Vedeldad bakugn i Järnboås

För några år sedan var vi åtta personer som bakade tillsammans en vinterkväll i Järnboås.
Några vänner kände några som hade en vedeldad bakstuga, och Håkan och jag fick hänga på. Vilken ynnest för två noll-åttor som vi som bara har sett en bakugn på Skansen förut.

Dagen innan satte jag deg i alla stora kastruller jag kunde hitta, och kalljäste tills det var dags.
Av Jeanette fick jag veta att man bara skulle dänga på jäsdegen om den såg ut att bli lite slö, så jag öppnade kylskåpsdörren då och då, lyfte på gladpacken och dängde till. Psssst, så sjönk degen ihop för att strax komma igång igen...



Jag minns bilfärden dit, med alla byttor med jäsande och sömnig deg i kastruller och plastkar.

Här bakas det i bakstugan, Ulrika, Bosse och Bi håller på som bäst när vi anländer.


Jeanette pysslar med sin kastrulldeg medan Lars, som faktiskt har byggt bakugnen alldeles själv, lassar in en spatel med bröd.


Alla har egna degar med sig, så det blir alla möjliga och omöjliga bröd under kvällens lopp.






Under kvällens lopp så dukar Ulrika och Lars upp en "gör-det-själv-pizza", små skålar med en massa godsaker i. Vi gör alla var sin degbotten som vi fyller med godsaker, och så in i ugnen. Det är nog den godaste pizzan jag har smakat :)

Brödporr från Lyon

Fabrication du pain Max Poilâne à Lyon
Uploaded by rraffier. - Plus de trucs et astuces en vidéo.

Oemotståndlig unge!

Varje gång Ullisen lägger ut ett sådant här inlägg så blir jag alldeles varm och blir så berörd. Den här ungen har något extra, gud vet vad, men jag blir så glad varje gång jag ser henne.
Upptäckarglädje kanske? Hennes mamma visualiserar det i alla fall perfekt, och jag fattar pennan ikväll med.

Vilka baguetter!

Cicki skrev häromdagen att hon hade bakat så goda baguetter efter ett recept hos den här eminente bloggaren.

Det var länge sedan jag bakade bröd, men nu blev jag sugen...det lät så himla gott, och såg så smarrigt ut på Johans bilder.

Det var en hel del pyssel men redan när jag delade degen i fyra bitar på bakbordet så kändes det att den var något alldeles extra. Seg och spänstig och massor med stora bubblor i.
Märkligt och skojigt, med tanke på hur lite jäst som används i det här receptet.

När mina foxterriers dog för många herrans år sedan hade jag gjort två gravstenar av kalksten från Kinnekulle (50 kr om man själv åkte till stenbrottet och plockade :)).

Jag fick sedan en sten över eftersom de älskade hundarna lades i samma grav.
Det är denna överblivna gravsten som numera fungerar som baksten!
Varje gång jag använder den tänker jag på Asta och Appo, och blir glad varje gång.

Idag kom bakstenen till användning igen, och jag tog en kartongskiva och använde som brödspade och skyfflade försiktigt in den ena baguetten efter den andra.
I med lite kokhett vatten på ugnsplåten nedanför och igen med luckan.

Så här fina blev baguetterna, och de smakar himmelskt. Jag sitter och mumsar på en bit nu.

Anka i olivsås och fransk författare morrar...

Eva H-höjden är på besök och jag lagar canard aux olives, anka i olivsås,
en variant som jag kokar ihop genom att hämta kunskap lite här och lite där på nätet.

Det blir faktiskt väldigt gott, och det räcker så alla fyra hundarna får sin beskärda del av fransk anka.

Efter ankan så tycker Balzac att han hör något misstänkt, och sätter igång med sitt morrande.

Han brukar kunna morrsjunga länge, men Eva tror att jag tar stillbilder och krafsar honom i häcken så att han ska vända sig mot mig, och då slutar han morra.

Om ni skruvar upp ljudet så hör ni den store franske författarens namne morrsjunga lite grann i alla fall! Det är lite morkulla över honom, om ni vet hur en sån låter?

Hundhjälp någon...?

Monet, som bor i sydfrankrike, har återkommande problem med sin lilla pudelvalp. Läs mer här.

Det växer nämligen ett elakt hullingförsett gräs i området där de bor, och nu är det andra gången den lilla valpen har fått in elaka gräs i örongångarna, med infektion och varbildning som följd.

Jag vet att det finns många verkligt hundkunniga här bland den bästa av läsekretsar, så är det någon som har ett råd att ge?
Hur kommer man tillrätta med ett sådant här problem?

Själv funderade jag i en kommentar till Monet att hon kanske kunde tillverka en liten hätta till pudelvalpen, bara som en tillfällig lösning tills de vet hur de ska tackla det här.
Om man snittar upp två skåror, ett för varje öronfäste, och sedan trär ut valpen Dessis öron genom den lilla hättan...då skulle örongångarna vara tilltäppta tillfälligt under kiss- och bajspromenad, men öronen fria. Ingen lösning i det långa loppet, men en tillfällig kanske?
Så här någonting kunde det se ut.


När jag funderade på hättan till Dessi kom jag att tänka på ett förband som jag klurade ut till en av mina första hundar, släthårsfoxen Appo.

Varje sommar fick Appo eksemliknande sår på svansroten. Det blev värre och värre för varje år, och ingen veterinär kunde hjälpa.
Jag fick receptbelagda cortisonsalvor, men han slickade, bet och stod i, så det ville aldrig läka.

Hur undvika att en hund biter i sin egen såriga svans? Jag satte igång att konstruera ett svansfodral och efter många misslyckanden, så lyckades jag till slut få fram ett som satt kvar trots idogt svansviftande. Det var en glad hund det handlade om, och svansen gick i ett så helt lätt var det inte.

Och se - det lyckades...det läkte. Några veckor varje sommar bar han det här fodralet, utan att misstycka.


På vintrarna hängde svansfodralet på en krok under hatthyllan i lägenheten i stan.

Många höjde på ögonbrynen när de såg det men de sa inget. Utan hund såg det nämligen ut som ett penisfodral från Nya Guinea...

Pälstjejerna flyttar ut...

Jag kämpar på med min deadline, och tar små pauser i trädgården då och då. Gudskelov att man bor på marken så att man har nära till naturen.
Vädret har varit fint några dagar, så dörrarna har stått öppna ut mot trädgården, och pälstjejerna har varit mer ute än inne.

Här inspekterar Gaia pallkragsodlingen som en viss pälshuligan trampade runt i för ett tag sedan...


Kungsängsliljorna slår ut lite här och var i trädgården...


Det är en perfekt årstid för spaningsarbete kombinerat med avslappning...



...fast lite mossrivning är aldrig fel.

Bloggpaus

Ritbordet, våren och privatlivet pockar på tid och uppmärksamhet, så jag tar en bloggpaus men tänker väl blogga lite då och då i alla fall, men inte lika intensivt som jag har gjort tidigare.


Den här bokens deadline är passerad för länge sedan, så nu måste jag få den klar innan jag kan syssla med något annat.
Bokens huvudperson är en flatcoated retriever, och som förlaga har jag fått en massa foton på stiliga Cola av den här snälla bloggaren.


Det här är gammskolans version av Photoshop. Bilden hittade jag någonstans på nätet och snor den helt fräckt bara för att jag tycker den är så rolig.

Till er som tittar in här ibland önskar jag en riktigt fin fortsättning på våren och sommaren!
Vi ses!

Mammas underbara nässelsoppa - recept

Min mamma har alltid plockat nässlor och kokat soppa varje vår, det är liksom en tradition i vår familj. Idag går jag ut och plockar nässlor och kokar soppa enligt hennes recept, för att ta med till henne imorgon.
Receptet är snirkligt skrivet och jag tycker namnet på soppan är så fint, att den är underbar...för det är just vad den är.






Skölj 2 liter nässlor i flera (3) vatten.
Koka upp 1 liter vatten och 1 tsk salt.
Lägg i nässlorna.
Koka under lock 5 min.
Ta upp nässlorna (spar spadet), kör dem i mixer och slå på så mycket av kokvattnet som mixern klarar.
Lägg i 1 hönsbuljongtärning, 3 msk vetemjöl och 1 msk smör.
Mixa allt medan du räknar till 20.
Häll tillbaka i kastrullen och låt soppan sjuda en stund.
Smaka av vitpeppar och en nypa salt.

Se filmen Diva ikväll!

Jag studsade när jag slängde ett öga på tevetablån för ikväll.

21.05 på svt2 kommer den franska filmen DIVA av regissören Jean-Jacques Beineix.
Jag såg filmen på bio när den kom i början av 80-talet, och jag var tvungen att se om den direkt minns jag.
Jag har ingen aning om jag gillar den idag, men då tyckte jag den var alldeles fantastisk. Och inte blir den sämre av att man som jag gillar opera.

Jag minns inte vad sångerskan heter, men stycket hon sjunger heter La wally av Catalani.

Gatukonst i 3D

Tänk vad man kan göra med lite pastellkritor...

Min första stora förälskelse...uppdaterat

När jag gick i mellanstadiet gick vi i skolan även på lördagar, ack och ve.
Ingen rast, ingen ro.

Sista timmen brukade vi ha "roliga timmen" , då fick vi släpa med oss vinylskivor och rösta fram klassens egen Tio-i-Topp-lista. Röstningen skrevs noggrant upp på svarta tavlan med vit krita.

Så här såg jag ut när det begav sig...


Jag älskade Kyo Sakamoto, den skönsjungande och visslande japanen som dök upp som gubben ur lådan 1963 med låten Sukiyaki. Låten toppade USA-listan, fick topplacering i England och blev en storsäljare även i Sverige.

När alla andra släpade med sig Beatlessinglar med Love Me Do ,Please Please Me, Can't Buy Me Love och Rolling Stones Time Is On My Side, ja, då släpade jag med mig Kyo...varje lördag i ett års tid, jag var en envis j-l.
Och varje lördag blev Kyo och jag nedröstade.

Vid den här tiden så reste min familj och jag på campingresor runt om i Europa, och varje gång jag såg en ung japan av hankön var jag som ett litet plåster.
- Helluuuu...!?


Något napp fick jag aldrig. De var ofta i 20-årsåldern och jag var typ i 9-årsåldern och hur mycket jag än ansträngde mig såg de mig inte. I alla fall upptäckte de inte den lilla kvinnan i mig som brann efter en japan, vem-som-helst...bara han kunde vissla.

Kyo var en av Japans allra största artister och dog i det flygplan som så olyckligt vinklade in över ryskt territorium och störtade, eventuellt sköts ned, på slutet av 1980-talet.

Här är Kyo, vassegoda!



Och den här versionen med den hallonfärgade hatten tillägnar jag Eva H-höjden, som också gillar Kyo...och som dessutom gillar ukelele.



Uppdaterat:

Jag hittade den här översättningen av de första raderna i låten. Åh, så vemodigt...
上を向いて歩こう ue o muite arukō ([jag] vandrar med blicken uppåt)
涙がこぼれないように namida ga kobore nai yō ni (för att inte tårarna skall trilla)
思い出す春の日 omoidasu haru no hi (vårens dagar i minnet)
一人ぼっちの夜 hitoribocchi no yoru (ensam i kväll)

Povel försöker beställa in sukiyaki...

PGW skrev i en kommentar till förra inlägget:

"Waiter waiter I want a sukiayaki!"

... om det är någon som minns Povels låt. Däremot har jag aldrig ätit det. Men jag kan sjunga om det väldigt väldigt länge :-)

Och visst minns jag Povels fantastiskt roliga sukiyakilåt!
Tyvärr finns den bara med stillbild på YouTube, vilket är himla synd, för jag minns hur roligt det var att titta på Povel när han spelar den japanske hovmästarens roll, han med Nagasaki sukiyaki with Hirohito haki...

Byte av världar...

Jag har tillbringat några dagar i Sthlm, pga årets adventskalender.
Möte hemma hos författaren Martin Widmark, tillsammans med projektledare och ansvariga från Sveriges Radio.
Jag har träffat alla förr, utom den unga ljudteknikern längst till vänster.

Karin och Martin funderar över manus...


Efter mötet så ska vi äta lunch på Enskede Värdshus, och jag följer med projektledaren Karin på en hundpromenad dit.
Va va va!!!! Rocky tror inte sina ögon...


I Stockholm är rådjuren så blasé, de rör sig knappt även om en lten terrier går igång. Annat är det med rådjuren hemmavid som snärtar iväg som gräshoppor så fort man harklar sig.


Och var bor jag under stadsvistelsen om inte på mitt absoluta favoritställe...hos Eva H-höjden såklart!
Eva bytte lägenhet i höstas, och flyttade från Hornstull till Hammarbyhöjden. Det här var första ggn jag besökte nya lyan, och vilken positiv överraskning.
Jag gillar verkligen det gamla folkhems-tänket. H-höjden är full av bergknallar, träddungar, slingrande gator som anpassar sig efter topografin, lite vildmark och inga P-avgifter. Det grönskar och växer så det knakar.
Kolla här Chris, ser Balzac ut att tänka...


Ser jag ut att trivas, va?


Sicken blick...


Solen går ner och en duva upprepar samma parningsbeteende i grannhusets antenn flera ggr om. Sätter sig nära den tilltänkta, och visar hela stjärten...det kanske är så man ska göra?
Fast den blir hela tiden avvisad, så det kanske inte är någon vidare idé trots allt?


Sen blir det middag med thai-mat och spenatlasagne...Eva och jag äter ihop med Otto och hans supertrevliga kompis Marcus.


Otto ser ut som stigen ur en ottomansk saga...


Jag har alltid önskat mig ett Sukiyaki-set, och den här ggn slog jag till. Jag åkte till Japanska Torget innan jag for från stan, och köpte allt som behövdes.
Håkan och jag går aldrig på krogen där vi bor nu, det går liksom inte, så därför tyckte jag att jag kunde slå till.
Sukiyaki är verkligen något jag kan längta efter ibland.
Nu i helgen tänkte jag inviga kitet och terrorisera er med ännu ett köksinlägg ;)


När jag slog på datorn så landade en koltrast på garagetaket mitt-emot, såg ut att tycka att det var på tiden jag var tillbaka igen. Pälstjejerna ger mig samma typ av blickar.

Valborg och anktårta...

Idag är jag faktiskt lite seg som man säger, efter ett intensivt valborgsmässofirande med Bi och Bo igår.
Byalaget ordnar med brasa och vårtal varje år, så vi hade kommit överens om att ha knytis på stationen innan vi gick till brasan.
Sagt och gjort, jag börjar naturligtvis med ankäggen jag fick häromdagen. Jag gör en tårtbotten som blir fluffigare och högre än jag har varit med om förut med vanliga hönsägg. Tack Lovisa!
Sen gör jag gyoza som förrätt.


Sen har vi sån tur med vädret som är helt makalöst. Det är försommarvarmt, och vi kan sitta på verandan och äta på kvällen.
Bosse har marinerat och trätt underbara grillspett i mängd, så vi äter tills vi nästan måste ligga ner på stationsbänkarna och hämta andan.


Sen går hundarna igång när det kommer en västsvensk och drar en vagn förbi stationen, en vagn som alla ungar i byn ska få åka på från en speciell samlingsplats.


Den här byn är så mysig, för de ordnar så mycket för barnen. Om ni klickar på videon så kommer det en hästskjuts full av ungar med facklor i nävarna.
Byns klockstapel ringer och alla ungarna rusar från hästvagnen till majbrasan och sticker den i brand.




Det blir lotteri så småningom, och Bi vinner första priset som består av en kokbok och en pava vin.


Elden falnar så sakteliga och vi återvänder till stationen för att äta anktårta...