fredag, januari 16, 2009
Kursstart
Igår kväll började kursen i bokbinderi i Örebro, och jag och min vän Jeanette från Lindesberg hade sällskap dit, vi träffades halvvägs och Jeanette hoppade in i min bil. Vi är båda lika intresserade av att få lära oss bokbindning.
Med på kursen var även två andra vänner, Anne från Örebro och Annika från Degerfors.
Kursen höll till i Sällskapet Örebro Amatörbokbindares lokaler, och det var som att stiga in i en annan värld. Gamla tryckpressar, stora antika skärapparater och ett gigantiskt arbetsbord mitt i rummet där vi alla bänkade oss. Längs väggarna allehanda utrustning och material i minituös ordning.
Kursledare är en äldre herre vid namn Ingvar, som ser ut som en lite fylligare variant av Pinoccios pappa, med silvergrått hår, skinnväst och ett stort arbetsförkläde.
Vi fick börja med att pilla isär en av våra medhavda böcker, och jag valde att börja med Sven Hedin-boken.
Omslag och rygg togs bort, alla signaturer befriades från trådbindning och klisterrester och alla jobbade vi lika flitigt med våra böcker och en sån där härlig tystnad lägrade sig. Den sorten som inte känns det minsta tryckande, utan bara trevlig och beror på att alla är så upptagna med vad de har för händer så ingen tänker på att prata. Bara ljudet av trådar som skärs av, pappersblad som vänds, verktyg som läggs mot bordsskivan och skramlar lite, det är det enda som hörs.
En hylla ända upp till taket med bara klot. Åh, så roligt det ska bli! Undrar vad Sven Hedin ska få för färg på sitt klot?
Kikar in i ett litet rum där det står ett helt skåp med gamla blytyper. Drar ut lådan med Amerikansk Garamond, så vackert och rent av sinnligt. Sånt här får jag ståpäls av.
Med på kursen var även två andra vänner, Anne från Örebro och Annika från Degerfors.
Kursen höll till i Sällskapet Örebro Amatörbokbindares lokaler, och det var som att stiga in i en annan värld. Gamla tryckpressar, stora antika skärapparater och ett gigantiskt arbetsbord mitt i rummet där vi alla bänkade oss. Längs väggarna allehanda utrustning och material i minituös ordning.
Kursledare är en äldre herre vid namn Ingvar, som ser ut som en lite fylligare variant av Pinoccios pappa, med silvergrått hår, skinnväst och ett stort arbetsförkläde.
Vi fick börja med att pilla isär en av våra medhavda böcker, och jag valde att börja med Sven Hedin-boken.
Omslag och rygg togs bort, alla signaturer befriades från trådbindning och klisterrester och alla jobbade vi lika flitigt med våra böcker och en sån där härlig tystnad lägrade sig. Den sorten som inte känns det minsta tryckande, utan bara trevlig och beror på att alla är så upptagna med vad de har för händer så ingen tänker på att prata. Bara ljudet av trådar som skärs av, pappersblad som vänds, verktyg som läggs mot bordsskivan och skramlar lite, det är det enda som hörs.
En hylla ända upp till taket med bara klot. Åh, så roligt det ska bli! Undrar vad Sven Hedin ska få för färg på sitt klot?
Kikar in i ett litet rum där det står ett helt skåp med gamla blytyper. Drar ut lådan med Amerikansk Garamond, så vackert och rent av sinnligt. Sånt här får jag ståpäls av.
torsdag, januari 15, 2009
Stationsbesök
Eva från Hammarbyhöjden, som brukar kommentera här ibland, kommer på besök och sover över.
Vi har känt varandra i 35 år, och det är alltid lika roligt när hon dyker upp med sina två hundar Balzac och Maggie.
Balzac kommer från samma rescue som våra hundar, och Maggie är en hittehund från Irland.
Plötsligt känns det inte lika tomt efter Ebro längre, och alla fyra hundarna är alldeles till sig av lycka över att träffas igen.
Efter en god middag bänkar vi oss framför teven för att se Uppdrag granskning som var precis så vinklat som vi hade befarat. Jag är glad att jag har varit i Spanien och sett hundhemmet med egna ögon och i fortsättningen kommer jag att se den här typen av program med väldigt kritiska ögon.
Sen kollade Eva och jag några hundforum och halkade vidare in på Stockholmskällan och blev sittande till klockan 4 på morgonen. Den sidan är fullständigt livsfarlig att gå in på, den saken är klar.
Imorse var det bara hundarna som var pigga. Här ligger Maggie och väntar på frukost medan Balzac passerar.
Den ensamma toffeln på golvet bredvid soffan är ett minne efter Ebro. Var den andra toffeln har tagit vägen är fortfarande ett mysterium.
Ikväll ska jag börja på en kurs i bokbinderi inne i Örebro och alla ska ha med sig två bundna böcker med mjuka pärmar. Jag letar i bokhyllorna och bestämmer mig för dessa två.
Den här kursen har jag verkligen sett fram emot.
Vi har känt varandra i 35 år, och det är alltid lika roligt när hon dyker upp med sina två hundar Balzac och Maggie.
Balzac kommer från samma rescue som våra hundar, och Maggie är en hittehund från Irland.
Plötsligt känns det inte lika tomt efter Ebro längre, och alla fyra hundarna är alldeles till sig av lycka över att träffas igen.
Efter en god middag bänkar vi oss framför teven för att se Uppdrag granskning som var precis så vinklat som vi hade befarat. Jag är glad att jag har varit i Spanien och sett hundhemmet med egna ögon och i fortsättningen kommer jag att se den här typen av program med väldigt kritiska ögon.
Sen kollade Eva och jag några hundforum och halkade vidare in på Stockholmskällan och blev sittande till klockan 4 på morgonen. Den sidan är fullständigt livsfarlig att gå in på, den saken är klar.
Imorse var det bara hundarna som var pigga. Här ligger Maggie och väntar på frukost medan Balzac passerar.
Den ensamma toffeln på golvet bredvid soffan är ett minne efter Ebro. Var den andra toffeln har tagit vägen är fortfarande ett mysterium.
Ikväll ska jag börja på en kurs i bokbinderi inne i Örebro och alla ska ha med sig två bundna böcker med mjuka pärmar. Jag letar i bokhyllorna och bestämmer mig för dessa två.
Den här kursen har jag verkligen sett fram emot.
onsdag, januari 14, 2009
Onsdag
Har glömt att ställa väckarklockan och vaknar med ett ryck tio i åtta.
Rusar upp, för klockan åtta prick kommer Bi för att gå den gemensamma morgonpromenaden.
In på toa, och ängslige Ebro hänger med. På hundars vis känner han att det är något i luften idag, och det har han alldeles rätt i, för idag ska han tillbaka till Stockholm.
Efter promenaden står hundarna och glor långt efter Bi som försvinner nerför backen, och jag passar på att ta en bild på syskonen. Fina Ebro. Det känns vemodigt att det är sista dagen för den här gången.
Ebro spanar en sista gång från sin favoritplats i trappan. Gaia och Poppy håller sig undan, de känner också på sig att något lurt är på gång.
Jag packar in alla Ebros grejer i bilen, och Ebro hoppar in i skuffen och sen bär det iväg till Örebro där Ebros matte väntar.
Tomt.
Jag åker till Mega och köper mer mjukiskläder till mamma och sedan åker jag och hälsar på henne.
Hon sitter och äter efterrätt efter lunchen och när jag frågar vad hon har fått för mat minns hon inte.
Jag rullar in henne på rummet och visar henne de nya kläderna, och hon blir så glad. Hon tycker att alla plagg är helt underbara, och jag är så lättad att hennes aggressivitet är ett minne blott. Bromsmedicinen hon får har gjort under.
Hon blir uppåt på sitt lite förvirrade sätt, så nu vill hon fira de nya kläderna med en bulle. Jag går ut i köket och fixar en fikabricka, och så mumsar vi på kanellängd och dricker kaffe.
- Det är för sällan jag firar, jag borde fira lite oftare, säger mamma. Sedan fortsätter hon med att berätta en hiskelig historia om någon på boendet som har mördat sin man, och jag nickar instämmande och tänker att jag borde skriva ner några av hennes historier.
Nu har jag kommit hem och sitter och lyssnar till Brahms Sextuor à cordes n°1, opus 18 medan jag scannar några foton på mamma som ung.
Äpplet har fallit långt från trädet, min mamma var elitidrottare när hon var ung och något sådant har jag aldrig varit i närheten av. För några år sedan tänkte jag börja jogga men kom bara 500 meter, sen var jag helt färdig.
Här övar hon balansen inför SM i Stockholm 1947 uppe på Ådalsberget i Huskvarna, med Visingsö och Vättern som fond.
Året därpå får hon åka till Olympiaden i London, en väldig upplevelse för en arbetarflicka från Huskvarna.
Alldeles nyss kom Håkan hem från jobbet och undrade vad det var för oväsen.
- Brahms, svarar jag.
- Nä, är det, frågar Håkan alldeles upprymd och undrar om jag minns scenen från Fawlty Towers, den där Basil sitter och lyssnar på Brahms på en liten kasettbandspelare och frun kommer in på kontoret och undrar vad det är för oväsen (racket på engelska).
- Brahms...Brahms third Racket, svarar då Basil.
Rusar upp, för klockan åtta prick kommer Bi för att gå den gemensamma morgonpromenaden.
In på toa, och ängslige Ebro hänger med. På hundars vis känner han att det är något i luften idag, och det har han alldeles rätt i, för idag ska han tillbaka till Stockholm.
Efter promenaden står hundarna och glor långt efter Bi som försvinner nerför backen, och jag passar på att ta en bild på syskonen. Fina Ebro. Det känns vemodigt att det är sista dagen för den här gången.
Ebro spanar en sista gång från sin favoritplats i trappan. Gaia och Poppy håller sig undan, de känner också på sig att något lurt är på gång.
Jag packar in alla Ebros grejer i bilen, och Ebro hoppar in i skuffen och sen bär det iväg till Örebro där Ebros matte väntar.
Tomt.
Jag åker till Mega och köper mer mjukiskläder till mamma och sedan åker jag och hälsar på henne.
Hon sitter och äter efterrätt efter lunchen och när jag frågar vad hon har fått för mat minns hon inte.
Jag rullar in henne på rummet och visar henne de nya kläderna, och hon blir så glad. Hon tycker att alla plagg är helt underbara, och jag är så lättad att hennes aggressivitet är ett minne blott. Bromsmedicinen hon får har gjort under.
Hon blir uppåt på sitt lite förvirrade sätt, så nu vill hon fira de nya kläderna med en bulle. Jag går ut i köket och fixar en fikabricka, och så mumsar vi på kanellängd och dricker kaffe.
- Det är för sällan jag firar, jag borde fira lite oftare, säger mamma. Sedan fortsätter hon med att berätta en hiskelig historia om någon på boendet som har mördat sin man, och jag nickar instämmande och tänker att jag borde skriva ner några av hennes historier.
Nu har jag kommit hem och sitter och lyssnar till Brahms Sextuor à cordes n°1, opus 18 medan jag scannar några foton på mamma som ung.
Äpplet har fallit långt från trädet, min mamma var elitidrottare när hon var ung och något sådant har jag aldrig varit i närheten av. För några år sedan tänkte jag börja jogga men kom bara 500 meter, sen var jag helt färdig.
Här övar hon balansen inför SM i Stockholm 1947 uppe på Ådalsberget i Huskvarna, med Visingsö och Vättern som fond.
Året därpå får hon åka till Olympiaden i London, en väldig upplevelse för en arbetarflicka från Huskvarna.
Alldeles nyss kom Håkan hem från jobbet och undrade vad det var för oväsen.
- Brahms, svarar jag.
- Nä, är det, frågar Håkan alldeles upprymd och undrar om jag minns scenen från Fawlty Towers, den där Basil sitter och lyssnar på Brahms på en liten kasettbandspelare och frun kommer in på kontoret och undrar vad det är för oväsen (racket på engelska).
- Brahms...Brahms third Racket, svarar då Basil.
tisdag, januari 13, 2009
Samma hus och samma VÄDER...
Min vän och kollega Jessica skrev i en kommentar till Stockholmskällan:
Lustigt att du skriver om gamla Stockholm nu. Vi var ute och gick igår, på Södermalm uppe vid Åsöberget och hittade gator vi aldrig tidigare sett. Och då har vi ändå bott på Söder i 30 år!
Och så skickar hon över ett foto från Lotsgatan på Åsöberget och tillägger:
Det såg väl precis likadant ut då. Samma hus och samma VÄDER. Det är något att tänka på!
Efter att ha läst Jessicas kommentar så satte jag igång att åldra hennes foto och monterade in det på en sån där gammal fotokartong som fotograferna använde förr.
Det skulle kunna vara taget i slutet av 1800-talet - samma hus och samma VÄDER.
Lustigt att du skriver om gamla Stockholm nu. Vi var ute och gick igår, på Södermalm uppe vid Åsöberget och hittade gator vi aldrig tidigare sett. Och då har vi ändå bott på Söder i 30 år!
Och så skickar hon över ett foto från Lotsgatan på Åsöberget och tillägger:
Det såg väl precis likadant ut då. Samma hus och samma VÄDER. Det är något att tänka på!
Efter att ha läst Jessicas kommentar så satte jag igång att åldra hennes foto och monterade in det på en sån där gammal fotokartong som fotograferna använde förr.
Det skulle kunna vara taget i slutet av 1800-talet - samma hus och samma VÄDER.
Snabbskisser
När jag nyss letade i mina arkivlådor efter en illustration som ska återanvändas, hittade jag dom här två små snabbskisserna från en utekväll på Söder i Stockholm.
Ibland när jag får syn på en person som jag särskilt gärna vill memorera, så gör jag en liten snabbskiss på en pappersbit jag har till hands. Det kan vara baksidan på ett kvitto eller ett gammalt kuvert och mina lådor dräller av såna här små lappar.
Man skulle kunna säga att jag samlar på typer av människor.
Det här borde jag göra mycket oftare, för det inspirerar mig till att variera mina teckande figurer mer än vad jag brukar göra. Ibland kan jag hitta en frisyr, ett klädesplagg eller en huvudbonad som sedan kommer att ingå i min tecknade rekvisita.
måndag, januari 12, 2009
Måndagsintervju på känd bokblogg
Om ni klickar här så kan ni läsa en liten måndagsintervju med en ung och mycket sympatisk författare vars debutbok jag illustrerade för några år sedan. Lina Lundh heter författaren, och jag tycker hon skriver så bra.
Stockholmskällan - klicka på bilderna vad ni gör!
Min vän Eva i Hammarbyhöjden, tipsade mig häromdagen om en fantastisk sida på nätet, Stockholmskällan.
Stockholmskällan är ett ABM-projekt (Arkiv, Bibliotek och Museum) där man kan söka på bl a gatunamn och platser i Stockholm och få upp det ena intressanta fotot efter det andra.
Jag sökte naturligtvis på de gatunamn och kvarter där jag själv har bott, och började med Tjurberget på Söder.
Fotot ovan från 1897 föreställer Västra Kvarngränd österut från nr 6, kvarteret Tjurberget större, numera kvarteret Kvadraten.
Det här fotot är från samma år och från samma kvarter, fast från Blekingegatan västerut.
Götgatan n:r 60, gårdsinteriör, fd kvarteret Tjurberget större.
Fotot är taget 1906 av Larssons Ateljé.
Den här bilden från 1957 bara älskar jag. Tre gentlemen spelar schack på Medborgarplatsen. Fotograf: Gunnar Ekelund och publicerad av Stockholms spårvägsmuseum.
På 70-talet bodde jag några år på Långholmsgatan, precis vid brofästet till Västerbron.
Bilden är tagen 1964 av Håkan Trapp, publicerad av Stockholms spårvägsmuseum.
Jag har mailat både Stadsmuseet och Spårvägsmuseet och bett om lov att lägga ut bilderna på bloggen. Imorse fick jag trevliga och jakande svar från bägge hållen.
söndag, januari 11, 2009
Besök hos mamma och sedan bybastu
När jag blev klar med jobbet så åkte jag och hälsade på mamma på äldreboendet.
Det som var värmande idag var en barnteckning som jag hittade på mammas rum. Till Kerstin från Kenny, stod det med stora spretiga bokstäver, och var uppenbart tecknad av en kille som vanligtvis brukar rita bilar skulle jag gissa.
När jag frågade så antogs teckningen vara gjord av en liten kille som hade fått följa med sin mamma på jobbet. En liten knatte som hade blivit intresserad av min mammas rullstol.
Det är inte illa tecknat, rullstolar är svåra att få till, och jag tycker att han har lyckats alldeles utmärkt.
Teckningen värmde hjärtat. En generös present. Tack Kenny!
Senare på kvällen var det bastusittning nere hos vännen Bi i gamla skolan. Grannen Salmi dök också upp så vi blev tre stycken som satt och surrade med varsin öl i näven och med svetten rinnande.
Jag har lärt mig av bloggen att det inte heter Norrland så där svepande, så jag frågade för första gången var Salmi kom ifrån mer exakt.
Södra Jämtland.
Och jo, hon hade beundrat mina luddor när jag kom.
Nu sitter jag här med rosigt ansikte, vilt lockigt halvfuktigt hår och känner mig som en ny människa, så där som man gör efter en riktigt härlig bastukväll.
Det som var värmande idag var en barnteckning som jag hittade på mammas rum. Till Kerstin från Kenny, stod det med stora spretiga bokstäver, och var uppenbart tecknad av en kille som vanligtvis brukar rita bilar skulle jag gissa.
När jag frågade så antogs teckningen vara gjord av en liten kille som hade fått följa med sin mamma på jobbet. En liten knatte som hade blivit intresserad av min mammas rullstol.
Det är inte illa tecknat, rullstolar är svåra att få till, och jag tycker att han har lyckats alldeles utmärkt.
Teckningen värmde hjärtat. En generös present. Tack Kenny!
Senare på kvällen var det bastusittning nere hos vännen Bi i gamla skolan. Grannen Salmi dök också upp så vi blev tre stycken som satt och surrade med varsin öl i näven och med svetten rinnande.
Jag har lärt mig av bloggen att det inte heter Norrland så där svepande, så jag frågade för första gången var Salmi kom ifrån mer exakt.
Södra Jämtland.
Och jo, hon hade beundrat mina luddor när jag kom.
Nu sitter jag här med rosigt ansikte, vilt lockigt halvfuktigt hår och känner mig som en ny människa, så där som man gör efter en riktigt härlig bastukväll.
Jobbsöndag
Ute är det grådaskigt,blåsigt och blött.
Gaia har just lagt en spya som jag var tvungen att ta på mig läsglasögonen för att se vad den innehöll, såg ut som en hel mus. Det visade sig vara ett rejält korvliknande nystan av gamla grässtrån. Inte undra på att hon har hållit på att harkla sig inatt.
Alla lampor i ateljén är tända, ändå känns det som ett enda stort skumrask runt ritbordet. Vissa dagar är så här dystra, och solen känns långt borta.
Jag borde städa ritbordet, snart har jag ingen plats kvar att arbeta på.
Gaia har just lagt en spya som jag var tvungen att ta på mig läsglasögonen för att se vad den innehöll, såg ut som en hel mus. Det visade sig vara ett rejält korvliknande nystan av gamla grässtrån. Inte undra på att hon har hållit på att harkla sig inatt.
Alla lampor i ateljén är tända, ändå känns det som ett enda stort skumrask runt ritbordet. Vissa dagar är så här dystra, och solen känns långt borta.
Jag borde städa ritbordet, snart har jag ingen plats kvar att arbeta på.
lördag, januari 10, 2009
fredag, januari 09, 2009
Stribergs keramik går en ny era till mötes!
Johnny som har den eminenta bloggen stationsvakt har en post idag som liknar den jag har (messmörsbilden), detta kom vi underfund med idag.
Johnny tycker att jag borde kontakta en kruktillverkare för denna, min moderna version av de gamla grekiska vällustfaten. Ekivoka och lite snuskiga, kallar Johnny den grekiska keramiken, men jag håller på vällust jag ;)
Eftersom min bästa vän i byn är en skicklig keramiker, som ibland har framkastat idéer om ett ev samarbete, föreslår Johnny att jag photoshoppar lite så att hon kan bilda sig en uppfattning om vår kommande gemensamma succé.
Så här ser min säljidé till Bi ut:
Vi kan tillverka fatet i olika storlekar. En storlek passar väldigt bra att sälja in som idrottspris eller nå't, som på den här bilden. Man riktigt ser hur glada pristagarna blir över att plötsligt bli ägare till detta unika fat från Striberg.
Den här damen pekar uppfordrande mot fatet i skyltfönstret och uppmanar sin partner att han kan skita i bling-bling och annat bjäfs, det här är vad hon vill ha!
Man kan inte ens gå på krogen utan att råka ut för Stribergshysterin. Det ryktas om att det finns ett begränsat antal.
Det finns alltid de som struntar i trender. Här är det en grisbonde i norra Skåne som har fått ett fat som födelsedagspresent men skickat ut det till grisarna.
Johnny tycker att jag borde kontakta en kruktillverkare för denna, min moderna version av de gamla grekiska vällustfaten. Ekivoka och lite snuskiga, kallar Johnny den grekiska keramiken, men jag håller på vällust jag ;)
Eftersom min bästa vän i byn är en skicklig keramiker, som ibland har framkastat idéer om ett ev samarbete, föreslår Johnny att jag photoshoppar lite så att hon kan bilda sig en uppfattning om vår kommande gemensamma succé.
Så här ser min säljidé till Bi ut:
Vi kan tillverka fatet i olika storlekar. En storlek passar väldigt bra att sälja in som idrottspris eller nå't, som på den här bilden. Man riktigt ser hur glada pristagarna blir över att plötsligt bli ägare till detta unika fat från Striberg.
Den här damen pekar uppfordrande mot fatet i skyltfönstret och uppmanar sin partner att han kan skita i bling-bling och annat bjäfs, det här är vad hon vill ha!
Man kan inte ens gå på krogen utan att råka ut för Stribergshysterin. Det ryktas om att det finns ett begränsat antal.
Det finns alltid de som struntar i trender. Här är det en grisbonde i norra Skåne som har fått ett fat som födelsedagspresent men skickat ut det till grisarna.
Åååhhhh, snart så...
Ebro har en dragning åt det dramatiska hållet.
När Håkan kommer hem från jobbet svassar Ebro omkring med matskålar eller skor i munnen så fort han hör bilen. Sen hör man en massa slammer, och då vet man att det blir att leta rätt på alltihop senare.
Sen, när han har spridit ut saker i hela huset, då är det total uppmärksamhet på halldörren som gäller.
Nu...nu hörs det att ytterdörren öppnas...
Ååååhhh, plast-husse, PLAST-HUSSE!
Pälstjejerna brukar också möta Håkan i hallen men avstår när Ebro är här. De ligger i soffan och kastar resignerade blickar på sin upphetsade släkting.
När Håkan kommer hem från jobbet svassar Ebro omkring med matskålar eller skor i munnen så fort han hör bilen. Sen hör man en massa slammer, och då vet man att det blir att leta rätt på alltihop senare.
Sen, när han har spridit ut saker i hela huset, då är det total uppmärksamhet på halldörren som gäller.
Nu...nu hörs det att ytterdörren öppnas...
Ååååhhh, plast-husse, PLAST-HUSSE!
Pälstjejerna brukar också möta Håkan i hallen men avstår när Ebro är här. De ligger i soffan och kastar resignerade blickar på sin upphetsade släkting.
Har vi nå't messmör hemma?
Följande "samtal" utspann sig bland kommentarerna till teckningen av hårförlängningen:
Elisabet sa...
På damtoaletten på mitt jobb, där sitter ett vykort med en illustration som du har gjort .., den där herr och fru älskar stående i sängen och så lille sonen som frågar om det finns något messmör ..?
Den är UNDERBAR!
ab sa...
Elisabet: Nu skrattar jag också utan att ens ha sett den teckningen!
Det känns nästan som jag måste lägga ut messmörsbilden.
Det är alltså en illustration som jag gjorde till en artikel om småbarnsföräldrar och deras sexliv i tidningen Vi Föräldrar.
Den skulle kunna vara plump, men det tycker jag inte att den är. Det är en balansgång, det där.
Elisabet sa...
På damtoaletten på mitt jobb, där sitter ett vykort med en illustration som du har gjort .., den där herr och fru älskar stående i sängen och så lille sonen som frågar om det finns något messmör ..?
Den är UNDERBAR!
ab sa...
Elisabet: Nu skrattar jag också utan att ens ha sett den teckningen!
Det känns nästan som jag måste lägga ut messmörsbilden.
Det är alltså en illustration som jag gjorde till en artikel om småbarnsföräldrar och deras sexliv i tidningen Vi Föräldrar.
Den skulle kunna vara plump, men det tycker jag inte att den är. Det är en balansgång, det där.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
