt, men otroligt, otroligt roligt.

Här på bloggen tänkte jag dokumentera arbetet med det här blyinfattade glaset som ska bli ett sovrumsfönster så småningom.

Beställaren, som jag inte känner sedan tidigare,  vill ha ett fönster som porträtterar familjens ena hund, en podenco. Bara det gör att mitt hjärta slår ett extra slag - den vackraste hundrasen (ja ja ja, jag vet att ni som inte har podencos protesterar högljutt) , en dröm för en glaskonstnär!



Jag börjar med att få till ett bra foto som förlaga. Eftersom beställaren bor i andra änden av Sverige så mejlar vi. Först får jag några bilder på en obekväm hund med bakåtvikta öron och skeptisk blick.
Då frågar jag om hon har en bra mobilkamera, och tycker att hon ska sätta hunden mot ett fönster eller annan ljuskälla och plåta rakt framifrån.
Sen dyker den ena bilden bättre än den andra upp, hon har följt instruktionen och dessutom placerat en köttbulle i taget på kanten av ajfånen. Hunden snappar snabbt att köttbullen rullar av om han daskar till mobilen med tassen, så åtskilliga foton ser ut som jycken high fajvar en ajfån.

Nåväl, jag börjar med att rita en mönsterbild x 2  av snyggingen, sedan klipper jag ut varenda bit ur det ena arket med en speciell schablonsax för det här ändamålet. Den har tre skär, så det bildas en 1 mm bred pappersremsa i mitten som man tar bort. I det mellanrummet ska kopparfolie rymmas, som man senare tejpar runt alla glasbitar, och som tar lite plats.

Jag lägger varje mönsterbit på ett särskilt utvalt glas och ritar med en filtpenna runt kanterna.

Sen skär jag ut biten, och här gäller det att planera skären rätt så att man styr skåran och inte har sönder glaset. En skåra vill ju löpa rätt fram, så det handlar om att betvinga den helt enkelt.

Sen slipar jag den utskurna glasbiten och lägger på det mönsterark jag inte har klippt sönder, och ser till att 'pusselbiten' passar. Är det någon bit som sticker ut så markerar jag med en penna och slipar ner tills det passar.

Här har jag fått de första två bitarna på plats (nåja, de fyra första men två syns inte) ...fortsättning följer :-)

Mosaikkurs i Stockholm

För några veckor sedan gick jag en mosaikkurs hos Mosaic Sweden,  och det var något av det bästa jag har gjort i kursväg.
Så himla lärorikt och lustfyllt.

Det hela började en fredagskväll och bara det att jag hittade en parkeringsplats precis i anslutning till kursen på Östermalm gjorde att hjärtat slog ett extra slag - det här började verkligen bra.

Och så här såg det ut utanför på gatan när jag väl hade hittat till Artillerigatan 38.

Mosaic Sweden drivs av Emelie Solklippa och Hanna Westin-Skogh, och gissa om jag tyckte det såg lovande ut?

Jag var först på plan och togs väl omhand av både Emelie och Mathilda, en ung plattsättare som jobbar där, innan de andra började troppa in.

Nu efteråt inser jag att jag kanske skulle ha börjat med något platt, men jag hade släpat med mig ett 3-dimensionellt hundhuvud som jag tänkte testa med. Det visade sig vara ett Sisyfosarbete som håller mig sysselsatt än i dag.

På bilden ovan syns mitt hundhuvud, och till höger en kvinna som hade rest ända från Danmark för att delta.
Vi var 12 kursdeltagare som hade vitt skilda bakgrunder och som kom från olika delar av Sverige, men det roliga var att alla gjorde så fantastiskt fina grejer, oavsett tidigare erfarenhet.

Kolla bara på Helene, bildlärare från Växjö. Hon gjorde en mosaikmatta att lägga i uterummets betonggolv, med mönster inspirerat av äkta mattor. Jag kan knappt bärga mig innan jag får se slutresultatet på bild.

 

Så himla fint!

Och här är en som gör en bänkskiva till en uteplats i trädgården...

Och den här tjejen är plattsättare på Öland, och hon gjorde Ölandsbron i solnedgång. Det ni!

Och den här gjorde ett fräckt sv/v mosaikbord med en liten spelfigur i turkost, tillägnat en av hennes söner.

Och det här fina trädgårdsbordet, vem vill inte ha ett sånt att fika på?

Och så ett bord gjort av proffsen på firman.

 I mitten Emelie Solklippa som förklarar något.

En detalj av den fantastiska mosaikstolen som står i lokalen.

Så här glad ser man ut när man går den här kursen och håller på att foga sitt mästerverk.

Jag höll på med huvudet av Poppan hela tiden, och gör så än i dag, så fort jag får lite tid över.
Om ni någon gång funderar på mosaikarbete, så rekommenderar jag verkligen den här kursen!
Förra sommaren så gjorde jag och Håkan några trädgårdsplattor i betong, som jag la mosaik i.
Oj, vad stolt jag var - och vojne -  jag vill aldrig se dem mer! Bort fula plattor! Bort ful mosaik!
Nu ska här bli nya gångstenar, nu när jag vet hur man gör.

Valborgsmässoafton i Striberg

Efter hot om hagel och åska så klarnade det upp och blev till en underbar kväll.
Jag sitter i styrelsen för byalaget i år, och vill verkligen marknadsföra vår vackra och trivsamma by, Ringshyttan - Striberg.
När Bi och jag hade gjort upp om att mötas med cyklarna utanför stationen, så kom hästen och droskan helt plötsligt, det var knappt jag hann få fram kameran, för jag hade ju tänkt dokumentera det hela. Jag fick cykla ikapp och ta bilder allt eftersom. Jag blev så glad när jag såg att så många av byns bergsmansgårdar kom med i filmen, i bakgrunden. Vackra hus, vacker trakt.

Vad tyckte du om paddan pappa?

Den här videosnutten skickade vännen Annie från Texas till mig häromdagen. Thanks Annie, you really made my day!

Uppdatering: Varje gång jag går in på min blogg startar den här videosnutten. Nu är jag så trött på det så jag tar bort den och länkar istället. Här kan ni se den.

Hur ska man hinna allt?

Ponte dei Sospiri

Jag har försökt och försökt, men blogglusten vägrar infinna sig.
Jag försöker känna efter, leta fram lusten, men det dyker bara upp en massa krav och måsten, en massa stress helt enkelt.
Vad jag däremot tycker är helt oemotståndligt är ett digitalt konstnärsprogram som heter ArtRage, jag fick tips av en indonesisk konstnärsvän.
Man kan skissa, måla i olja, pastell, akvarell - ja vad du vill, helt fantastiskt - men knepigt värre att förstå sig på programmet då alla manualer är på engelska...vilket inte är min starka sida när det gäller tekniska termer.
I dag har jag försökt måla en akvarell med hjälp av några gamla skisser från Venedig som jag gjorde när jag tillbringade en kall men underbar julvecka där tillsammans med barndomsvännen Gunnar.

Premiärtur med Napoleon

Oväntat besök

Under bloggtorkan har det funnits situationer då jag verkligen hade velat blogga.
De här bilderna kommer från ett sånt tillfälle.
När man som vi har flera Peugeotbilar stående framför stationen, gamla som nya, så stannar det ibland till en entusiast eller två.
Vi fick ju en motor på det sättet till Napoleon, om någon kanske minns det celebra stationsbesöket från Borlänge?

Hur som helst, förra året stannade det till en kille vid två olika tillfällen utanför stationen och knackade på.
Första gången höll jag på att ramla baklänges, för utanför stod en gengaskonverterad Peugeot 504 pick up. Gengasbilar har jag bara sett på film förut, men här fanns en i verkligheten, och som tuffade och gick dessutom.
Staffan från Gräsåsen har fixat med sin pickis själv, och bilderna är tagna av den lilla ajfånen.
När Staffan sätter fart på bilen så ryker det som från ett ånglokomotiv och ser liksom inte nutida ut.

Jag upphör aldrig att fascineras över människors kreativitet.

Zucchiniblommor - mums!

Idag skolade jag om mina två olika sorters zucchiniplantor som inte ser mycket ut för världen än så länge, men vänta bara!
Det går inte ett år utan att jag odlar zucchini, tycker den är så lättodlad, ger rika skördar och är så användbar i köket.
När jag var ung bodde jag två somrar i ett ateljéhus utanför Florens och där lärde jag mig att tillaga plantans blommor, fiori di Zucca som är en riktig delikatess.
I Italien säljs blommorna i stora lådor på varje torgmarknad värd namnet, och blommorna var anledningen till att jag började odla zucchini en gång i tiden. Ja, sen upptäckte jag ju hur god frukten var i sig självt, vilket inte gjorde saken sämre precis.

I höstas läste jag att det finns en särskild blomsterzucchini som mest utvecklar en massa blommor men nästan inga frukter.. Det är den de använder i Italien tydligen, för skattar man vanliga zucchiniplantor för hårt så utvecklar den varken blommor eller frukt till slut.

Jag hittade frö till blomsterzucchini här.

Fyllda hanblommor

Jag brukar fritera blommorna, men förra sommaren började jag fylla dem som omväxling.
Det finns många recept på fyllning, men vår favorit blev ett recept jag hittade i Jamie Olivers 'Fyra årstider i köket'. Receptet finns längst ner i det här inlägget.
Jag brukar plocka hanblommorna, det är de med smal stjälk som syns på bilden ovan.

Fyllda honblommor

Ibland plockar jag honblommorna när de har utvecklat en liten späd bebis-zucchini, och fyller dem.
Man får vara försiktig så den lilla zucchinin sitter kvar på blomman och följer med ner i frityrbadet.

Recept på fyllda zucchiniblommor, fiori di Zucca

Ett gäng zucchiniblommor, ungefär lika många som på bilden

Fyllning:
200 g ricottaost (jag brukar ta hela asken, tror den innehåller 250 g)
en nypa riven muskot
en liten näve riven parmesan
rivet skal från en ekologisk citron
bladen från en liten knippa mynta, finhackade
1 chilifrukt, utkärnad och mycket finhackad
flingsalt och nymalen svartpeppar

Frityrsmeten:
200 g vetemjöl
en rejäl nypa salt
3,5 dl torrt kylskåpskallt vitt vin(eller kolsyrat mineralvatten)

Öppna blommorna försiktigt och nyp bort ståndare och pistiller (de smakar beskt). Fyll blommorna med ricottaröran. Bäst är att använda en spritspåse eller en plastpåse som du klipper av ena hörnet på.
Hetta upp olja i en frityrgryta till ca 180° och doppa blommorna i smeten och lägg försiktigt ner dem några i taget. Låt dem bli lite gyllene och frasiga och ta sedan upp dem och låt rinna av på några tidningar med några lager hushållspapper. Salta direkt.

De är jättegoda att äta som de är men ännu godare till en bit grillat kött en varm sommarkväll.

Ankbröst med fyllda zucchiniblommor

Helg i Hova

Gaia i röd väst till vänster om Eva

I går åkte vi ner till Hova för att fira Eva som fyllde jämna år.
Eva och jag har känt varandra sedan 20-årsåldern och kan varandra utan och innan snudd på.
Vi är båda lika hundtokiga och Eva har en flock hundar som hon kan gå lös med nästan varsomhelst.
Eva har flyt och litar på sina vovvar.
Själv är jag världens pjoskismatte och tror att mina hundar ska bli överkörda så fort de sticker iväg, eller vargdödade eller vad som helst lika gräsligt.
Evas flock gör att jag vågar testa med Gaia igen, hon som en gång i tiden gick så bra lös men sen började vara borta i timmar, tills jag fick nog och kopplade upp henne för gott.
Det går hur bra som helst, Gaia gör avstickare men kommer igen....och igen.

Här utfodras fem hundar i full sämja i Eva kök, alla är så vänliga mot varandra, inget tjafs och inga morranden.

Vi åker förbi Napoleon för att lämna läderremmar och Claes har fått på kapellet. Kapellet hör egentligen till en 404:a, så det passar inte riktigt som ni kan se. Så småningom ska det sys om så det kommer att se helt perfekt ut.
Jag tycker redan det ser perfekt ut, så himla snyggt! Som taget ur en filminspelning med tanke på  både bilens och kapellets patina, väntar mig nästan att Jean Gabin ska sticka ut huvudet ur framrutan och vifta lite franskt med kardan.
Jag kan knappt fatta att den här bilen är på riktigt.

Sen kommer vi hem och jag funderar på var jag ska placera fågelbadet jag gjorde nere hos Bi.
På marken eller kanske på en sockel?

Älskade nässlor

Nässelterrin med inbakat löskokt ägg

Nu är det vår och hög tid för nässlor!
Det blogginlägg som jag har fått mest Google-träffar på under åren är tveklöst det om mammas underbara nässelsoppa som du förresten hittar recept på här.
Varje vår är det fullt med sökträffar på mammas soppa, och jag föreställer mig att det står folk i hela Sverige och lagar just hennes recept. En både mysig och lätt absurd tanke.

Nässlor är verkligen otroligt gott och hade de inte varit alldeles gratis så hade de varit betraktade som världens delikatess, det är jag övertygad om.

I år har jag gjort lite andra saker med nässlorna än bara soppa. Bilden ovan föreställer mitt första försök att göra en terrin på nässlor och gömma ett löskokt ägg inuti.
Det blev väldigt lyckat om jag får säga det själv, även om jag gjorde det på överbliven nässelsoppa första gången.
Nu har jag gjort det en gång till och gjort ett koncentrerat nässelkok och inte lika finfördelat - mycket godare.

Den här satsen räcker till fem formar som innehåller 1,5 dl. De ska ha plats för ett ägg.

3 gelatinblad
5 löskokta ägg, skalade
en knippa hackad gräslök
2,5 dl förvällda nässlor
2,5 dl grädde
en halv kycklingbuljongtärning
salt, vitpeppar

Blötlägg gelatinbladen. Koka äggen som ni vill ha dom, jag föredrar dom löskokta så att gulan rinner ut när man skär i terrinen. 
Förväll gräslöken i kokhett vatten 15 sek, skölj genast i kallt vatten.
Lägg nässlor i lite vatten och koka under lock i 5 min.
Kör grädden och gräslöken i mixern en stund, slå sedan på 2,5 dl lätt avrunna nässlor och en halv buljongtärning och mixa helt lätt.
Häll blandningen i en kastrull och lägg i de urkramade gelatinbladen och värm tills de smälter.
Häll sedan en slatt i en av de oljade formarna, lägg i ett ägg och slå sedan på så att det täcker ägget.
Gör samma sak med resterande formar.
Sätt in i kylskåpet och vänta tills de stelnar.

När det är dags att stjälpa upp formarna kan du bara doppa dem i hett vatten en stund, så släpper de från formen.

Jag har serverat en sås till som jag har gjort av crème fraiche, lite majonäs och stenbitsrom.

I kväll gjorde jag också en pesto på nässlor, och den blev också väldigt god. Jag gjorde helt enkelt som en vanlig pesto, bytte bara ut basilika mot förvällda nässlor.

Nässelpesto

För första gången använde jag Kung Markattas kycklingbuljong, och oj vad paff jag blev när jag jämförde innehållsförteckningen med Knorrs!
Knorrs innehåller en uppsjö av saker som knappt går att uttala; mononatriumglutamat,  dinatriumguanylat, E310, E320 och annat äckelpäck, medan Kung Markattas är helt ekologisk.
De tärningar jag hade kvar av Knorrs hamnade i soporna.

Ekologisk buljong

Moln över Striberg

 Det är inte klokt vad den lilla ajfånen kan.
I kväll blåste det av bara sjutton här över Striberg, molnen for över himlen med en rasande fart och jag satte ut den lilla fånen alldeles ensam på kökstrappan och satte på appen iMotion HD, en bild per sekund.






















Sen gick jag in och tog ett glas vin med Håkan för att sedan gå ut och hämta in den lilla fånen som så pliktskyldigt stod där och brände av en bild per sekund så det smattrade om det.

Sen försökte jag komma ihåg hur man gjorde små filmer i iMovie, men det har jag redan glömt så det blev som det blev.

Tågsläpp i Nora

Ungefär som man släpper ut kor på grönbete, så släpper man ut tåg och vagnar i Nora på våren.
Idag var det tågsläpp hos NBVJ; Nora Bergslags Veteran-Järnväg och vädret var tyvärr kallt och ruggigt, så alla gick och huttrade men vi som var där njöt i alla fall.

 Bilderna ovan är plåtade med ajfånen med en app som heter Pinhole HD som jag gillar skarpt...

...och dom här är plåtade med appen Hipstamatic.

Napoleon - min drömbil alla kategorier.

En gammal kämpe fastfrusen på en skogslägda utanför Burträsk 2009

Bilden ovan föreställer mitt första möte med Napoleon och det var sannerligen inte kärlek vid första ögonkastet.
Jag stod på en skogslägda utanför Burträsk tillsammans med Claes och stirrade på ett fastfruset vrak och undrade vad jag gjorde där, och ångrade djupt vad jag hade utsatt gode vännen för på den här bilhämtarturen.
Jag kände mig inte lite galen.

Utanför stationen 2011

Napoleon, som är döpt efter en tidigare ägare som faktiskt hette Sixten Napoleon i förnamn, blev hämtad förra våren med trailer av Eje och Bosse från Västergötland. Nu skulle Napoleon få vård och ansiktslyft nere i Claes verkstad. Min tacksamhet känner ingen gräns.

Bosse kollar Napoleons underrede och tackar diskret nej till eventuellt svetsjobb...förstår inte varför?

Några timmar senare befinner sig Napoleon i ett ombyggt hönseri i Hova bredvid en Edsel -59:a ...

...men kan heja på en artfrände i motsatta hörnet, en Peugeot 301 från 1935. Tryggt.

I vintras såg det ut så här i Claes verkstad, det gamla hemmabyggda träflaket är avskalat och dumpat, karossen har blivit vaxad, en ny tjusgrill fyndad i Karlskoga monterad och Claes har satt ihop en motor av två:

Håkan, jag och Il Maestro stärker oss med varsin screwdriver (vodka och apelsinjuice) efter lite skruvdragande tillsammans. I Claes verkstad blir både bilar och folk ompysslade.

I helgen som gick så såg det ut så här. Nya plåtlämmar på flaket och kapellbågar monterade. Vi har fyndat ett originalkapell i Täby till en 404 pick up som med smärre justeringar passar till 403:an.
Kapellet är sytt av sån där gammal presenning som fanns förr, jag tänker 'pappa' , det står liksom Bengt över hela presenningen.

Här står den lilla lastbilen som heter 'camionette' på franska. Camion betyder lastbil och camionette betyder liten lastbil - och det är precis vad den är.

Nu har Napoleon fått sällskap av en riktig skönhet, en Ford Fairlane -56 i den mest underbara färg jag kan tänka mig, emeraldgrön. Till och med klädseln går ton i ton.

Verkstadsmästaren själv avnjuter en kall pilsner.