Minns ni kollisionen på Nordsjön 1948?

Ni som inte gör det kan titta här innan ni läser vidare. Om ni har lust förstås.

Bilden ovan föreställer en demolerad hytt hos någon av mammas gymnastvänner...eller hennes egen hytt, jag vet inte.
Fotot är helt litet så först visste jag inte ens vilken sida som var upp eller ner, men sen fattade jag plötsligt vad det föreställde och scannade in det, bildbehandlade och då syntes det tydligt vilken smäll M/S Saga hade fått.
Längst till höger i bilden syns tandborstglas och toilettspegel på en hyttvägg som har tryckts in och av taket är det bara kaffeved.

Idag fick jag ett väldigt vänligt brev från bibliotekarien på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Så här skriver hon:

Som svar på din fråga om vad som hände M/S Saga, medsänder jag en kopia av den lilla notisen ur Svensk Sjöfarts Tidning från 5 aug 1948. Det var säkert dramatiskt för passagerarna, men tydligen inte i "sjövärlden", det finns inget mer rapporterat om händelsen i tidningen, jag har tittat. Inte omnämns det heller i någon skrift om Svenska Lloyd.
Väldigt fina bilder förresten.

Vilket vänligt och hjälpsamt svar. Jag gillar verkligen våra museer.
Så här står det i klippet ur SST under rubriken Haverier:

Saga. Svenska Lloyds Saga som gick från Göteborg den 31 juli kolliderade följande dag under tät tjocka med en okänd trålare på Nordsjön. Saga som skadades lätt ovan vattenlinjen, anlände till Tilbury i ordinarie tid.

Så var det med det, en liten bagatell i sjöfartshistorien, men väldigt roligt att ha fått veta...och bilderna är verkligen dramatiska, som den här senaste t ex.

Min mamma kom från ett arbetarhem i Huskvarna, och det här var första ggn hon var utomlands. Inte undra på att det här var en upplevelse. Hela resan måste ha varit en otrolig livserfarenhet: kollision i engelsk tjocka, sjönöd, ve och fasa och sedan delta i OS inför en publik på 85000 personer. Det måste ha varit minst sagt omtumlande.

Idag besökte jag min mamma, och frågade igen om hon mindes resan med M/S Saga.
Inget gensvar.
Då berättade jag så enkelt som möjligt vad det hade stått i notisen, och då plötsligt fick mammas ögon liv. Hon kom ihåg.
Jag fortsatte med att berätta att det var många som tyckte hennes foton var så fina, och då mindes hon det med. Hon hade fått låna sin bror Erics kamera att ha med på resan, för själv hade hon ingen.
Jag var mållös, så här pass har vi inte kunnat prata med varandra på månader.
Sen förde hon mig tillbaka till nuet genom att klappa mig på kinden och säga:
- Och du stod bredvid mig och tittade på, det minns jag så väl.
Jag var inte ens född då, men den här korta stunden när minnet återvände till henne var magisk.
Tänk så märkligt hjärnan fungerar. Allt finns därinne någonstans.

Nu behöver Håkan och jag hjälp!

Grannarna Bosse och Bi som bor i gamla skolan i byn håller på att renovera en bostadsdel och har beställt en golvslipare.
Om Håkan och jag hänger på så får vi ett jättebra pris, och vi skulle verkligen behöva slipa om golvet i vardagsrummet. Det är fult slipat från början och med slitet gulnat gammalt lack.
Att tre hundar har haft rally på golvet varje vinter gör inte golvet fräschare precis.

Golvslipningen ska ske om några veckor, så nu är frågan:

Hur ska vi behandla trägolvet efter slipningen?

När jag hade ett torp så hade jag såpskurade golv som jag älskade. När de var nyskurade på sommaren och jag gick barfota på dem, så var det som om jag mötte en annan varm hud under mina fötter. Golvtiljorna var varma och så lena.
Nackdelen med såpskurade golv är ju att man aldrig orkar flytta tunga möbler och skura hela golvet. Sån är jag i varje fall, så det skulle skuras fläckvis om vi valde att ha såpskurat.
Jag tycker inte om gulnat lack, har noll erfarenhet av oljade golv.
Det jag vill ha är ett ljust golv som har samma färgton som ett såpskurat.

Hantverkaren som var här alldeles nyss för att kika på golven föreslog att han vitbetsar golvet tunt innan lacken. Kan det vara något?
Han skulle ta reda på vilka behandlingsmetoder det finns som passar in på mina önskemål, och återkomma.

Har den bästa av läsekretsar, mina bloggläsare, några tips?

Om det är någon som undrar varför väggen till höger om dörrposten är målad i olika färgfält, så är det provfärger som vi har målat upp. Vi planerar nämligen att göra om hela rummet. Håkan tycker att den nuvarande färgen är ok, men jag har svårt för att den skiftar så i färgton beroende på ljus eller skugga. På vissa ställen drar den i lite gallgrönt/gult vilket inte syns på bilden.

Djur i Stockholm förr i tiden

Den här bilden kommer naturligtvis från den eminenta Stockholmskällan och föreställer en bakgård till Rehnsgatan 20 i Vasastaden 1954.
Fotot är taget av Lennart af Petersens.

Åh, så många fina gårdsmiljöer som är jämnade med marken i dagens Stockholm. Jag kanske är romantisk, men jag inbillar mig att det skulle vara bra mycket roligare för en unge att leka på den här gården, än en med asfalt och någon ditsatt enslig klätterställning.

Kärlek

Imorse när jag läste NA vid frukosten så blev jag alldeles varm inombords när jag läste den här artikeln.
Jo, visst minns jag dom, och så roligt att få läsa hur det har gått.
Vilka fantastiska gamla människor det finns!

Besök och bastukväll

Igår kom Eva förbi igen med sina hundar Balzac och Maggie. Vi hade kommit överrens med Bi om att bada bastu tillsammans senare på kvällen, och Håkan frågade uppgivet om han skulle bli ensam med alla fyra hundarna ;)

Gaia vill kramas och pussas när Eva dyker upp och det är hundar överallt.


Här har Eva plåtat mig och Poppan i villervallan precis när de kommer innanför dörren.
Poppan blir alltid lite ängslig av sig i början när det blir mycket hundar och vill gärna markera att "det här är min matte".


Eva plåtar medan jag lagar middag och hundarna får kvällsmat.
När de har ätit klart i sin egen skål blir det en obligatorisk rundtur bland de andra skålarna för att kolla om det finns någon kvarglömd godbit någonstans...vilket det sällan gör.
Hundar är ena eviga optimister.


När vi har ätit och vinkat adjö till Håkan går vi nerför backen till gamla skolan där Bi och Bosse bor. Bi öppnar i badrock och vi tassar igenom den kalla gymnastiksalen, där Eva blir helt till sig över att man kan ha en helt egen gympasal. Det är snudd på att hon börjar svinga sig i ringar, men sen när hon har lugnat ner sig fortsätter vi in i omklädnings- och duschrummet där Bi har tänt små värmeljus så att vi slipper lysrörsbelysningen.




Det är så lyxigt så det finns en dusch åt oss var innan det är dags för bastusittningen.
Som vanligt blir det timmar vi sitter och pratar och skrattar i värmen medan vi sippar på lite öl emellanåt.

Vi känner oss som pånyttfödda när vi vänder hemåt igen.


Och så här såg det ut vid frukosten imorse. Maggie ligger bredvid mig i kökssoffan och tigger diskret men målmedvetet ostmacka.


Hundarna får vara i trädgården medan jag hjälper Eva att stuva om i sin bil så att det blir bättre plats för hundarna, och sedan åker de iväg hem till sitt i Hammarbyhöjden.

Dagens Poppan-skiss...

Noodler's Eternal Brown och akvarell.

Kollision på Nordsjön 1948

Maggan sa...
Hej Christina!
Jag blev alldeles till mig när jag såg bilderna av din mamma och läste att hon varit på OS i London 1948. Då satt min mamma på läktaren och såg henne och de andra gymnastisera. Skrev om det i min gamla blogg
Kul! Ha det så bra! Maggan

När jag läste om Maggans mamma och hennes Londonvistelse, så visade det sig att våra mödrar hade rest med samma fartyg, M/S Saga, Svenska Lloyd.

Jag började bläddra i min mammas fotoalbum igen och hittade bilder från överresan 1948.
Bara namnet Svenska Lloyd ger atmosfär till den här bilden.


Tänk att det såg ut så här när man reste förr i världen. Att resa var en så stor händelse så vänner och anhöriga trängdes på kajen för att vinka av. Så härligt det måste ha känts.


Här syns min mamma gymnasten i mitten, glad och förväntansfull.


Här sitter mamma med sina gymnastvänner, och det ser rätt kallt och blåsigt ut men är man till sjöss så är det klart att man ska sitta på däck.


Men så händer något, det står KOLLISION PÅ NORDSJÖN med stora bokstäver i mammas album, och fotografierna blir plötsligt dramatiska.
Här grejas det med en livbåt medan mängder av passagerare hänger över relingen och följer händelseutvecklingen.




En repstege ligger på däcket som ser skadat ut. Kan M/S Saga ha kolliderat med ett annat fartyg?


...och en befälsperson klättrar på fartygets utsida, antagligen för att undersöka skadorna.



Vad var det som hände egentligen? Min mamma har berättat om det här, men inte minns jag det. Det värsta är att nu är det för sent att fråga, jag har haft min chans och jag har missat den.

När jag idag frågar mamma om resan till OS i London 1948 minns hon ingenting, utan börjar berätta en mystisk historia om något helt annat.

Riktigt varför jag blir så intresserad av det här just nu vet jag inte, antagligen för att hon snart är borta och det känns som om jag springer bakom en spårvagn som just har gnisslat ut från perrongen och ökat farten och jag försöker förgäves hinna ikapp.

I förrgår ringde jag t o m till Sjöhistoriska museet och fick prata med en trevlig man som föreslog att jag skulle skriva till deras bibliotek. Där har de alla årgångar av Svensk Sjöfartstidning, och där borde det stå något om vad som hände den där dagen på Nordsjön.

På spåret...

...Håkan gissar Bornholm på tittarfrågan. Han är så himla snabb.

Kursstart

Igår kväll började kursen i bokbinderi i Örebro, och jag och min vän Jeanette från Lindesberg hade sällskap dit, vi träffades halvvägs och Jeanette hoppade in i min bil. Vi är båda lika intresserade av att få lära oss bokbindning.
Med på kursen var även två andra vänner, Anne från Örebro och Annika från Degerfors.

Kursen höll till i Sällskapet Örebro Amatörbokbindares lokaler, och det var som att stiga in i en annan värld. Gamla tryckpressar, stora antika skärapparater och ett gigantiskt arbetsbord mitt i rummet där vi alla bänkade oss. Längs väggarna allehanda utrustning och material i minituös ordning.
Kursledare är en äldre herre vid namn Ingvar, som ser ut som en lite fylligare variant av Pinoccios pappa, med silvergrått hår, skinnväst och ett stort arbetsförkläde.


Vi fick börja med att pilla isär en av våra medhavda böcker, och jag valde att börja med Sven Hedin-boken.
Omslag och rygg togs bort, alla signaturer befriades från trådbindning och klisterrester och alla jobbade vi lika flitigt med våra böcker och en sån där härlig tystnad lägrade sig. Den sorten som inte känns det minsta tryckande, utan bara trevlig och beror på att alla är så upptagna med vad de har för händer så ingen tänker på att prata. Bara ljudet av trådar som skärs av, pappersblad som vänds, verktyg som läggs mot bordsskivan och skramlar lite, det är det enda som hörs.


En hylla ända upp till taket med bara klot. Åh, så roligt det ska bli! Undrar vad Sven Hedin ska få för färg på sitt klot?


Kikar in i ett litet rum där det står ett helt skåp med gamla blytyper. Drar ut lådan med Amerikansk Garamond, så vackert och rent av sinnligt. Sånt här får jag ståpäls av.

Stationsbesök

Eva från Hammarbyhöjden, som brukar kommentera här ibland, kommer på besök och sover över.
Vi har känt varandra i 35 år, och det är alltid lika roligt när hon dyker upp med sina två hundar Balzac och Maggie.
Balzac kommer från samma rescue som våra hundar, och Maggie är en hittehund från Irland.

Plötsligt känns det inte lika tomt efter Ebro längre, och alla fyra hundarna är alldeles till sig av lycka över att träffas igen.

Efter en god middag bänkar vi oss framför teven för att se Uppdrag granskning som var precis så vinklat som vi hade befarat. Jag är glad att jag har varit i Spanien och sett hundhemmet med egna ögon och i fortsättningen kommer jag att se den här typen av program med väldigt kritiska ögon.


Sen kollade Eva och jag några hundforum och halkade vidare in på Stockholmskällan och blev sittande till klockan 4 på morgonen. Den sidan är fullständigt livsfarlig att gå in på, den saken är klar.




Imorse var det bara hundarna som var pigga. Här ligger Maggie och väntar på frukost medan Balzac passerar.
Den ensamma toffeln på golvet bredvid soffan är ett minne efter Ebro. Var den andra toffeln har tagit vägen är fortfarande ett mysterium.


Ikväll ska jag börja på en kurs i bokbinderi inne i Örebro och alla ska ha med sig två bundna böcker med mjuka pärmar. Jag letar i bokhyllorna och bestämmer mig för dessa två.
Den här kursen har jag verkligen sett fram emot.

Dagens Poppan-skiss...

Onsdag

Har glömt att ställa väckarklockan och vaknar med ett ryck tio i åtta.
Rusar upp, för klockan åtta prick kommer Bi för att gå den gemensamma morgonpromenaden.

In på toa, och ängslige Ebro hänger med. På hundars vis känner han att det är något i luften idag, och det har han alldeles rätt i, för idag ska han tillbaka till Stockholm.


Efter promenaden står hundarna och glor långt efter Bi som försvinner nerför backen, och jag passar på att ta en bild på syskonen. Fina Ebro. Det känns vemodigt att det är sista dagen för den här gången.


Ebro spanar en sista gång från sin favoritplats i trappan. Gaia och Poppy håller sig undan, de känner också på sig att något lurt är på gång.


Jag packar in alla Ebros grejer i bilen, och Ebro hoppar in i skuffen och sen bär det iväg till Örebro där Ebros matte väntar.

Tomt.

Jag åker till Mega och köper mer mjukiskläder till mamma och sedan åker jag och hälsar på henne.
Hon sitter och äter efterrätt efter lunchen och när jag frågar vad hon har fått för mat minns hon inte.
Jag rullar in henne på rummet och visar henne de nya kläderna, och hon blir så glad. Hon tycker att alla plagg är helt underbara, och jag är så lättad att hennes aggressivitet är ett minne blott. Bromsmedicinen hon får har gjort under.
Hon blir uppåt på sitt lite förvirrade sätt, så nu vill hon fira de nya kläderna med en bulle. Jag går ut i köket och fixar en fikabricka, och så mumsar vi på kanellängd och dricker kaffe.

- Det är för sällan jag firar, jag borde fira lite oftare, säger mamma. Sedan fortsätter hon med att berätta en hiskelig historia om någon på boendet som har mördat sin man, och jag nickar instämmande och tänker att jag borde skriva ner några av hennes historier.

Nu har jag kommit hem och sitter och lyssnar till Brahms Sextuor à cordes n°1, opus 18 medan jag scannar några foton på mamma som ung.
Äpplet har fallit långt från trädet, min mamma var elitidrottare när hon var ung och något sådant har jag aldrig varit i närheten av. För några år sedan tänkte jag börja jogga men kom bara 500 meter, sen var jag helt färdig.

Här övar hon balansen inför SM i Stockholm 1947 uppe på Ådalsberget i Huskvarna, med Visingsö och Vättern som fond.


Året därpå får hon åka till Olympiaden i London, en väldig upplevelse för en arbetarflicka från Huskvarna.


Alldeles nyss kom Håkan hem från jobbet och undrade vad det var för oväsen.
- Brahms, svarar jag.
- Nä, är det, frågar Håkan alldeles upprymd och undrar om jag minns scenen från Fawlty Towers, den där Basil sitter och lyssnar på Brahms på en liten kasettbandspelare och frun kommer in på kontoret och undrar vad det är för oväsen (racket på engelska).
- Brahms...Brahms third Racket, svarar då Basil.

Samma hus och samma VÄDER...

Min vän och kollega Jessica skrev i en kommentar till Stockholmskällan:

Lustigt att du skriver om gamla Stockholm nu. Vi var ute och gick igår, på Södermalm uppe vid Åsöberget och hittade gator vi aldrig tidigare sett. Och då har vi ändå bott på Söder i 30 år!

Och så skickar hon över ett foto från Lotsgatan på Åsöberget och tillägger:

Det såg väl precis likadant ut då. Samma hus och samma VÄDER. Det är något att tänka på!


Efter att ha läst Jessicas kommentar så satte jag igång att åldra hennes foto och monterade in det på en sån där gammal fotokartong som fotograferna använde förr.
Det skulle kunna vara taget i slutet av 1800-talet - samma hus och samma VÄDER.

Snabbskisser

När jag nyss letade i mina arkivlådor efter en illustration som ska återanvändas, hittade jag dom här två små snabbskisserna från en utekväll på Söder i Stockholm.

Ibland när jag får syn på en person som jag särskilt gärna vill memorera, så gör jag en liten snabbskiss på en pappersbit jag har till hands. Det kan vara baksidan på ett kvitto eller ett gammalt kuvert och mina lådor dräller av såna här små lappar.

Man skulle kunna säga att jag samlar på typer av människor.
Det här borde jag göra mycket oftare, för det inspirerar mig till att variera mina teckande figurer mer än vad jag brukar göra. Ibland kan jag hitta en frisyr, ett klädesplagg eller en huvudbonad som sedan kommer att ingå i min tecknade rekvisita.

Måndagsintervju på känd bokblogg

Om ni klickar här så kan ni läsa en liten måndagsintervju med en ung och mycket sympatisk författare vars debutbok jag illustrerade för några år sedan. Lina Lundh heter författaren, och jag tycker hon skriver så bra.