
Kl 03.45 idag somnade mamma in lugnt och stilla.
Jag låg på en säng bredvid och försökte följa hennes andning ... och plötsligt var hon borta.
Liksom pappa så gick hon bort under vargtimmen. Det skiljde en halvtimme mellan dem.
Ingenting kommer längre att bli sig likt.
Ingenting.
Det är så underligt med dessa två timmar som styr födelse och död.
Jag vakade från kl 17 igår eftermiddag, men visste inom mig att hon skulle försvinna ur mitt liv under dessa mystiska timmar som så ofta styr födelse och död.
Wikipedia skriver att vargtimmen kallas den tid före gryningen som infaller ungefär 03.00 - 05.00 och då kroppens aktivitet är som lägst. Blodets halt av hormonet melatonin är som högst, kroppstemperaturen och blodtrycket sjunker till dygnets lägsta nivåer och ämnesomsättningen går ner.
Moa Rautenberg skriver i sin bok Vargarnas återkomst: Vargtimmen är nattens sista timmar på dygnet, precis innan dagsljuset återvänder. I folktron är vargtimmen dygnets svåraste timmar. Det påstås att det föds fler barn under dessa timmar än på resten utav dygnet. Likaså sägs det att fler också dör under dessa timmar. Vidare tror man att det är under dessa timmar vi plågas utav våra värsta mardrömmar, och att den sömnlöse vid samma tidpunkt upplever svår ångest.
Jag är så tacksam att mamma fick den bästa tänkbara vård under sitt sista halvår, omgiven av en engagerad och empatisk personal med personligt förhållningssätt till de boende.
Ett äldreboende när det är som allra bäst helt enkelt.
Farväl.
