Trevlig Valborg!

Trevlig helg önskar jag med hjälp av det här lilla origami-hjärtat som fanns med i paketet från Ichiroya idag.
Jag kommer att skriva mer om Ichiroya framöver, men idag länkar jag bara.
Första ggn jag hamnade på deras sida så satt jag en hel natt och bara klickade och insöp. Det är som att gå på ett virtuellt textilmuseum.


Det här är jag när jag var ung och tog banklån för att resa till mina drömmars mål - Japan. Resan var värd varteviga öre.
Brunhårig, frågar Håkan som kikar över axeln vad jag har för mig?
Nä, nytvättad och framför allt slank, svarar jag.


En tid bodde vi hos mitt ressällskaps släktingar i Kyoto. Familjen hade två små pojkar som jag älskade att busa med. Yochan och Ryochan hette de, och de verkade uppskatta skrämsellekarna lika mycket som jag, de tjöt av hänförelse när det blonda odjuret från Norden försökte ta fast dem....uh...hu!!!!


Här är jag med den minsta som var lite tömsig när kortet togs.

Huset fullt av kimonos

Vi är sex personer som har gjort en gemensam beställning av vintage kimonos från Japan. I går kom det första paketet (vi väntar på två till) från Osaka och det det kändes som rena julafton.

Jag har för mycket jobb för att hinna skriva så mycket om plaggen, men kan inte låta bli att lägga ut lite bilder. De är i väldigt fint skick och helt underbara.
Jag återkommer med länkar och om någon kanske är intresserad av vad de kostar.

På bilden nedan så provar Bi en av sina sidenhaoris. Haori är en jacka som man bär över en kimono och som även passar alldeles utmärkt till jeans.












Här har jag lyckats knyta en Kai no Kuchi Musubi ( Clam's Mouth Knot på engelska ) på mitt Kaku Obi ( som är ett mansskärp egentligen, 4 meter långt, där den konstfulla knuten ska sitta snett bak på ryggen ).
En rätt enkel knut när man väl kommer på knepet, men ändå elegant.

Nors - en slemmig delikatess. Recept. Uppdaterat.

På våren vandrar norsen i stora stim upp i strömmande vatten för att leka.
Så gör den i Tidan och i Mariestad har de till och med en Norsival varje år för att fira detta.

Det var min mamma som lärde mig att tillaga och älska denna lilla laxfisk. Mamma tyckte att det godaste på hela fisken var den knaperstekta stjärtfenan, och jag måste erkänna att jag var lite skeptisk första gången jag provade på, men hur rätt hade hon inte! Den lilla sprödstekta fenan är som ett litet kex, ett litet fiskchips helt enkelt.

Norsen är en liten sardinliknande fisk, och som sagt av laxsläkte. Den är himmelskt god vilket man inte kan tro när man ser den rå. Den är lite småslemmig på ytan och har en säregen lukt som helt försvinner när den blir tillagad.

Förr var nors en vanlig rätt i Sverige och serverades på de flesta finkrogar. Nu är det nog inte många som har ätit den tyvärr.


Jag tycker att det är en aptitretare som man äter med fingrarna, utan något tillbehör. Bara den rena lilla norssmaken!
Jag brukar göra som mamma - vända den rensade norsen i skorpmjöl och sedan steka i smör.


Den går även utmärkt att doppa i frityrsmet och fritera, det brukar jag också göra när jag har lyckan att lägga vantarna på ett parti nors.
Jag brukar sno ihop en tunn tempura-frityrsmet så här, precis innan jag ska fritera:

2 äggulor
4,5 dl isvatten
200 g mjöl

Vispa gulorna lite grann innan du tillsätter isvattnet. Häll i mjölet lite i taget och vispa runt det väldigt slarvigt. Det ska knappt blandas och smeten ska se ut som den inte är färdigvispad. Klumpar är alltså att rekommendera för ovanlighetens skull ;)

Doppa norsen i mjöl, sedan i frityrsmeten och fritera några minuter i 180°.
Dippsåser till, se här.

I onsdags ringde jag fiskaffären i Mariestad och de hade precis fått in ett parti så min gode vän, hjälten från Burträsk, hämtade upp 1 kg och la i sin frys för vidare transport till stationens stekpanna och fritös.


Jag googlade och hittade en mycket gammal kokbok som finns utlagd på nätet, en veritabel guldgruva visade det sig.
Gustafva Björklunds Kokbok för husmödrar, tryckt i Sthlm 1893.


Jag hittade flera recept som jag absolut ska pröva. Jag lägger ut några här:

Gratinerad nors. Eperlans au gratin.

Ett fat bestrykes med smör och belägges med några skedar lök, persilja, champinjoner, alla finhackade, och salt, och 13 cl. hvitt vin öfvergjutes. På detta hvarf af grönsaker lägges ett hvarf norsar, på vilka hufvudena afskurits; deröfver kommer ett nytt hvarf grönsaker jemte rifvebröd och salt, och smält smör påhälles. Gräddas i varm ugn under 10 - 12 minuter, hvarefter samma fat bibehålles vid serveringen.

Marinerad nors. Eperlans marinés.

Norsen torkas, rullas i mjöl, stekes i olja och upplägges på ett fat.
En hackad lök, persilja, lagerblad, hela pepparkorn och 1 glas ättika kokas i 5 minuter, derefter tillsättas några matskedar olja, marinaden får svalna och hälles på fisken.
Denna får efter 10 - 12 timmar afrinna, litet silad marinad tillsättes, och citronskifvor och inlagda gurkor användas som garnityr.

Kall nors med pepparrot.

Norsen rensas, kokas i 13 cl vatten, 26 cl svagdricka, 2 skedar ättika, 1 matsked salt och 1 lagerblad. Serveras med rifven pepparrot och ättika, och om man så vill, grädde.

Uppdatering:

I en kommentar skriver bloggvännen Margaretha och tipsar om en text som självaste Selma Lagerlöf har skrivit om nors, eller slom som det heter på värmländska.
Här nedan syns Selma i rensartagen. Kolla - hon har samma sorts tallrik som vi ;)


Det var väldigt roligt att läsa texten, dels för att hon har ett så härligt språk och dels för att jag kände igen mig i så mycket.

Klart vatten, foxar och abborrar

Efter förra inlägget så letade jag upp den här bilden som min vän Pirkko tog för många herrans år sedan. På den tiden hade vi släthåriga foxterriers bägge två, och brukade campa tillsammans på en öde ö ute i Torsö skärgård i Vänern några veckor varje sommar och leva Robinsonliv.
Vattnet i Vänern är nästan lika klart som det i Skagern, och har samma gyllene färg.




Det här är inte på ön, utan i mina föräldrars trädgård i Sjötorp, efter att vi har varit ute och fiskat.
Min foxkille Appo begrundar alla abborrar som mamma och jag sedan satt och rensade.
Det tog ett tag...

Bildgåtans lösning!

Här vid sjön Skagern vandrade vi med goda vännerna Claes och Kerstin förra helgen.
Kerstin, jag och Poppan travade ut på den här bryggan och då såg jag vilka underbara skuggor vi kastade över vattnet. Jag bad Kerstin att ta Poppy och gå lite med henne fram och tillbaka medan jag plåtade, och resultatet blev de här lite mystiska bilderna.

Skagern är väldigt långgrund och har en härlig fast och fin sandbotten som man lätt hamnar i trans när man tittar på. Vattnet är klart och gyllene.

Det var många som såg vad det föreställde, Skaffaren var den förste att ha helt rätt utom att det var nästan vindstilla, endast en svag krusning på vattenytan ibland och sen de små vågdynerna på botten av sjön.
Den som kom absolut närmast var Cecilia N! Imponerande!

Öken, sanddyner, beduiner associerade Cicki till. Londongirl var inne på samma spår; ylande hundar och solnedgång i öknen.
Vattrat glas var fler inne på.
Eva H-höjden gissade på att det var Bi som var ute och gick med en bävergiraff.
Petra gissade på det nya badrummet ;)
Jessica gissade på en hemul som är ute och går med en lemur.


Här slänger jag iväg ett kort på mig själv, dock utan kimonon som Lisette trodde jag hade satt på mig ;) Snarare ser jag ut som Michelingubben ;)




På den här bilden kanske det syns vad som är vad i bilden. Jag håller kameran snett för att få bryggans skugga som horisontlinje, men ni kan se strandlinjen längst upp till höger och lite av bryggan längst ner. Ser ni?


Gaia och Poppan har spanat in sjöfågel...så klart.

Ännu en jobbhelg

Jag gillar verkligen att teckna elefanter, även om den här elefanten ser lite förvånad ut...
Idag har jag färglagt alla tre dansöserna med sina små rosa tyllkjolar.

Här har vi en som rockar loss, sedd bakifrån...
Dom har så söta svansar, elefanter!


Om du ser det här Mian så är det så här mina små chiliplantor ser ut idag. Vad tror du?


Så här såg det ut i helgen som gick. Är det någon som kan gissa vad det föreställer?

Var har ni varit? Uppdaterat!

Efter att ha varit borta från bloggvärlden längre än vad som var meningen så frågade jag Håkan om han hade något bra förslag på rubrik, jag var helt tom i skallen. Ja, så blev det som det blev ;) Var har ni varit?

I morse fick jag ett mail från Örjan Hanson, en författare som ger ut spanskläromedelsböcker på eget förlag.
Jag känner mig privilegierad som har så många olika chefer som så ofta också är väldigt trevliga. Tänk att sitta fast med en som man har svårt att dra jämt med!
Hur som helst så skickade trevliga Örjan en bild från sitt senaste besök i Spanien, och skriver så här:

Den här jycken träffade jag på en bar i Segovia. Det var en av stamgästerna som inbjöd honom att hoppa upp och sätta sig, och som ni ser har han eget ölglas också.
Jag kom hem från Spanien i går, precis innan askan från Island stängde himlavalvet.

En uppdragsgivare som är trevlig, ser trevlig ut och som dessutom poserar med en hund i knät som ser ut som en blandning av Poppan och en stövare hamnar högt upp på min favvo-lista kan jag tala om ;)


Efter att ha blivit på oerhört gott humör tack vare Örjans barbild från Segovia så fortsatte jag att skissa på illustrationerna till en underbar liten visa av Tomas o Jujja Wieslander där elefanter dansar balett...på tårna.
Jag älskar att teckna elefanter och får jag dessutom klä dem i små tyllkjolar så är lyckan fullständig!

Efter en tid av håglöshet och allmän vintertrötthet så hoppas jag att alla förlåter mig för att jag inte har svarat på kommentarerna på sistone!? Jag har läst och uppskattat varenda en - stort och varmt tack!

Uppdatering:

Jag är så vimsig nu för tiden så jag fick det hela om bakfoten - fotot på han med barhunden föreställer inte min uppdragsgivare Örjan
Hanson, utan hundens spanska ägare i staden Segovia. Örjan satt bredvid och plåtade.
Nu har Örjan skickat ett foto på sig själv, där han sitter och minglar i en spansk restaurang, och han ser minst lika trevlig ut som hundägaren i Segovia kan jag meddela :)
Det är alltid lika roligt att få ett ansikte på dom man jobbar ihop med.