Sätt på teven på tisdag kl 17:25, SVT1

Förra veckan satte jag av en slump på teven och såg ett danskt brödbakningsprogram som inte var av denna världen.
Jag har alltid haft ett gott öga till danskar, men programmet överraskade mig ändå med sin livslusta.

En medelålders häftig kvinna, Camilla Plum, står i ett ostylat danskt gårdskök som påminner om det ljuva 70-talet och bakar bröd så man bara vill sätta igång själv direkt.
Hon bakar på ursädessorter och ekologiskt och hon vet precis vad hon gör och förklarar pedagogiskt.
Allt hon bakar ser gudomligt gott ut när hon är klar. Rena medeltiden.

I fredags satte jag en deg på dinkelmjöl enligt hennes recept. Det skulle stå i kylskåpet och jäsa i 12 timmar, sedan i rumstemperatur i minst två.
10 gr jäst till 14 dl degvätska.
I lördags morse gick jag upp och delade den enorma bubblande degen till en bunke till, och degen hade liksom ingen kropp, den bestod bara av trådar!

Och vilken deg...när jag väl bakade ut den! Så här roligt har jag aldrig haft när jag har bakat bröd. Resultatet ser ni på bilden. Jättegoda bröd med mycket jäsbubblor i, och väldigt goda. Det blev mängder av bröd, och receptet hittar ni i länken ovan.
Baguetter av dinkelmjöl/spelt.

Nu på tisdag går tredje programmet (en reprisserie från i våras) som ska handla om jästips. Missa inte det, ni som gillar att baka bröd!

Vad man INTE säger till en italiensk taxichaffis i Rom.

Några har frågat vad jag egentligen sa till taxichaffisen i Rom, se inlägget nedan.

Jag har aldrig varit något för korta historier, så jag gör inget undantag här.
På 80-talet åkte jag till Rom ensam och hade bokat ospecat så jag inkvarterades i ett dubbelrum på ett hotell nära Spanska Trappan. När ingen annan dök upp bredde jag ut mig och tyckte livet var toppen.

Inte lika toppen var det att vara ung och blond i Rom. Män stötte på mig överallt, på gatan, på caféer, på restaurangen och t o m på museer.

Jag överdriver inte.

Det var väldigt irriterande och en italiensk "god vän" berättade att det fanns en förlösande fras som skulle hålla undan alla tillbedjare. Han t o m instruerade mig att uttala frasen på rätt sätt.

En dag dök det plötsligt upp ett helt gäng svenskar på hotellet, som jobbade på någon revisionsbyrå eller nå't, och jag fick sällskap på rummet av en annan kvinna.

Ingen av oss var särskilt förtjust i att dela rum, men som det hampade sig så blev jag en kväll medbjuden av det här gänget till en lyxrestaurang på deras firmas bekostnad.

Vi åt och vi drack, och sedan började vi vandra hemåt, mot hotellet.

Det var då som en salongsberusad ung revisor med slips och kostym vinkade in en taxi, när vi bara hade två kvarter kvar att tillryggalägga.
Taxin stannade, och några av oss som hade lokalsinne började protestera.
Några försökte tala om för taxichauffören, att vi hade stoppat honom av misstag, men han ville inte höra på det örat. Han krävde en fullständigt absurd summa för att övht ha stannat.
Det började morra och jäsa i min svenska värdgrupp, revisorerna började bli sura.

Då kom jag plötsligt på att jag satt inne med mirakelfrasen, den som skulle bringa ordning på hela situationen.

Piss off!

Fous le camp!

Fast på italienska. Föga anade jag att denna fras hade väldigt lite gemensamt med liknande fraser som jag kunde på andra språk.

Jag stegade alltså raskt fram till den koleriske och penningsugne taxichaffisen och sa:

- Va fan culo, eh!

Han spärrade upp ögonen, kippade efter andan, fick en konstig ansiktsfärg och sedan flög han på mig och försökte strypa mig medan han skrek något som jag är övertygad om betydde ungefär:

- Det säger ingen, INGEN till mig, allra helst inte en kvinna!!!!

Då knackade den kostymklädde revisorn, som hade vinkat in taxin, honom på axeln och protesterade varvid chaffisen släppte mig, gav revisorna en rak höger och åkte tvärförbannad därifrån.

Revisorn stöp, jag kippade efter andan och alla var rejält upphetsade. Någon tog upp den naturliga frågan:
- Vad var det som utlöste det här, varför blev han så fruktansvärt arg?
Alla skakade salongsberusade på skallen, jag skakade för två och låtsades fullständigt ovetande.

Tydligen är den här frasen det värsta man kan säga till en heterosexuell italienare. Själv hade jag ingen aning, jag borde ha funderat över ordet culo, men det gjorde jag inte.

Om ni vill bilda er en uppfattning själva så läs om frasen på det här forumet.

Men vad ni gör - fäll inte den här kommentaren i Rom!

Utmärkelse

Jag har fått en utmärkelse av bloggvännerna Eva och Olgakatt, och jag blir naturligtvis glad. Tack snälla!

Egentligen är jag inte så mycket för sådana här blogg-utmärkelser eftersom jag varken vill eller kan välja ut några i min tur.
Jag tycker så många bloggar är kreativa och intressanta.

Enligt reglerna ska man alltså skicka utmärkelsen vidare till sju stycken och dessutom berätta sju kanske inte så välkända saker om sig själv.

Detta sista föll mig mer på läppen. Efter lite funderande så blir det så här:

1. Jag har trampat kungen på tårna en gång när jag var ung. Det hela inträffade på Nationalmuseet och konungen sade "aj".

2. Jag kan inte slå ihjäl spindlar även om jag tycker de är slibbiga. Spyflugor lever däremot farligt.

3. Jag har en gång lyckats klättra upp i en kokos-palm men inte lyckats ta mig ner utan hjälp. Pinsamt.

4. Jag har varit mongol i ett tidigare liv, det insåg jag meddetsamma när jag tittade in i en uppbyggd jurta på Etnografiska Museet i Stockholm.

5. Jag har träffat och pratat med Lucienne Boyer en god stund på en fest i Montmartre en gång. Hon med "Parlez-moi d`Amour" ni vet...

6. Jag har lyckats undgå att bli strypt av en uppretad italiensk taxichaffis i Rom och i samma veva sett densamme istället vända sig om och med en rak höger golva en för mig okänd svensk gentleman som ingrep till mitt försvar.
Efteråt undvek jag noga att tala om för gentlemannen vad jag hade sagt till taxichauffören för att få honom på så soligt humör, harkel, harkel....

7. Jag biter på naglarna i perioder. Jättefult. Det är tur att jag inte når ner till tårna.

Om någon till äventyrs inte vet vad en jurta är så kan man kanske likna det med mongolernas motsvarighet till samernas kåta. En bostad man kan plocka med sig helt enkelt.

Jag blev galen - och hjälpt!

För ett tag sedan köpte jag en extern hårddisk för att kunna lagra alla mina illustrationer och foton.
När jag ringde upp den här firman så förklarade jag för försäljaren att jag var urkass på att installera grejer, och undrade vad han hade för förslag till en tant som jag.
Han föreslog en som de hade kampanjpris på med en lagringskapacitet på hela 1000 GB.

Jodå, den fungerade på Mac också.

Nej då, den krävde ingen som helst installation, det var bara att plugga in den, försäkrade den självsäkre unge mannen.

Det lät ju nästan för bra för att vara sant.

Det var det.
För bra för att vara sant alltså.

När hårddisken var uppackad och inkopplad gick den inte att använda. När jag öppnade den i Macen så innehöll den textfiler som inte gick att läsa på en Mac.
Jag gick in på firmamärkets hemsida och försökte läsa mig till information, allt på engelska.
Jodå, den skulle fungera på Mac, det var bara att dra och släppa.

Jo jo, när jag drog och släppte kom det bara upp ett litet elakt fönster som sa:

Objektet xxxx kunde inte flyttas eftersom "Expansion Drive" inte kan ändras.

När jag ringde upp firman som hade sålt hårddisken hänvisade de bara till tillverkarfirmans support på engelska.
Jag ringde och hörde någon telefonsvarare som gick igång i Singapore eller något ditåt, som helt kort upplyste att de hade holidays och inte var anträffbara, klick och adjö.

Jaha?

Jag kände mig plötsligt gammal, dum och dessutom i behov av en bettskena.

Så mailade jag den här bloggvännen i en helt annan fråga, och nämnde den elaka hårddisken i förbifarten.

Då fick jag ett mail tillbaka där bloggvännen tyckte att jag skulle ringa upp hennes livs kärlek som är fena på datorer, och så bifogade hon telefonnumret.

Med fradga runt munnen ringde jag upp och fick prata med Mats, numera omnämnd på stationen som en av mina hjältar.
Lugnt och finurligt slussade han mig runt i skrymslen i min dator som jag inte ens visste fanns. Vi ställde om lite här, och lite där och så fungerade allt plötsligt som i en dröm.
Dra och släpp - javisst!

Den förbannade hårddisken var förprogrammerad för pc, så det gällde att konfigurera om den, berättade den vänlige Mats i telefonluren.

Jag sände dolska tankar till försäljarkillen på Dustin home.

Vad skulle man vara utan bloggvänner?

Intet.

Ebro-rapport från landet Halland, del 2

Så var det dags för en liten Ebro-rapport igen.
Så här skrev Peo för en vecka sedan:

Vi har varit ute och åkt med hästen idag i ungefär 45 min.
Ebro gillade det, han tittade runt sniffade med sin nos och verkade trivas riktigt bra.
Inga problem att få honom att sitta i sulkyn, hur enkelt som helst.
Nästan som om han fattade vad som var i görningen när jag selade hästen och satte på vagnen.

Vi har även varit och tittat på när de har tränat agility. Det var ca 20 hundar som tränade i ett ridhus.
Ungefär 10 hinder, så kul det verkade vara för hundarna.

Ebro uppförde sig naturligtvis exemplariskt. Han satt bredvid mig hela tiden och buffade med nosen på
min hand när han vill ha uppmärksamhet från mig, som han brukar göra.

I morgon ska vi nog träffa ett par taxar. Där är det också en valp och en vuxen.

Sen blir det en tur till med hästen, då lite längre sträcka.

Bilderna är dåliga så det är inte så roligt att visa dom. Jag har hämtat en manual så jag kan ställa in kameran på bättre kvalitet i fortsättningen. Inget kul att visa men ville bara visa lite vad vi har gjort idag.

Det kommer bättre bilder med bättre skärpa om någon dag.

Ebro och Peo hejar till er alla



En annan dag ramlar det ner det här meddelandet:

Blir knasig på kameran, får den inte att funka riktigt. Ska höra med dom i affären där den är köpt.
Men ville bara visa Ebro när han och en häst tittar tillsammans på en travhäst som tränar på vägen utanför hagen.





Igår lät det så här:

Hej hela Stationen!

Ja nu har det gått lite mer än två veckor och det är fint med oss båda.
Vi har varit på utflykt till Åhus i går och träffat släktingar till den lilla bebisen. Så klart att Ebro charmade alla även där.
Han är hur lätt som helst att ha med sig överallt.

Tyvärr har det med kameran ännu inte löst sig. Men bilder kommer att komma, både från stranden, stall och körningar.

Ebro är för rolig för när vi åker i bilen och han sitter och tittar ut och tycker det blir lite tråkigt buffar han på mig med tassen för att bli kliad och kelad.
Får inte ens en gång växla då, för så fort jag tar bort min hand för att växla så buffar han med sin tass på mig igen. Husse lägg av med körningen och koncentrera dig på mig, säger han.

Det är en underbar relation mellan oss.
Ebro är bäst ;)

Hund och husse hälsningar
Ebro och Peo

Alla sorkars Nemesis

Genomförkyld som jag är så orkar jag i alla fall hitta några sorkjägarbilder att lägga ut - i hopp om våren!
2006 var ett riktigt sorkår, och vi hade vattensorkar överallt på torpartomten i Västergötland. Gårdstunet såg ut som rena Disneyfilmen, men Poppan höll dom stången.


Crunch, crunch...

Jag klarar det inte...

Ritbordet dignar under tyngden av alla jobb, men jag klarar inte den här bloggpausen som jag hade föresatt mig, så kass karaktär har nämligen jag.

Ikväll var det dags för Håkan och mig att slutgiltigt designa de udda kakelplattor på 15 x 15 cm som ska in i det övriga vita kaklet i badrummet som börjar bli klart för plattsättning.


Vi lade ut några kakelplattor på köksbordet för att testa.

Blir det finast med japanskt grön mosaikbård runt kakelplattan från Istanbul, eller...


... med en vit, det är frågan?
Som tur var så tyckte vi lika.


Ah, ödlorna av glasmosaik! Så fina de är.


Så en kakelplatta som jag har gjort hos Bi.



Min favoritkakelplatta från hammamen i Granada. Vi har pusslat ihop vita bitar runt den oregelbundna formen så att slutresultatet blir 15 x 15 cm. Oj, så snyggt det blev.

Paus-podenca

Dagens Poppanskiss som pausbild

Waterende man - på allmän begäran!

Det blev en väldigt intressant kommentatortråd under det senaste inlägget.
Har jag inte fattat det förut så gör jag det nu - den bästa av läsekretsar besitter otroliga kunskaper om både det ena och det andra.
Jag har lärt mig massor under det senaste dygnet, och så småningom kommer det ett inlägg där jag ska försöka samla ihop alla tåtar.

I väntan på det så tillmötesgår jag bloggvännen Annika och visar den manliga motsvarigheten till den waterende vrouw - den waterende man - som en slags pausbild.
Etsning från 1631 av Rembrandt.

Svårt att vara utan toa...

Vi har ingen toa på nedervåningen så länge som renoveringen pågår. Ibland glömmer jag och tar tag i dörrhandtaget av gammal vana men så kommer jag ihåg och får ranta en våning upp istället.

Ibland får jag lust att göra som kvinnan på en av Rembrandts etsningar, bara gå ut och sätta mig och göra både det stora och det lilla.

Fast hon verkar hålla koll, den waterende vrouw, om det ska komma någon.
Den här lilla etsningen av Rembrandt fastnade i mitt minne när Eva och jag besökte Rembrandtmuséet i Amsterdam tillsammans när vi var väldigt, väldigt unga.

Jag kan tillägga att bilden är daterad år 1631.

Ebro-rapport från landet Halland

I måndags kom rapport nummer två från Ebros nya husse Peo:

Måste bara skriva och berätta hur fin Ebro är om ni nu inte visste det ... :)

Idag har vi varit igång sen 7.30.

Först var vi hos en HusMäklare på deras kontor och fikade lite, såklart han charmade alla där.

Vi har också mockat i ett stall där de har tre hästar och två hundar, en liten valp och en som är några år.
Valpen och Ebro har lekt i snön.
Ja ni vet ju att Ebro tycker om att bli jagad och det såg han till att bli.

Sen fixade Ebro och jag med en gran som skulle bort. Hämtade sen en hel del ved. Ebro sprang omkring och
lekte med valpen, men kom hela tiden och kollade att jag var kvar runt vedboden.
Han var lös med mig hela tiden, lämnade mig inte ett ögonblick utan hade koll på var jag fanns. Helt härligt.
För att kalla in honom behöver jag bara säga "Ebro kom" i vanlig samtalston, då han kommer springandes direkt.

Vi var inomhus sen och fikade, Ebro uppträdde till allas förtjusning, hälsade runt och sen kom han till mig.
Lekte med hundarna inomhus då med.

Sen åkte vi till min häst och ordnade lite i det stallet.
Han var med hos andra hästar som han inte träffat förut men han bryr sig inte om dom.
När jag går till bilen kommer han direkt och hoppar med ett skutt in och sätter sig på sin plats.

Vi var hemma vid 16.30 och nu ligger han i soffan och myser.
Vi är båda lite trötta efter denna dag.

Jag kan inte fatta vilken tur jag har haft att träffa en sådan härlig kompis.

Kramar till er alla från
Ebro och Peo

Och idag skickade Peo bilden ovan och skriver så här:

Sänder en bild som matten till Emma och Polly tog när vi var där på besök.
Den lilla ljusa valpen, Polly, var det som Ebro var ute i snön och lekte med.
Polly ville inte släppa Ebro utan ville hela tiden leka och farbror Ebro ställde upp.
Vi var på hundstranden i går och Ebro träffade två hundar, inga som helst problem att få in honom. Han kom direkt när jag började att gå, behövde inte ens ropa på honom.

Ebro står bredvid här.

Hälsningar från oss båda.

Blir man glad eller blir man glad?

Tack, säger Poppan!

Pälstjejerna fick post idag från den här lilla goingen.
Det nosades ivrigt på paketet från alla håll och kanter men när jag tog fram kameran var det en viss brun hund som avvek direkt.

Poppan tackar å bägges vägnar medelst några svansviftningar. Tack Maali för de "sunda snacksen", tillverkade av deras favoritmatmärke!

Hurra - stjärtmesar en masse!

Plötsligt såg det inte ut som vanligt vid fågelbordet.
Jag var tvungen att titta två gånger innan jag förstod att jag såg rätt - domherrarna hade fått sällskap av en jätteflock med stjärtmesar, det var stjärtmesar överallt.

Det lär inte vara någon ovanlig fågel, men jag har aldrig sett någon på riktigt förut, bara på bild. Jag blev så upphetsad så det var svårt att hålla kameran stilla ;)


Så otroligt söta med sina små vita huvuden och långa stjärtar.





Domherrarna samsades med alla små långstjärtar, men så försvann nykomlingarna lika plötsligt som de hade dykt upp.

Här går det undan...

Oj - badrumsrenovering redan!

Byggfirman vi har anlitat skulle komma nästa måndag och sätta igång med att renovera vårt lilla badrum på nedervåningen, men idag ringde de och frågade om de fick börja i morgon istället.

Ikväll har vi röjt och skruvat bort allt som går att skruva bort.
Den här gången kom jag ihåg att ta "före"-bilder gudskelov!



Det är inget direkt fel på badrummet, annat än att det är rätt slitet, vilket inte framgår av bilderna riktigt.
Det vetter mot en yttervägg och det är alltid kallt på golvet och lite småtråkigt om vi jämför med det stora badrummet som vi lät renovera på övervåningen för några år sedan med så lyckat resultat.


Här kanske det syns att det har varit med några år.
Den trista masonitdörren missade jag att ta bild på, den passar inte alls in i det här huset.
Vi letade på nätet och fick tag i en jättefin dörr, som har ca 100 år på nacken, med spröjsad glasruta och som har suttit i en lägenhet på Torsgatan i Stockholm.
Killen som driver byggnadsvårdsfirman skulle förbi Örebro i julas och tog med den till oss. Vilka bussiga människor det finns!


Nu ska det bli go golvvärme och klinkers, kakel högt upp på väggarna och pärlspont. Det trevliga väggfasta skåpet som är platsbyggt behåller vi, likaså takläkten.

Vi kommer att spränga in lite specialplattor i det övriga vita kaklet. De oregelbundna plattorna ovan kommer från ett hammam i Granada, strax nedanför Alhambra. Det som ser svart ut är egentligen en ljuvlig kromgrön färg.
Den blå/vita plattan med de sirligt handmålade tulpanerna kommer från Grand Bazaar, Istanbul.
Till vänster ser ni lite av den specialbeställda ödlemosaiken som jag har visat tidigare.

Ni som är ute och reser - köp på er kakelplattor vad ni gör! Ni vet aldrig när ni får användning av dem.
Jag kommer att få glädjen att sitta på dass och påminnas om hur otroligt vackert jag tyckte Alhambra var, det härliga hammanbadet med efterföljande massage och myllret av gator inne i det överbyggda bazar-området i Istanbul.
När jag tittar på de vackra smalti-ödlorna kommer jag att minnas julen jag firade i Venedig en gång i tiden, smaltins hemstad numero uno.

Vi hittar våra tofflor!

Ikväll var vi på by-bio, dvs hos Bi och Bo och såg Män som hatar kvinnor.
När vi kom hem så blev vi så överraskade över att hitta våra respektive tofflor där de skulle vara.

Nu är det en viss gentleman i Halmstadtrakten som har problem med att hitta sina istället.

Peo ringde i morse och berättade att Ebro hade lagt tassen på hans hand i den första kurvan ut ur byn, sen hade de hållit hand i fem minuter medan de åkte härifrån.

Ebro äter med god aptit vilket är ett väldigt gott tecken, viftar på svansen och verkar finna sig till rätta alldeles utmärkt.

Innan vi gick på by-bio så fick jag det här mailet från Peo:

Vill bara berätta att vi har varit hos min häst Toppen. Gick alldeles utmärkt.
Dom hälsade genom att lukta på varandra.
Toppen böjde ner huvudet så Ebro kunde lukta lite på mulen. Efter det brydde dom sig inte om varandra.
Ebro stog bredvid mig när jag tog bort ett litet bandage, Toppen har haft ett litet sår på ena benet.
Men nu är såret läkt.

Ebro var med ute i hagen där det går 4 hästar, han brydde sig inte, tittade lite och dom kollade in honom.
Så det kommer att gå bra med hästarna. Vi var där bara en kort stund.

Vi har varit i tvättstugan och laddat en maskin, när vi gick upp hittade han till vår dörr själv stannade utanför.
Sen in och tog en sko, sprang omkring och stolt viftande på svansen. Du ska veta att jag har fått flera kramar, han
hoppar upp och vill pussas. Helt underbar är han.
Han har även träffat andra människor med, går då fram lite och blir klappad sedan ställer han sig vid mig igen.
Är så himla glad att Ebro är här, för vi kommer att få det fint tillsammans.
Är så tacksam för att ni har haft honom under den här tiden.

Ebro har flyttat

Igår kom Peo från Halmstad åkande ända hit för att träffa Ebro och ta med honom till landet Halland.

Först hade Ebros matte åkt tåg till Hallsberg och mött upp honom där efter många veckor av telefonsamtal och mailkontakt.
Nu var det dags för den slutgiltiga bedömningen och godkännandet.

Efter den timslånga träffen fortsatte alltså Peo hit till oss där han var erbjuden att sova över, både för att han skulle slippa mörkerkörning och för Ebros skull.
Jag har märkt att när människor sover över så tycker hundarna att de är godkända som flockmedlemmar dagen därpå. Detta märks tydligast på skygga Gaia.

Peo var precis lika trevlig i verkligheten som i telefon, och det kändes avslappnat och lättsamt så fort han klev över tröskeln.
Peo har livslång hundvana och det märkliga var att Gaia tog honom till sitt hjärta direkt. Redan när vi lagade middag tillsammans ställde hon sig på bakbenen och gav honom den ena kramen efter den andra - bättre betyg kunde han inte fått.

På bilden ovan sitter Peo i hundsoffan och de av er som har träffat Gaia - lägg märke till hur tryggt hon ligger hoprullad till höger om Peo - med Peos hand på sig till och med!!!

Ja jisses.


Sen var det dags för Poppan att ställa några frågor.

- Jaså, det finns en hundstrand utanför Halmstad och där ska Ebro få springa lös med andra vovvar, ummmm...inte illa!

- Aha, Ebro ska få åka med i sulkyn bredvid dig när du tränar din häst...det låter bra!

- Jaså, du tycker vi är bland de finaste och trevligaste hundar du har träffat? Ebro överträffar dina förväntningar, jaså minsann?

Håkan, jag, Peo och pälsgänget blev sittande till klockan tre i natt, så trevligt hade vi.


I morse blev det sovmorgon och sedan var det dags att ta adjö av Ebro och Peo.
Jag hjälper Peo att packa in i bilen medan Poppan övervakar det hela från mitt arbetsrum.


Alla Ebros grejer ska med, biabädd, täcken, spårlinor etc ...


Jag hade nära till tårar, det måste jag erkänna, men avskedet blev verkligen mycket lättare än jag hade väntat mig.
När Peo öppnade dörren till passagerarsätet, där han hade bäddat mjukt och varmt, så skuttade Ebro upp och satte sig tillrätta som den naturligaste sak i världen.
När bilen backade ut tittade Ebro långt efter mig men sedan vände han blicken framåt, mot landet Halland, Peo vinkade och så var de borta.

Sköljbad med ättika

Tack alla som har lämnat så fina tips och tricks i föregående inlägg!
Jag är numera inte bara upplyst angående sköljbad med ättika utan även informerad om tvättnötter och brittiska tvättlappar som kallas för Colour Catchers, de senare ska tydligen finnas på ICA.

Det verkar inte vara så petigt med proportionerna när man ska blanda till ett sköljbad för indigotyger så att färgen fixeras.
Den store textilgurun, Gösta Sandberg, skriver så här i sin bok Indigo - En bok om blå textilier, angående ättiksbadet:

Den lämpliga koncentrationen utprovas bäst med smaken. tillsatsen av ättiksyra bör dock vara så stor att ett sköljbad skall smaka starkt sur.

Så här ser förresten växten, Indigo tinctoria, ut som ger den ljuvliga indigo-färgen:

Tänk en liten utter, med småååå kalla futter...

Den här låten om de stackars uteliggardjuren sjöngs i humorprogrammet Rally i P3 en gång i tiden. Jag har den på CD men nu äntligen hittade jag den på YouTube för er som ev aldrig har hört den.
Obs, det är bara en ljudfil.

Tyvärr är ljudet väldigt burkigt men texten är så himla bra, speciellt med tanke på att vi nog är många som undrar hur djuren klarar den kyla som råder just nu.

Stackars uteliggardjuren...

Ättiksur fråga till läsekretsen?

Det är inte lika surt som det låter, och en bloggvän funderar redan och försöker komma fram till svaret.

Så här är det.

För ett år sedan beställde jag och en vän tyger från Textile Connection, som drivs av ett par i Oregon, USA. De handlar med tyger från hela världen, samtliga framställda av naturmaterial. Tygerna håller inga som helst standardmått, bredden bestäms helt och hållet av vävstolarna där tygerna är framtagna. När jag går in på deras hemsida vill jag bara beställa så gott som allting, så vackra tyger har dom.

I de föregående inläggen diskuterades mattvätt i snö, och sedan skrev Emma i Jämtland om ättika i tvättvattnet för att behålla färgen på en textil.
Det ena gav det andra, och jag påmindes om de två ljuvligt indigofärgade handknutna batiktyger jag har köpt just från Textile Connection och som krävde lite speciell behandling (de som är blå/vita på bilden ovan). Dessa kom med en lapp där det stod:

Promote Color Fastness
2/3 cup vinegar per one gallon of COLD water...
- soak for 20 minutes
- rinse several times and hang dry


När jag läste Emmas kommentar så förstod jag att "vinegar" betyder ättika, och inte vinäger som jag hela tiden har trott.

Det är inte klokt vilken kunskap det finns i bloggvärlden!

Ja, sen kommenterade bloggvännen Margaretha, som är textilare, och berättade så här:

Vår starka ättika finns inte i USA - av någon anledning får man inte ens importera ättiksgurka. Om inte reglerna ändrats...
Så använder du ättika ska du nog ha andra proportioner.
Salt binder också färg.


Det här blev lite långrandigt, men nu till frågan:

Vilka proportioner bör jag ta av svensk ättika och vatten till det här textilbadet som är ämnat att fixera färgen?


Här står min medbeställare, Jeanette, och gläds åt sina vackra tyger. Jeanette har redan sytt av sina, bl a en helt underbar jacka.

Krumelurspår i snön...

Är det någon som kan gissa vilken hund som har åstadkommit det här invecklade spårmönstret och orsaken till det?


Herr Domherre...


...och Fru Domherre i syrenen vid fågelbordet.


Och så fortsätter mattvätten...

Mattvätt i snö - uppdaterat!

Idag har vi lagt ut hälften av husets mattor i snön, med luggen ner.
Det var hos Ingela som jag först läste om att man kunde tvätta mattor på det här sättet, eller fräscha upp dom så att säga.

Håkan bodde många år i Akalla och han bekräftar att han såg många invandrarfamiljer göra så här med sina mattor på vintrarna.

Först rullade vi ihop mattorna och ställde ut på verandan så att de blev rejält kalla innan vi rullade ut dem i snön.
Jag tror att Ingela borstade sina mattor med snö, men när jag googlade på mattvätt i snö så hittade jag den här sajten.
Varken Håkan eller jag har en aning om vad som är bäst, men vi testar och ser vad resultatet blir när man bara lägger dem så här.

Hundarna får inte vara i trädgården ensamma så länge mattorna ligger där, för jag kan tänka mig vilka slags idéer som kan dyka upp i deras små hjärnor:
"- Aha, matte och husse har lagt ut sugande och torra underlag för oss att kissa på, så snällt!"

Uppdaterat


Vi hade inte tänkt använda borste men det gav sig självt. Vi hängde varje matta över verandaräcket och borstade bort snön med en panelborste, precis som Ingela gör, och resultatet blev faktiskt enastående bra.
Mattorna fick en härlig lyster och luggen burrade liksom upp sig.
Lysande i färgerna och uppfluffade ligger de nu på golven och ser bra mycket trevligare ut än när man hämtar från kemtvätten.

Tack Ingela för det här tipset, nu åker resten av husets mattor ut i morgon!