Svårt perspektiv

Har jobbat hela helgen, försöker hinna klart boken om sjöodjuret innan jul.

Idag skissade jag på hur en sjöodjursunge ser ut uppifrån, om man t ex sitter och guppar på en gummimadrass och tittar ner på sjöbotten där ungen kommer tultande och sträcker sig uppåt.

Vänstra armen som sträcker sig uppåt är jag inte nöjd med, men jag tycker att uppifrån-känslan för övrigt är rätt ok. Får fortsätta skissa på den där armen...man ska liksom se undersidan på tassen...har sjöodjur trampdynor månntro?

Visst är de lika?

Håkan har alltid hävdat att Poppan är så lik Foppa, eller tvärtom, och visst ligger det något i det?
Ögonen, skägget...ja, själva uttrycket.

Dagens Poppan-skiss...

FOX Magiska adventskalender

När jag bodde i Stockholm jobbade jag i en frilansgrupp som hade stora skyltfönster ut mot Katarina Bangata.
I huset bredvid fanns ett dagis, och ett år kom vi på att vi skulle göra en magisk adventskalender för att underhålla barnen och deras stressade föräldrar. Bara på skoj så där.
Sagt och gjort, vi slaktade en gammal svart högtalare, satte in belysning och gjorde ett överstycke så att det såg ut som en liten teaterscen.
Vi tillverkade små scener med hjälp av saker vi släpade med oss hemifrån, gjorde fonder och stod i. Vi skiftade scen varje dag från 1 dec till julafton.
Jag minns hur roligt det var att sitta och äta tidig frukost på jobbet och se små näsor som trycktes platta mot fönsterglaset och alla förtjusta utrop.

Traditionen har levt vidare år från år och jag har gjort ett axplock från förra årets kalender, tillverkad av mina forna ateljékompisar. Vill ni se fler kalenderbilder så får ni titta här.

Moffa!

Vet ni vad man gör när man moffar?

Jo, moffar gör man när man greppar lite lätt i underbyxan och drar ut lite tyg som har hamnat i stjärtskåran. Ni vet, den där obehagliga känslan som man diskret försöker göra något åt.

Nästa gång har jag alltså ett namn på det jag gör. Det känns tryggt.

Hört på programmet Spanarna vid frukosten idag.

Dagens Poppan-skiss...

Poppan i motljus.

"Intresset stort bland ungdomen rapporteras det"

Det här får bli en bloggdag i pappas tecken.

Min pappa var en ivrig modellflygare när han växte upp. Han vann flera mästerskap, men fick dåligt med fickpengar, så han har berättat många gånger om hur nesligt han förlorade tävlingen på Marieholmsgärdet 1939 för att hans propeller gick sönder och han hade inte haft råd att köpa en i reserv. Han försökte laga den med gummiband men det gick inte.

Fler pappa-foton

Ett gruppfoto utomhus. Pappa står med armen om sin fars, min farfars, byxben.
Pappa har lustiga puffbyxor på sig. Likadana som sin syster ser det ut som. Unisex redan då.
På samma stol som farfar sitter på står hon som måste vara min faster Inga. Bakom står farmor och håller...ja, det måste vara farbror Olle. Faster Gittan kom senare. Till höger bakom pappa står den ena av farfars bröder, kanske är det Axel? Kvinnan måste vara hans fru som jag inte vet namnet på.
Och vem är fotografen, vars skugga syns på gräset?

Så länge sedan...



Här har pappa fått följa med sin far till den kungliga huvfudstaden och poserar stolt framför Karl XII. Fötterna lite innåt.



Hur gammal kan han vara? 8...9 år?

Ett foto som berör mig

Min pappa dog helt nyligen och jag sitter och tittar på gamla foton.
Jag har alltid varit intresserad av gamla fotografier, det finns så mycket känsla och miljö i gamla bilder tycker jag.

Ett foto på min pappa tycker jag är lite speciellt, jag vet inte vad ni tycker?
Min pappa är en liten bebis på bilden och ligger och sprattlar i sina föräldrars dubbelsäng, och hans pappa, min farfar, ser sååå rar ut. Allt utstrålar hemtrevnad och familjeintimitet, ja rent av vardaglighet och det måste nästan ha varit min farmor som stod bakom kameran...

Var det vanligt på den tiden med så pass vardagliga bilder som den på min pappa i sängen? Fotot är taget ca 1921.

Det är just det där med vardagligheten som gör mig så berörd. Äldre bilder brukar vara mer uppstyltade och inga snapshots. Den här bilden bjuder in mig att finnas till i samma rum, i samma andetag. Och tänk att denna lilla levnadsglada knubbis föreställer samma person som jag nyligen kysste farväl, och mina läppar mötte en så kall kind.

Fler "fur persons" bakom köksskåpen...

Så här skriver Eva från Hammarbyhöjden:

Det här är en länk till en musbild med telefon från nu i november. Jag hittade musen i mitt skåp i Hova, bar ut den.... och sen - senare tittade den ut under skåpet igen ;-) nu har den säkert boat in sig ordentligt!

Illustration tillägnad Elisabet

Den här illustrationen letade jag fram ur arkivet, och tillägnar den Elisabet som tycker så mycket om landet Halland.

Dagens Poppan-skiss...

Adventstider

Snart är det dags att värma på glöggen! Jag kanske borde skaffa mig en sån här manick, som jag såg i ett skyltfönster i Örebro?

Det bästa är ju att man kan ha den till soppa också!

Klotter

Ovälkomna "fur persons"...

Det här kortet är taget förra vintern då en husmus hittade en väg in i köket, och vips så visste hela muskolonin var den nyupptäckta ingången fanns.

Vi hade möss överallt i köket och levde med stängda köksdörrar och musfällor på golvet innan vi till slut lyckades lokalisera var dom tog sig in någonstans.

Håkan och jag fyllde de misstänkta hålen med finbetong, sen har vi haft det sååå fridfullt...tills för några veckor sedan. Som tur är kommer de inte ut i köket den här gången men de har ravepartyn under diskbänken. De gånger vi gluttar på skåpsdörren sitter det ofta en oförfärad rådis och glor vresigt på oss.
-Hallå där, stäng dörren, det drar!

Varvid vi snällt stänger skåpsdörren igen.

Vad gör man?

Längst in bakom köksbänkarna finns det en smal passage mot ytterväggen. Dit är det omöjligt att nå. Det känns som om vi måste riva hela köksinredningen för att komma åt problemet.

De är ruskigt söta, men jag vill inte ha dom i köket.