Poppan piggar på sig...

Tum- och tasshållning av den bästa av läsekretsar gör susen ihop med smärtstillande och antiinflammatoriskt.

Poppan börjar bli sig själv igen, här sitter hon i koppel och tigger medan Håkan och jag äter på verandan.
Gaia spanar och fäller ut flygplansöronen.


Här har Poppan fått en munsbit. Läpparna fastnar halvvägs ner på tänderna och hon ser en smula besynnerlig ut.
Det ser ut som om hon har lagt in en skogsmus under läpparna, som en pris snus...

Videon nedan är inte världens bästa. Gaia vägrar vara med in action så att säga.

Så här är det.
De sista dagarna har vi fått lyssna extra noga när Poppan piper. Det förekommer färre och färre smärt-pip, och fler och fler kåt-pip.
De olika pipen påminner starkt om varandra ljudmässigt, men när Poppan kåt-piper är öronen helt erekta utom en liten vinkel alldeles längst ut på öronsnibben.

Föremålet för Poppans heta låga är Gaia som precis har börjat höglöpa.

Borta är Gaias skonsamma sätt mot Poppan.
När vi sitter och äter på verandan så skuttar Gaia fram och tillbaka framför Poppan, som sitter kopplad och får något glasartat i blicken varje gång Gaias lilla rumpa passerar med de mest ljuvliga dofter precis framför nosen.

Och Gaia skuttar och skuttar, behändigt och retfullt utom räckhåll varje gång.

Ni måste skruva upp ljudet rejält för att höra Poppan. Varje gång jag satte på kameran tystnade hon, så det här var det enda jag lyckades få med.



Idag på eftermiddagen tog jag bara med mig Poppan och gick och plockade smultron på gamla banvallen alldeles bakom stationen.
Vi hade en mysig halvtimme, jag som plockade bären i en liten hink och Poppan som stod och mumsade på smultron bredvid mig.
Poppan älskar smultron, och reder sig själv.




Jag lånade den här boken sist jag var på biblioteket, och det var en överraskande trevlig läsning, Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Läs här vad Nina Lekander har skrivit.


Vänskapskakan Herman står i köket och bubblar igen. Jag testade att frysa en del av degen förut, och det visade sig gå alldeles utmärkt.
Den här gången kommer jag inte att dela med mig alls, utan frysa fyra delar och baka på den femte...om inte Bi vill ha naturligtvis.

Eller någon annan som bor i närheten och läser här?

Det ska nog gå bra det här...

Tack alla för att ni har hållit tummar och tassar för Poppan!
Allt stöd har verkligen värmt en orolig pjoskismatte.

Jag var så trött och skärrad när jag gjorde inlägget igår, så jag glömde ju skriva vad veterinären ställde för diagnos på Strömsholm.

De tror att det är diskbråck och behandlar det som ett sådant med smärtstillande och inflammationshämmande mediciner. Diskarna i ryggraden består av brosk och syns inte på röntgen, men röntgenbilderna visade i alla fall att Poppan har utmärkta höftleder, inga pålagringar på ryggkotor och inte heller några förslitningar. Gudskelov.

När Poppan blev dålig i förrgår kväll så kunde hon knappt stödja på vänster bakben och skrek av smärta om man bara så mycket som nuddade bakkroppen.
Jag hade kontakt hela den kvällen med först en lokal jourveterinär och sedan med Strömsholms Djursjukhus.
De tyckte att jag skulle avvakta att åka in eftersom de ändå inte kunde göra så mycket mer under natten än ge smärtlindring, och att en hund alltid har det psykiskt bäst hemma.
Alltså bokade jag en akuttid så fort de öppnade klockan åtta, och sedan bäddade jag med madrasser på golvet och la mig bredvid Poppan som hade så ont så att hon inte en enda gång under natten kunde slappna av och lägga ner huvudet i viloläge.

Den natten hann jag tänka mig det värsta, att höften var helt utsliten på henne, och eftersom vi inte vet hela hennes bakgrund så hann tankarna flaxa iväg rejält.

Det blev en lång vaknatt.

På morgonen smög jag ut med Poppan, Håkan fick stanna hemma och ta hand om gäster och Gaia, och sedan gav jag mig iväg med Poppan i baksätet. Den vanliga platsen i hundskuffen därbak var inte att tänka på eftersom det inte gick att lyfta henne utan att göra henne illa. Hon tjöt ändå när hon skulle ta sig upp i baksätet...och Poppan som i vanliga fall mer påminner om en känguru än en hund.

Signaturen Cirsium frågade hur Gaia beter sig mot Poppy?
Gaia är en oerhört smart hund med ett välutvecklat sjätte sinne, så hon låter Poppan vara helt ifred. Inget bus eller lesbian love nu när de löper bägge två. Hon förstår...

Bilden ovan föreställer madrasserna vi har lagt ut på nedervåningen där jag och pälstjejerna kommer att sova de närmaste två veckorna.
Hade Poppan varit mindre hade vi kunnat bära henne upp och nerför trappan till sovrummet, men som det nu är så går det inte.
Några trappor får hon absolut inte gå i, hon får knappt röra sig under de här kommande två veckorna.

Håkan har fixat med upphöjd vattenskål och matskål så att Poppan ska ha så rak rygg som möjligt när hon äter eller dricker.

Ni får gärna fortsätta att hålla tummarna ett tag till, läker det inte som det ska ska så är det risk för operation och den är tydligen inte helt riskfri enligt veterinären.

Det var förresten en väldigt trevlig veterinär, en ung tjej som hette Emma och som hälsade Poppy med ett mjukt "Heeeej snäckan!" och tog sig god tid att skapa en kontakt innan hon började undersöka Poppan. Underbart med sådana veterinärer!

Poppan är sjuk

Så här såg det ut tidigt i morse på Strömsholms Djursjukhus i närheten av Västerås.
Jag minns att detta var bland det första jag kollade när vi flyttade hit. Var fanns närmaste veterinär, och var fanns närmaste djursjukhus?

Jag minns att jag blev otroligt förvånad - i Örebro finns inte ett enda djursjukhus.
Bor man i Nora så är man hänvisad till det närmaste djursjukhuset, det i Strömsholm utanför Hallstahammar, ca 13 mil härifrån.

Vi har haft vänner på besök några dagar, och mitt i all trevlighet blev Poppan akut väldigt sjuk igår kväll. Väldigt väldigt sjuk.

Det sista dygnet har varit fullständigt hemskt , och jag trodde faktiskt ett tag att vi skulle förlora henne.
Jag trodde att jag skulle få åka hem med ett tomt koppel och en kaffetermos.


Men Poppan kom med hem igen, efter röntgen och diverse undersökningar, smärtstillande medel och förbud att gå i trappor, endast korta promenader för att göra sina behov, får inte ens vara i trädgården utan koppel, total vila gäller i minst 14 dagar och ständig febertemp-tagning.

Jag skriver mer imorgon eller så. Jag är bara så lycklig över att jag fick med mig henne hem igen, och att det ändå ser ljust ut trots att hon mår så himla dåligt just nu. Hon har så ont så hon skriker.

Gud så jag älskar den här hunden.

Naturprogram när det är som bäst!

Ta en titt på den här killen på Lottas blogg, vilken knatte att veta mycket!

Party-trick?

Det här kanske vore något att lära pälstjejerna...

Vem tittar ut ur Poppans Hide away?

Någon har hittat Poppans hide away...


Eva kommer på besök med sin nya jourhund från Spanien, en liten Lillie med svansen mellan benen. Hon är tuff som omedelbart låter sig bli undersökt av Gaia och Poppan som går grundligt tillväga.
Efter bara några sekunder är allt grönt och hundarna umgås hur bra som helst med varandra. Det är inte klokt så bortskämd man blir när man har sådana här hundar som har levt i flock och kan tyda varandras signaler.


Eva behöver gå på toa efter lång resa, och jag stänger dörren in till köket, vis av erferenhet vad som kan hända när Balzac är här. Ingen mat ligger säker på arbetsbänkarna då inte.

Balzac och Lillie blir alldeles olyckliga, grymt avskurna från matte av hemsk stationstant.


Sen kopplar Poppy sitt specialgrepp på mig. Hon saxar mig bakifrån och står som en andlös surikat, blickstilla.
Specialgreppet kopplar hon då och då under våra promenader, den här gången misstänker jag att hon är lite oroad över Lillies uppdykande.

Jag inbillar mig att Poppan väldigt lätt kan få känslan av att vara tillbaka i hundhemmet i Spanien när det blir för många hundar på samma gång. I sådana stunder blir Poppan, som jag ser det, orolig och hjälpsökande.
Men snart slappnar Poppan av och sen blir det bus för hela slanten.


Maggan, Gaia och Poppan undersöker marken noga...var har hon kissat, den där nya?


Här står en som sitter inne med lösningen.


Vi grillar Ćevapčići ( turkiska/jugoslaviska små cigarrformade köttbullar) och har fem hundar som gamar runt oss.
Alla får smaka.


Håkan tar ett så vackert porträtt på gamen Poppy.


Maggie ligger på verandan och lyssnar på skogens alla ljud.


Efter maten så blir det rejs. Här är det Gaia som förföljer Lillie som snabb som en iller drar iväg...



Lillie ser helt bindgalen ut...

Anka, sa Gaia och Poppy...

Ikväll blev det ankmiddag på verandan. Jag har upptäckt att Ica Maxi i Örebro säljer frysta holländska anklår med ben och allt för en rimlig penning.
Av en älskad vän som födde upp ankor, men tyvärr inte är med oss längre, lärde jag mig ett sätt att bräsera anka som är himmelskt.
Berit, som vännen hette, brynte ankbitarna och lät dem sedan bräsera i två timmar i en gryta.
Berit födde kärleksfullt upp sina ankor, gäss, lamm etc och tog vara på varenda liten del av djuren när det kom till att äta upp dom.

Så...vad gamar Gaia och Poppan efter?
Gaia som t o m lät sig fotograferas för den goda sakens skull.


Det är bara skrovet kvar av de läckra och gudomligt möra anklåren. Både Gaia och Poppan har fått smaka av köttet, fattas bara.


Veckan som har gått har minst sagt varit badvänlig. Bi och jag brukar cykla bort till närmaste lilla badsjö och ta ett kvällsdopp tillsammans.


Allt blommar i trädgården och jag knipsar av några doftpioner och tar in.
Här är Gaia på väg till höger...


...och Poppan till vänster...