Lite pärlplattetips

I dag tog jag en paus från jobbet och satte ihop den här lilla plattan.
När jag satt och pärlade tyckte jag den blev helt misslyckad och Håkan såg inte ens vad den föreställde - tills jag satte upp den på väggen och vi betraktade den från några meters håll.

Då, plötsligt, framträdde bilden. Rena magin.

Bilden ovan har jag tagit nu i skymningen med urusel belysning, men jag hoppas ni ändå ser vad pärlplattan föreställer?

Man behöver inte alls vara bra på att teckna, vem som helst kan lägga pärlplattor - datorn fixar det mesta.

Den som inspirerade mig att vada ut i pärlträsket heter David och har en väldigt bjussig och intruktiv blogg om pärlplattor.

Till höger på hans blogg listar han inköpsställen och bjussar på länkar under rubriken "Var köper man pärlor?".

Sen har han ett superbra inlägg där han svarar på de vanligaste frågor folk ställer. Här hittar ni det.

Han tipsar också om ett litet suveränt program som heter Perler som en svensk student har suttit och knåpat ihop. Det funkar t o m till min Mac, med lite avvikelser som gör det lite knepigare än om man har pc.
På samma sajt som man laddar ner Perler finns en jättebra instruktionsguide till vänster.

I programmet Perler kan man hämta en bild från sin egen hårddisk och sedan leka med den tills man får önskat resultat. Man kan bestämma hur stor bild man vill lägga, en piggplatta är 29 x 29 pärlor.
En 4-plattorsbild mäter alltså 58 x 58, osv.
Man ska se till att köpa piggplattor som man kan sätta ihop, då finns inga begränsningar på hur stora bilder man kan göra.

Programmet Perler möjliggör att bestämma vilka nyanser av pärlor man vill använda och sedan kan man ladda hem mönsterfiler, se bild nedan.
Nu kanske ni fattar att det inte beror på min tecknartalang att jag lyckas slänga ihop Poppan, Ekku etc?
Det är just därför det är så meditativt, det är så himla kravlöst och allt man behöver göra är att fixa till en hyfsad bild och sedan räkna pärlor och piggar.

Det roliga är att bilderna inte ser mycket ut på nära håll, men steppar man bakåt några steg så framträder detaljer som man inte trodde fanns där.

När man har pärlat en bild så stryker man den med ett medelvarmt strykjärn så att pärlorna smälter litegrann och häftar vid varandra. Kolla Davids blogg, allt står där.
På det sättet kan man lossa bilden från piggplattorna.

Och det bästa av allt - blir man trött på att pärla kan man sätta ihop ett antal piggplattor och använda som spikmatta ;)


Naturligtvis kan man pärla på fri hand, det blir jättefint, men då måste hjärnan vara med och se det passar inte mig alls just nu.

Som i trans...

När jag illustrerar så är jag djupt koncentrerad precis hela tiden - då är det väldigt skönt att slappna av med något som ger mig lugn och ro, ja som gör att jag nästan hamnar i en slags hjärndöd trans.

Jag har börjat pärla...alltså lägga pärlplattor :) Jag sitter och pillar och räknar...ett, två - askgrå, tre... tjugotvå - svart...

Håkan stönar.

Hur avkopplande som helst. Jag började för en vecka sedan och har pärlat Poppan och ikväll blev jag klar med ett porträtt av Ekku, en vän från Uppsala som har en så'n fantastiskt vacker profil.

Man ska stryka med ett hett strykjärn så att plastpärlorna smälter samman lite och hänger ihop, men det har jag inte vågat mig på ännu med Ekku-bilden. Just nu ligger pärlorna kvar på piggplattorna, men snart så...

Och här kanske ni kan upptäcka en pärlad bild av Poppan?



Och här kan ni lyssna till min inspiratör, David Nilsson:

Insnöad

Så här mycket snö vet jag inte om att jag har sett förut, och vi känner oss lite oroliga för taket. Försöker få bort det värsta.
Igår morse var det -29°, och i den gamla väntsalen där jag har min ateljé är det stengolv - och kallt.
Jag har mycket jobb just nu, hinner tyvärr varken blogga själv eller kika in hos andra, men något litet livstecken måste jag ge ifrån oss känns det som.





För en stund sedan fick jag syn på något stort, brunt på köksbordet...



...det var Gaia som hade hittat den soligaste platsen i hela stationen, den på köksbordet.


Hon var inte medveten om att jag hade upptäckt henne, så hon fortsatte att ligga och jäsa i solen som en annan Anubis medan jag zoomade in henne med kameran. Sedan försökte jag se bister ut när jag körde ner henne, hon vet mycket väl att hon inte får vara på bord ;)

Besjälad sång

K D Lang sjöng Leonard Cohens Hallelujah under invigningen av OS i Vancouver. Jag hade aldrig tidigare hört talas om denna sångerska och Håkan höjde på ögonbrynen. Hon är född -61 och har varit igång ett antal år...

De senaste dagarna när jag har jobbat så har jag spelat hennes musik, hon har en helt enastående röst. Är det någon mer än jag som inte kände till henne tidigare?

Ovan sjunger hon Barefoot som ger mig ståpäls, och här är lyriken:

When the sun goes down here
And darkness falls
The blanket of winter
Leaves no light at all

You search for shelter
To calm the storm
Shaking with an instinct
Just to stay warm

[Chorus:]
But I'd walk through the snow barefoot
If you'd open up your door
I'd walk through the snow barefoot

You hear the howling
Of dogs and wind
Stirring up the secrets
That are frozen within

The ice will haunt you
It lays so deep
Locking up inside you
The dreams that you keep

[Chorus]

This wind...through my soul...blows cold

Jycken och veganerna, del 4

...å så det allra sista avsnittet av korvföljetongen.

Jycken och veganerna, del 3

Glöm inte att klicka!

Jycken och veganerna, del 2

Klicka!

Jycken och veganerna, del 1

Tyvärr har jag varken tid att blogga eller surfa på ett tag så jag lägger ut några gamla Jyckenavsnitt som Arne Höök och jag knåpade ihop 2001.

Här är del 1 av 4.

Klicka på serien!

Knarvel-mail från Minnesota

Idag fick jag ett väldigt trevligt mail från Dave's bror Dan som bor kvar och driver the Downing Farm i Minnesota vilket är barndomshemmet, och igår gick Dan runt och plåtade knarvlar som han inte ens kom ihåg fanns, och knarvlar som säkert inte har använts på bortåt 50 år.

Som Dan skriver så är världen liten idag och nätet fantastiskt:
....and to think that people can be brought together across an ocean just by the simple need to keep doors closed! :)

Dan har skrivit bildtexter till alla knarvelbilder, och texten som hör ihop med bilden ovan lyder så här:

This is what my Dad has always called a knarvel. It holds in a window (or screen in the summer). This is a window to my basement. I actually can't remember him using the term "knarvel" for any of the larger wooden ones, but maybe that's just because he never had to refer to one by name. I can remember helping him, as a child, replace the windows with screens, or vice versa, and he would ask me if I needed to use his plier to turn the knarvel. They might sometimes be stuck and hard to turn for little hands. I always assumed that he used the word as a fun made-up name, as people do for small items that they don't have a name for. For example, around here, you might go to the hardware store with some small part that you need to replace, and you don't have a name for it, so you tell the salesperson, "Do you have one of these "doohickeys?""


This is the old woodshed. We no longer burn wood, so now it mostly stores gardening supplies and tools. The small building to the left is the outhouse--unused since plumbing was installed in the house about 60 years ago. It's funny that MY outdoor toilet does NOT use a knarvel. It has a hook.




The newest knarvel on the farm. I used a simple scrap of wood for this when I started reusing this old building as a chicken coop in 2001.


This little building was a smokehouse--for smoking and preserving meat. Unused for probably 60 years.



This "lean-to" shed was added along the side of the workshop to store a tractor, when tractors started to replace horses. The door is tallest in the middle to allow the tallest part of the tractor to fit--the exhaust pipe. What a fun design! As you can see: 1. The original color of the building was red. 2. It is time for me to paint!


A small access door to the "attic." This building was built as a chicken coop for 250 hens, but has also been used to house mother and baby pigs, and is now use for storage.



A side door on the very old and in very poor condition machine shed. As you can see by the large trees growing in front of some of the doors of this building, some haven't been opened in many years. Modern machinery is much too large for any of these small doors. I now have to use only the large front openings into the shed.


Another unused door of the same shed. A double door with only one knarvel remaining.


And one more from the same shed.


This is a building that I once used to store grain for the dairy cattle. It was originally built as a chicken coop, I would guess. I think I added the bottom knarvel in 1991. The small one at the top may have kept chickens inside, once upon a time, but by itself it wasn't strong enough to hold back a pile of feed. As you can see, as a 22-year-old, I didn't take a lot of time to create a very stylish knarvel--I just nailed up a scrap of wood. : )



A door up high on the other end. Must have been a window for the chickens.


This is a photo I took last fall of the old machine shed--the one with the many unused small doors.

On behalf of my readers and myself, I would like to thank both Dave and Dan for sharing this knarvel treasure from Minnesota with us in Sweden.

Att en sån här liten träbit kan innehålla så mycket historia, det är alldeles fantastiskt tycker jag.

Och vilka gulliga brorsor i Minnesota ;)

Knarvel go America

I inlägget nedan skrev jag om en svensk-amerikan i femte ledet, Dave, som letade efter knarvelns ursprung.

Googlar jag så toppar Dave och jag listan över världens alla knarvelinlägg på nätet, onekligen en häftig känsla.

Jag skrev ett knarvel-mail till Dave och idag fick jag svar, varav jag lägger ut början här:

Christina,

Tack för att skriva. Det är spännande att få ett meddelande om knarvel hela
vågen från Sverige. Internet är fantastiskt.

I will now write in English, as I do not know Swedish, and I see that your
English is very good. I asked my wife, Tammy, to write the first part for
me. She studied Swedish while attending Gustavus Adolphus College in St.
Peter, Minnesota. Tammy's farfar, who died last fall at age 90, spoke
Swedish. He learned it as a child from his parents, who were born in Sweden.
You can see the Swedish connection here in the state of Minnesota is very
strong.

When I Google "knarvel," I see that you and I both show up near the top. We
are two of the world's leading experts on knarvels! (Is "knarvlar" the way
you write the plural of the word?) Maybe a Nobel Prize is in our future!


Jag vet faktiskt inte vad knarvel heter i pluralis, men jag säger knarvlar, vad tror ni?
På amerikanska måste naturligtvis knarvels ligga bäst till.

Dave lovar också att skicka bilder på några Minnesota-knarvlar så småningom.

Under kommentarerna till förra inlägget hittade ordekvilibristen Annika på en liten barnramsa som går så här:

Här har vi en parvel
liten som en knarvel
han snurrar runtruntrunt
och pratar struntstruntstrunt

Den har jag gått och rabblat hela dagen, den är så himla fin.

Sen visade det sig att vi inte alls lider någon knarvelbrist på stationen. Håkan packade upp ett litet skjul han har gjort i skala 1:24 - med knarvel.





Snurrar man på knarveln och öppnar dörren till skjulet så upptäcker man att det ligger blocknycklar, ett baklyse till en Chevy'37 och en förgasare på den lilla fönsterhyllan.

Knarvel

Detta är en knarvel, eller som Magritte skulle ha uttryckt saken - detta är inte en knarvel ;)

En knarvel är alltså en avlång träbit som sitter alldeles bredvid en dörr, fastsatt med en spik eller skruv i mitten. Den kan roteras, och man "låser" dörren genom att vrida knarveln som på bilden ovan. Vrider man den en kvarts varv till så går dörren att öppna igen.

Ninna visste minsann vilket ord jag var ute efter i det förra inlägget.

Både bloggvännen Annika och jag upptäckte den här sajten igår, där en svensk-amerikan i femte ledet skriver om hur hans familj fortfarande säger knarvel om knarvlar, och hur han misstänker att det är ett svensk ord men inte hittar det i något lexikon. Däremot hittar han det på nätet...och hamnar i Karlskoga.

Jag gillar verkligen hans avslutande ord om knarveln:

Use the word knarvel, use it often, and use it proudly. Teach it to your children. Don't let it die. Oh what a marvel, the simple knarvel!

På tal om dass...

...så hittade jag den här gamla Jyckenserien som Arne Höök och jag gjorde för Aftonbladet en gång i tiden.
Jag kom att tänka på det tidigare blogginlägget om olika avträden när jag återsåg seriestrippen.

Klicka på bilden så ni ser att läsa!

Badrumsrenoveringen går framåt, idag har vi fått toastol monterad men ingen belysning.

Är det förresten någon som vet vad den där lilla träbiten kallas som man stänger dassdörren med, den som syns tydligt i ruta ett?
Det här är en liten ordgåta kan man säga ;)

Ett hundliv

Vi lever ett hundliv här i Striberg.
Pälstjejerna skuttar omkring i snömassorna medan Håkan och jag inte gör annat än skottar snö...fast det inte märks.
Så fort vi har skottat så faller det antingen 20 centimeter till, eller så kommer plogbilen i en väldig fart precis när vi har skottat färdigt vid parkeringen, och så ser allt ut som innan vi började.

Jag kan just undra vilka som lever ett "hundliv" här på stationen?

Grattis Poppan!

Idag fyller Poppan år, fast ingen vet riktigt när hon är född.

I hennes spanska pass står det 1 februari som födelsedatum, men de sätter alltid den första i en månad när de inte vet, förklarade de på det hundhem i Almuñecar hon kommer ifrån.

Poppan har firat med massor av kalkonkorv idag, och Gaia har också fått smaka.