I helgen gick jag ner och skattade frysen på en anktutte som jag sedan lagade till med zucchiniplättar, vilket var länge sedan jag gjorde.
Efter två sommarvistelser i Italien började jag odla zucchini själv för att komma åt de delikata blommorna, men sen upptäckte jag hela grönsaken. Nu är zucchini en av de saker jag skulle ta med till en öde ö.
Det finns inga gränser vad man kan göra med zucchini i köket, blommorna, frukten, tutti!
Hur som helst, nu blev det plättar.
Jag höftar när jag lagar mat, men ta en och en halv medelstor zucchini.
Riv zucchinin på den grova sidan av rivjärnet. Ju mindre zucchini desto godare.
Salta och rör om och lägg i ett durkslag att safta ur.
Fortsättning längre ner.
Här har jag vänt på plättarna.
Det här vinet var riktigt bra, ett rejält och hederligt vin för under hundralappen till skillnad mot alla konstgjorda smaker man sätter i sig numera. Det är från staden Cahors, centrum för departementet Lot i sydvästra Frankrike.
Poppan har godkänt det.
Här har jag trancherat anktutten och gjort en sås av skyn med hjälp av lite mjöl, grädde, soja och en skvätt av det goda rödvinet. Slänger i lite smörfrästa trattisar också.
Blanda zucchiniröran med några matskedar vetemjöl, två ägg, salt och nymald svartpeppar. Har du fetaost kan du smula ner lite av det också och röra ihop.
Klicka ut plättar i en stekpanna och fräs i medeltemperatur tills de blir gyllene och lite frasiga.
Anktutten tycker jag vinner massor på att bräsera under lock istället för att stoppa in i ugnen som nästan alla recept förespråkar.
Det du vinner är att köttet blir saftigare och att du får en helt enastående sky att göra sås av.
Jag bräserar kortare och kortare tidsmässigt, ankbröstet blir så gott när det fortfarande är lite blodigt i mitten.
