Vad tyckte du om paddan pappa?

Den här videosnutten skickade vännen Annie från Texas till mig häromdagen. Thanks Annie, you really made my day!

Uppdatering: Varje gång jag går in på min blogg startar den här videosnutten. Nu är jag så trött på det så jag tar bort den och länkar istället. Här kan ni se den.

Hur ska man hinna allt?

Ponte dei Sospiri

Jag har försökt och försökt, men blogglusten vägrar infinna sig.
Jag försöker känna efter, leta fram lusten, men det dyker bara upp en massa krav och måsten, en massa stress helt enkelt.
Vad jag däremot tycker är helt oemotståndligt är ett digitalt konstnärsprogram som heter ArtRage, jag fick tips av en indonesisk konstnärsvän.
Man kan skissa, måla i olja, pastell, akvarell - ja vad du vill, helt fantastiskt - men knepigt värre att förstå sig på programmet då alla manualer är på engelska...vilket inte är min starka sida när det gäller tekniska termer.
I dag har jag försökt måla en akvarell med hjälp av några gamla skisser från Venedig som jag gjorde när jag tillbringade en kall men underbar julvecka där tillsammans med barndomsvännen Gunnar.

Premiärtur med Napoleon

Oväntat besök

Under bloggtorkan har det funnits situationer då jag verkligen hade velat blogga.
De här bilderna kommer från ett sånt tillfälle.
När man som vi har flera Peugeotbilar stående framför stationen, gamla som nya, så stannar det ibland till en entusiast eller två.
Vi fick ju en motor på det sättet till Napoleon, om någon kanske minns det celebra stationsbesöket från Borlänge?

Hur som helst, förra året stannade det till en kille vid två olika tillfällen utanför stationen och knackade på.
Första gången höll jag på att ramla baklänges, för utanför stod en gengaskonverterad Peugeot 504 pick up. Gengasbilar har jag bara sett på film förut, men här fanns en i verkligheten, och som tuffade och gick dessutom.
Staffan från Gräsåsen har fixat med sin pickis själv, och bilderna är tagna av den lilla ajfånen.
När Staffan sätter fart på bilen så ryker det som från ett ånglokomotiv och ser liksom inte nutida ut.

Jag upphör aldrig att fascineras över människors kreativitet.

Zucchiniblommor - mums!

Idag skolade jag om mina två olika sorters zucchiniplantor som inte ser mycket ut för världen än så länge, men vänta bara!
Det går inte ett år utan att jag odlar zucchini, tycker den är så lättodlad, ger rika skördar och är så användbar i köket.
När jag var ung bodde jag två somrar i ett ateljéhus utanför Florens och där lärde jag mig att tillaga plantans blommor, fiori di Zucca som är en riktig delikatess.
I Italien säljs blommorna i stora lådor på varje torgmarknad värd namnet, och blommorna var anledningen till att jag började odla zucchini en gång i tiden. Ja, sen upptäckte jag ju hur god frukten var i sig självt, vilket inte gjorde saken sämre precis.

I höstas läste jag att det finns en särskild blomsterzucchini som mest utvecklar en massa blommor men nästan inga frukter.. Det är den de använder i Italien tydligen, för skattar man vanliga zucchiniplantor för hårt så utvecklar den varken blommor eller frukt till slut.

Jag hittade frö till blomsterzucchini här.

Fyllda hanblommor

Jag brukar fritera blommorna, men förra sommaren började jag fylla dem som omväxling.
Det finns många recept på fyllning, men vår favorit blev ett recept jag hittade i Jamie Olivers 'Fyra årstider i köket'. Receptet finns längst ner i det här inlägget.
Jag brukar plocka hanblommorna, det är de med smal stjälk som syns på bilden ovan.

Fyllda honblommor

Ibland plockar jag honblommorna när de har utvecklat en liten späd bebis-zucchini, och fyller dem.
Man får vara försiktig så den lilla zucchinin sitter kvar på blomman och följer med ner i frityrbadet.

Recept på fyllda zucchiniblommor, fiori di Zucca

Ett gäng zucchiniblommor, ungefär lika många som på bilden

Fyllning:
200 g ricottaost (jag brukar ta hela asken, tror den innehåller 250 g)
en nypa riven muskot
en liten näve riven parmesan
rivet skal från en ekologisk citron
bladen från en liten knippa mynta, finhackade
1 chilifrukt, utkärnad och mycket finhackad
flingsalt och nymalen svartpeppar

Frityrsmeten:
200 g vetemjöl
en rejäl nypa salt
3,5 dl torrt kylskåpskallt vitt vin(eller kolsyrat mineralvatten)

Öppna blommorna försiktigt och nyp bort ståndare och pistiller (de smakar beskt). Fyll blommorna med ricottaröran. Bäst är att använda en spritspåse eller en plastpåse som du klipper av ena hörnet på.
Hetta upp olja i en frityrgryta till ca 180° och doppa blommorna i smeten och lägg försiktigt ner dem några i taget. Låt dem bli lite gyllene och frasiga och ta sedan upp dem och låt rinna av på några tidningar med några lager hushållspapper. Salta direkt.

De är jättegoda att äta som de är men ännu godare till en bit grillat kött en varm sommarkväll.

Ankbröst med fyllda zucchiniblommor

Helg i Hova

Gaia i röd väst till vänster om Eva

I går åkte vi ner till Hova för att fira Eva som fyllde jämna år.
Eva och jag har känt varandra sedan 20-årsåldern och kan varandra utan och innan snudd på.
Vi är båda lika hundtokiga och Eva har en flock hundar som hon kan gå lös med nästan varsomhelst.
Eva har flyt och litar på sina vovvar.
Själv är jag världens pjoskismatte och tror att mina hundar ska bli överkörda så fort de sticker iväg, eller vargdödade eller vad som helst lika gräsligt.
Evas flock gör att jag vågar testa med Gaia igen, hon som en gång i tiden gick så bra lös men sen började vara borta i timmar, tills jag fick nog och kopplade upp henne för gott.
Det går hur bra som helst, Gaia gör avstickare men kommer igen....och igen.

Här utfodras fem hundar i full sämja i Eva kök, alla är så vänliga mot varandra, inget tjafs och inga morranden.

Vi åker förbi Napoleon för att lämna läderremmar och Claes har fått på kapellet. Kapellet hör egentligen till en 404:a, så det passar inte riktigt som ni kan se. Så småningom ska det sys om så det kommer att se helt perfekt ut.
Jag tycker redan det ser perfekt ut, så himla snyggt! Som taget ur en filminspelning med tanke på  både bilens och kapellets patina, väntar mig nästan att Jean Gabin ska sticka ut huvudet ur framrutan och vifta lite franskt med kardan.
Jag kan knappt fatta att den här bilen är på riktigt.

Sen kommer vi hem och jag funderar på var jag ska placera fågelbadet jag gjorde nere hos Bi.
På marken eller kanske på en sockel?

Älskade nässlor

Nässelterrin med inbakat löskokt ägg

Nu är det vår och hög tid för nässlor!
Det blogginlägg som jag har fått mest Google-träffar på under åren är tveklöst det om mammas underbara nässelsoppa som du förresten hittar recept på här.
Varje vår är det fullt med sökträffar på mammas soppa, och jag föreställer mig att det står folk i hela Sverige och lagar just hennes recept. En både mysig och lätt absurd tanke.

Nässlor är verkligen otroligt gott och hade de inte varit alldeles gratis så hade de varit betraktade som världens delikatess, det är jag övertygad om.

I år har jag gjort lite andra saker med nässlorna än bara soppa. Bilden ovan föreställer mitt första försök att göra en terrin på nässlor och gömma ett löskokt ägg inuti.
Det blev väldigt lyckat om jag får säga det själv, även om jag gjorde det på överbliven nässelsoppa första gången.
Nu har jag gjort det en gång till och gjort ett koncentrerat nässelkok och inte lika finfördelat - mycket godare.

Den här satsen räcker till fem formar som innehåller 1,5 dl. De ska ha plats för ett ägg.

3 gelatinblad
5 löskokta ägg, skalade
en knippa hackad gräslök
2,5 dl förvällda nässlor
2,5 dl grädde
en halv kycklingbuljongtärning
salt, vitpeppar

Blötlägg gelatinbladen. Koka äggen som ni vill ha dom, jag föredrar dom löskokta så att gulan rinner ut när man skär i terrinen. 
Förväll gräslöken i kokhett vatten 15 sek, skölj genast i kallt vatten.
Lägg nässlor i lite vatten och koka under lock i 5 min.
Kör grädden och gräslöken i mixern en stund, slå sedan på 2,5 dl lätt avrunna nässlor och en halv buljongtärning och mixa helt lätt.
Häll blandningen i en kastrull och lägg i de urkramade gelatinbladen och värm tills de smälter.
Häll sedan en slatt i en av de oljade formarna, lägg i ett ägg och slå sedan på så att det täcker ägget.
Gör samma sak med resterande formar.
Sätt in i kylskåpet och vänta tills de stelnar.

När det är dags att stjälpa upp formarna kan du bara doppa dem i hett vatten en stund, så släpper de från formen.

Jag har serverat en sås till som jag har gjort av crème fraiche, lite majonäs och stenbitsrom.

I kväll gjorde jag också en pesto på nässlor, och den blev också väldigt god. Jag gjorde helt enkelt som en vanlig pesto, bytte bara ut basilika mot förvällda nässlor.

Nässelpesto

För första gången använde jag Kung Markattas kycklingbuljong, och oj vad paff jag blev när jag jämförde innehållsförteckningen med Knorrs!
Knorrs innehåller en uppsjö av saker som knappt går att uttala; mononatriumglutamat,  dinatriumguanylat, E310, E320 och annat äckelpäck, medan Kung Markattas är helt ekologisk.
De tärningar jag hade kvar av Knorrs hamnade i soporna.

Ekologisk buljong

Moln över Striberg

 Det är inte klokt vad den lilla ajfånen kan.
I kväll blåste det av bara sjutton här över Striberg, molnen for över himlen med en rasande fart och jag satte ut den lilla fånen alldeles ensam på kökstrappan och satte på appen iMotion HD, en bild per sekund.






















Sen gick jag in och tog ett glas vin med Håkan för att sedan gå ut och hämta in den lilla fånen som så pliktskyldigt stod där och brände av en bild per sekund så det smattrade om det.

Sen försökte jag komma ihåg hur man gjorde små filmer i iMovie, men det har jag redan glömt så det blev som det blev.

Tågsläpp i Nora

Ungefär som man släpper ut kor på grönbete, så släpper man ut tåg och vagnar i Nora på våren.
Idag var det tågsläpp hos NBVJ; Nora Bergslags Veteran-Järnväg och vädret var tyvärr kallt och ruggigt, så alla gick och huttrade men vi som var där njöt i alla fall.

 Bilderna ovan är plåtade med ajfånen med en app som heter Pinhole HD som jag gillar skarpt...

...och dom här är plåtade med appen Hipstamatic.

Napoleon - min drömbil alla kategorier.

En gammal kämpe fastfrusen på en skogslägda utanför Burträsk 2009

Bilden ovan föreställer mitt första möte med Napoleon och det var sannerligen inte kärlek vid första ögonkastet.
Jag stod på en skogslägda utanför Burträsk tillsammans med Claes och stirrade på ett fastfruset vrak och undrade vad jag gjorde där, och ångrade djupt vad jag hade utsatt gode vännen för på den här bilhämtarturen.
Jag kände mig inte lite galen.

Utanför stationen 2011

Napoleon, som är döpt efter en tidigare ägare som faktiskt hette Sixten Napoleon i förnamn, blev hämtad förra våren med trailer av Eje och Bosse från Västergötland. Nu skulle Napoleon få vård och ansiktslyft nere i Claes verkstad. Min tacksamhet känner ingen gräns.

Bosse kollar Napoleons underrede och tackar diskret nej till eventuellt svetsjobb...förstår inte varför?

Några timmar senare befinner sig Napoleon i ett ombyggt hönseri i Hova bredvid en Edsel -59:a ...

...men kan heja på en artfrände i motsatta hörnet, en Peugeot 301 från 1935. Tryggt.

I vintras såg det ut så här i Claes verkstad, det gamla hemmabyggda träflaket är avskalat och dumpat, karossen har blivit vaxad, en ny tjusgrill fyndad i Karlskoga monterad och Claes har satt ihop en motor av två:

Håkan, jag och Il Maestro stärker oss med varsin screwdriver (vodka och apelsinjuice) efter lite skruvdragande tillsammans. I Claes verkstad blir både bilar och folk ompysslade.

I helgen som gick så såg det ut så här. Nya plåtlämmar på flaket och kapellbågar monterade. Vi har fyndat ett originalkapell i Täby till en 404 pick up som med smärre justeringar passar till 403:an.
Kapellet är sytt av sån där gammal presenning som fanns förr, jag tänker 'pappa' , det står liksom Bengt över hela presenningen.

Här står den lilla lastbilen som heter 'camionette' på franska. Camion betyder lastbil och camionette betyder liten lastbil - och det är precis vad den är.

Nu har Napoleon fått sällskap av en riktig skönhet, en Ford Fairlane -56 i den mest underbara färg jag kan tänka mig, emeraldgrön. Till och med klädseln går ton i ton.

Verkstadsmästaren själv avnjuter en kall pilsner.

Nu har jag åkt dit...

Valross, tecknad av min schweiziska motspelare Max

Jag har alltid varit så tacksam att jag inte har trillat dit på dataspel, men nu har jag åkt dit med råge.
Är det någon som kommer ihåg det gamla sällskapsspelet Pictionary på den tiden då internet inte fanns?
Jag älskade det, men jag hittade nästan aldrig någon som ville spela det mot mig för dom trodde att det handlade om hur bra man var på att teckna.
Ingenting kunde vara mer fel.

Lådan med spelet Pictionary har legat och samlat damm i många år nu men så för en vecka sedan laddade jag ner appen 'Draw Something' och upptäckte att det var ungefär som gamla Pictionary, fast ännu roligare.

Det går ut på att försöka illustrera ett ord växelvis så gott det går, så att medspelaren gissar rätt. Man får tre svårighetsgrader och kan vinna max tre guldpengar. Lyckas man få ihop 240 slantar så kan man köpa till ytterligare färger, och jag kan rekommendera gråskalan om någon frågar vilken palett som är bäst.

Min medspelare Riva gissar rätt på min teckning av en bödel

En trevlig grej som tog ett tag att fatta, det är att man inte spelar mot varandra, utan med, bara en sån sak!
Det gäller att samla ihop så många poäng tillsammans som möjligt, och jag bara älskar några av mina favoritmedspelares kreativitet och uppfinnigsrikedom.
Man behöver alltså inte vara det minsta bra på att teckna, utan det gäller att vara påhittig.
Så här illustrerades t ex det engelska ordet 'belt' av min medspelare från Tyskland:

Vi kör ofta med pilar, det kanske är lite fusk, men vadå!

Nu spelar jag som värst med en från Tyskland, en från Schweiz och en från Jakarta, Indonesien.
Om det är någon som vill ta en omgång så är det bara att skicka ett meddelande och berätta vad ni har för användarnamn :-)

Någon som minns Ebro?

Ebro och Peo på besök i november, Ebro äskar att släpa omkring på skor när han blir riktigt glad.

Någon av er som läser här kanske minns Gaias bror Ebro, hunden som vi hjälpte till att omplacera från Stockholm till landet Halland.
Ebro, eller E-bror som vi brukar kalla honom, var här en sväng i vintras med sin husse och hälsade på.
Det var ett kärt återseende kan jag tala om, och Ebro viftade frenetiskt med svansen, kollade alla sina gamla ställen som hastigast, pussade på pälstjejerna och sen var det bra med det. Sen var det bara husse Peo som gällde.
Det var så uppenbart att de två hade alldeles speciella band sinsemellan. Det kan liksom inte bli bättre.

Nu i påskas så fick vi en film som Peos son Alexander har filmat, och jag fylls bara av en så stor glädje och värme när jag ser hur Ebros liv ser ut i dag.
Filmen är hela 7 minuter, men det är de sista minuterna som är bäst när Ebro sitter i vagnen och hans små fina öron guppar i takt med hästen Toppens trav, så häng kvar!



I ett mejl från i somras skriver Peo så här till en bild han skickar:

"Måste bara skicka denna bild på Ebro, Toppen och Peo Vi är på väg till vagnen för att koppla på och köra ut.

Ebro lös och ledig hänger med Toppen som också går helt lös. Tre gamla gubbar som inte har några
koppel eller grimskaft eller andra krav ....
Det var allt för denna gång.

Ebro Toppen och Peo"

Vilket gäng!

En blogger-undran!

Det tar emot att börja blogga igen, trots att det finns en blogglängtan som bankar i mitt bröst.
Jag känner att det är vissa saker jag måste överbrygga, komma förbi, och de sakerna är framför allt två, eller så inbillar jag mig åtminstone det.

Blogga tar tid.
Inte så mycket det att lägga ut egna poster, men att hålla sig à jour med vad bloggvännerna lägger ut, läsa och kommentera - det tar tid. Läser man inte andras bloggar, och kommenterar dessa, så känns inte det egna bloggandet ett dugg roligt.

Efter ett halvårs uppehåll så märker jag att det har hänt saker sedan sist i bloggvärlden.

Det har dykt upp en typ av ordverifiering som är till för att mota spamkommentarer antar jag.
Så himla tidsödande, och så totalt humorlöst.
När började det här eländet, undrar jag?
Vissa har som tur är tagit bort tjänsten, men andra har den kvar, kanske helt ovetande om dess existens?

När jag kroknade och slutade blogga i september förra året kunde ordverifieringen hos Blogger se ut så här t ex:

...vilket fick mig att skamset småle och tänka på alla mus-hushåll som vi renoverade bort i den Stora Kökssaneringen på stationen när det begav sig.

Bloggvännen Annika har gjort en liten saga om det här, något av det roligaste jag har läst på en blogg. Den hittar ni här.

Nu när jag alltså återvänder till bloggvärlden ser det inte lika roligt ut på verifieringsfronten, jag har svårt att tänka mig att Annika skulle kunna få till en story på de små elaka alkoholstinna tecknen som numera är synliga, och som ser ut så här:

Jag känner mig redan trött innan, och gud ska veta att jag känner mig trött när min blick faller på de här små elaka sakerna. Jag får ingen lust att fortsätta kommentera, vad är egentligen meningen?
Att kommentera ska vara så lätt och så roligt som möjligt tycker jag, nu blir det precis tvärtom.

Nummer två är att jag inte hittar någon ruta att kryssa i att jag vill ha uppföljningskommentarer på Blogger.
Nu har jag ingen aning om om någon har svarat på mina kommentarer, och då känns det genast lite meningslöst att ge dem, och framför allt skriva svar på den egna bloggen.  Ingen lär få veta att jag har svarat.
Har jag missat något, har jag blivit blind? Finns rutan på något annat ställe än där jag var van att titta efter den?

Ett livstecken från stationen

Foto: Eva

Jag har tänkt skriva ett nytt inlägg jag vet inte hur länge, men det har aldrig blivit av sedan....när var det nu igen....september! Jisses!
Jag har tappat blogglusten av någon anledning som jag inte har en aning om. Outgrundligt och konstigt känns det.

Kanske lusten dyker upp i vår? Samtidigt med tulpanerna...

Jag ber om ursäkt att jag inte har svarat på kommentarer, jag har inte rört min mapp i mailinkorgen dit alla bloggkommentarer automatiskt är delegerade.

Jag vill bara ge ett litet livstecken från mig, och använder mig av en bild som vännen Eva tog i stationsköket (jag har glömt bort hur man länkar - ni ser) för någon vecka sedan.
Jag skivar upp lufttorkad anka och sex hundar, alla med rescuebakgrund, följer varje rörelse jag gör...

Jag önskar att stationsköket alltid såg ut så här.