Döda grävlingar, dansande hundar och livgivande mossa

Med tanke på det förra inlägget så letade jag fram en bild som jag tog förra sommaren av framtassarna på en trafikdödad stackars grävling.

Den låg mitt på vägen så jag stannade och drog den åt sidan så att den skulle slippa bli överkörd även efter sin död.

Det är väldigt intressant att få studera ett sånt här djur på så nära håll, så jag tog lite bilder med tanke på kommande illustrationsuppdrag. Nu kan man se hur väl de här tassarna passar i spåret jag hittade imorse.
Så mjuka och bulliga trampdynor den har...och vilka klor!


Idag har det varit väldigt fint väder, och pälstjejerna har busat runt i snön efter morgonpromenaden.
Det är så roligt att de alltid har kommit så bra överrens och att de fortfarande leker med varandra.
Ingen är bossig, de delar allt i vått och torrt.










Efter lunch tar jag ledigt några timmar eftersom solen tittar fram och det är barmark på vägar och gångstigar. Jag åker ner till mamma och så här trevligt ser det ut precis utanför ingången.


Jag rullar ut henne på en timslång promenad, och trots en rätt skarp vind så lever hon upp och bara älskar att vara utomhus.
Jag rullar på, lägger min kind mot hennes och vi pratar om allt möjligt och omöjligt.
Jag får henne att skratta mycket och när vi kommer till en södersluttning där snön har smält bort blir mamma överlycklig. Jag sätter på bromsen och tar några kliv upp i slänten och hämtar en stor tova med torr och fin mossa och lägger i hennes händer och ber henne lukta.
Hon borrar in näsan i mossan och luktar och luktar och om eskimåerna har mer än 100 ord för snö så har min mamma minst lika många för hur skog doftar.

Avslöjande spår på banvallen

Flera dagar i rad, framåt kvällskvisten, har pälstjejerna blivit som galna och farit omkring som torra skinn och spanat ut genom stationens alla västerfönster som vetter mot gamla banvallen och skogen.
Håkan och jag har tittat ut men inte sett något, men jag har varit övertygad om att de har fått syn på något extra intressant vilt.


Imorse när Bi och jag tog våran vanliga hundpromenad upptäckte vi spår av grävling på banvallen. De är så söta, ser ut som små björntassar.
Grävlingen är en hälgångare vilket faktiskt syns rätt tydligt på den här bilden som jag tog imorse.
Det vänstra spåret är rådjur och grävlingen har gått åt det motsatta hållet.

Så nog har hundarna att spana på alltid!

Tempura

Tempura är en maträtt som jag ständigt längtar efter sedan jag reste runt i Japan på 80-talet.
Jag gör den när andan faller på, och det gjorde den igår.

Nu tycker kanske en del att det här verkar svårt, men det är det inte. Det är lite pill, men faktiskt rätt enkelt och det blir så gott.

Tempura är egentligen en japansk maträtt inspirerad av portugisiska sjömän som besökte Japan på 1500-talet.















Jag brukar ta viltodlade tigerräkor som jag skalar till sista leden men behålla själva stjärten, lökringar, stavar av morötter, små broccoliknippen, champinjoner, sparris, bladpersilja och för första gången igår kväll...skurna bitar av jordärtskocka. Kanon!

Jag vänder alla ingredienser i vetemjöl innan de ska ner i frityrsmeten för att sedan hamna i frityroljan.

Strax innan jag friterar så blandar jag ihop en frityrsmet bestående av 2 äggulor, 450 ml isvatten (smeten blir bättre ju kallare vattnet är) och 200 gr mjöl som jag rör ihop rätt slarvigt. Det gör alltså ingenting om det blir klumpar av mjöl i smeten, snarare tvärtom. Smeten ska blandas hafsigt för att det ska bli bra resultat.

Till såsen så river jag rättika, eller små rädisor och kramar ur vätskan.

Ja, sen håller jag i en ände av varje sak jag doppar i smeten, och så i med dem i frityrbadet, 170°.
Doppa och fritera i omgångar. 2-3 minuter brukar räcka. Ta inte för mycket åt gången, för då klibbar allt ihop i en enda stor tempurakaka och temperaturen på oljan sänks för mycket.

Se alltid till att ha ett lock i närheten som täcker frityrpannan om olyckan skulle vara framme.
Har man som vi en termostatreglerad frityrpanna så är det lugnt, men förr så friterade jag alltid i en vanlig kastrull och då får man vara uppmärksam så att oljan inte blir för het.

Lägg upp på hushållspapper och låt droppa av en smula.

Servera sedan de frityrkokta bitarna tillsammans med ris och låt bitarna först passera en dippskål med tempurasåsen, tillsatt med rättika-rivet innan de hamnar i risskålen.

Tempurasås: Jag handlar en liten flaska på Söderhallarna i Stockholm, i den asiatiska affären på nedre botten, och den vätskan späder jag med en halv del vatten.

Har man inte tillgång till någon bra affär med asiatiska produkter kan man göra en egen variant genom att blanda:

1 del dashi buljong. Dashi är en japansk fiskbuljong, och brukar finnas i de flesta välsorterade butiker.
1/4 del mirin
1/4 del japansk soja

Häll mirin i en kastrull och värm. Tillsätt den japanska sojan och dashibuljongen. Koka upp och låt svalna.

Hmmm, det där var återigen saker som kanske inte är så lätta att få tag på ute i landsorten. Jag kan tänka mig att blanda japansk soja som finns i varenda livsmedelsaffär, med lite vitt vin och en nypa socker. Det funkar säkert som alternativ.

Det ser antagligen hemskt komplicerat ut, men jag lovar att det ger utdelning att prova på...och som någon radiopräst brukade säga på 80-talet " vem har sagt att det ska vara enkelt?"

Vi svenskar har inga traditioner att fritera mat, och många tror säkert att det är obeskrivligt fett.
Om man friterar med rätt temperatur på oljan, så tror jag att det bildas ett skyddshölje som stänger ute fettet. Har man för låg temperatur blir maten som rena tvättsvamparna, suger åt sig mängder av fett.

Frityrpannan som vi har kostar under 600 kr och är verkligen bra och lättjobbad. Det är verkligen så bekvämt med termostaten.

Håkans modellbygge av stationen

Alldeles i början av min bloggarbana, så la jag ut bilder på Håkans modellbygge av stationen, som han håller på med av och till.


Nu har han kommit en bra bit på väg, och börjat med grunden som var synlig sinnersten från första början.
Han bygger stationen i skala 1:45 efter ritningar som den såg ut när den tjänstgjorde som station på den tid det begav sig.
Stationen ligger i sutteräng, så innan han har byggt upp marken får ni bara föreställa er hur det ser ut.


Marknivån är precis strax under dörrarna på bilden ovan.


Det finns en vedeldad bakugn i källarvåningen, och den har Håkan t o m ljussatt så att det är bakning av surdegslimpor på gång.


Det är mycket kvar, det ska till dörrar och fönster etc, men jag lägger ut fler bilder vartefter arbetet fortskrider.

Om hårfällning och övergivna heliga vappar...

Bilden ovan är tagen i april för två år sedan.
Så här lurvig och tjockpälsad kan Poppan vara ibland. Det är nästan så att hon ser ut som en collie eller nåt.



Sedan några veckor fäller Poppan och vi vadar i hundhår på stationen.
Varje gång jag tar ett tag med den specialgjorda pälsskrapan får jag så här mycket hår i näven.
Det tar aldrig slut.
Snart kommer Poppan att likna en nakenhund, för redan nu skymtar jag hudsvålen eftersom hon har tappat all underull.

Gaia däremot har varje hundägares drömpäls, hon fäller nämligen ingenting. Hennes päls är silkesmjuk och ser likadan ut året om, medan Poppan alltså genomgår rena förvandlingsnummer.


Så här såg Poppan ut för några dagar sedan, tunnhårig och så smal om halsen :)
Jämför med den första bilden!


Häromdagen när Bi och jag var på hemväg från morgonpromenaden och närmade oss stationen från gamla banvallen skymtade jag en misstänkt bekant orange färgklick nere vid växthuset.
Jodå, där låg vappen i snön och hade gjort så hela natten medan mamma Poppan helt oberörd hade legat och vräkt sig i den stora järnsängen inne i värmen.

Jag bar in den stackars vappen och Poppan började genast släpa omkring med den igen.
Det är en klar skillnad nu mot när hon var skendräktig.
Nu springer hon omkring med vappen i munnen och klämmer på den då och då så den piper högljutt.
Förut blev hon alldeles olycklig så fort vappen sa något.

Skendräktigheten är över för den här gången.

Max Tilke

Både Margaretha och Mira skriver på sina bloggar så fint och intressant om den eminente ryske illustratören Ivan Bilibin, 1876-1942.


När jag tittar på Bilibins vackra illustrationer blir jag också intresserad av de vackra kläder han draperar sina figurer i.
Är man det minsta intresserad av etnologi och dräkthistoria, så är Bilibins bilder en guldgruva.

Miras inlägg får mig att tänka på en annan samtida och mycket intressant konstnär, nämligen Max Tilke, 1869-1942.

Tilke var född i Breslau (nuvarande Wrocław, Polen),utbildade sig på Konstakademin i Berlin och profilerade sig som en av de största skildrarna av folkloristisk dräkthistoria.

Han reste vida omkring, och gav ut flera praktverk med dräkthistoriska planscher (originalen är målade i akvarell) från olika delar av världen.

Planschen nedan föreställer en chalat från Turkestan, närmare bestämt Bokhara..


Och den här vackra chalaten kommer från Tashkent.


Och titta på den här vackra aban, fram- och baksida, från Damascus. Det är en sk gala-aba, roligt namn :)




Själv har jag glädjen att äga "Osteuropäische volkstrachten" tryckt i Berlin 1925.
Jag skulle gärna vilja ha de andra verken också, men de är svåra att få tag på och väldigt dyra.
Därför är det extra roligt att alla planscher till verket "Oriental Costumes, their designs and colors", tryckt i Berlin 1922 ligger ute på nätet. Klicka här!

Dagens Poppan-skiss...

Noodler's Lexington Gray och akvarell.

Ni kanske undrar vad det svarta lodräta strecket till höger är?

Jo, det är mellanrummet mellan två ark-lägg i en skissbok med koptiskt bindning som jag gjorde på en kurs förra året.
En bok med koptisk bindning saknar rygg och har synliga och dekorativa sömmar.
Arkläggen i boken är riktiga akvarellpapper, och det är en härlig bok att skissa i eftersom uppslagen öppnar sig helt vid varje sidvändning.

Hönsen har börjat värpa igen - HURRA!

Vi brukar köpa ägg från grannen, men det har varit ett vinteruppehåll på några månader. Hönsen har värpt dåligt, men nu har de vårkänslor och har kommit igång igen.

Jag älskar riktiga lantägg, de är så mycket godare än äggen från hönsfabrikerna, dessutom vet man att hönsen har det bra.

Imorse gjorde jag iordning två stekta ägg-mackor och avnjöt. Då kom jag ihåg en länk som min vän och kollega Jessica skickade för en tid sedan och som gjorde att jag nästan tappade aptiten för ägg.

Kolla när Hajk-Bengt visar hur man gör käcka smörgåspålägg av ägg!

Morgonpromenad med tre pälstjejer

Bi är hundvakt några dagar till Zorella, en groendalertik. Detta gör att stationens pälstjejer blir ännu mer uppspelta på mornarna.
De här dagarna har Bis katt Sture sovit under huset eftersom han inte gillar att dela bostad med en hund.



Jag tror att det syns på den här videosnutten att vi har viltstängsel runt hela tomten på stationen, så det är en grind mitt i trappen som gör att pälstjejerna håller sig på plats.



När jag gjorde kaffe alldeles nyss såg jag årets första bofink som samsades med domherrar och gråsiskor vid fågelbordet. Nu är det snart vår!

Stationen öppnar igen!

Den här seriestrippen som jag gjorde tillsammans med min vän Gunnar Almér, tycker jag passar rätt bra att öppna med ikväll.
Vi gjorde serien på 80-talet, så bankomaterna har hunnit ändra utseende sedan dess. Kanske några av er minns kåpluckorna?

Klicka på bilden annars ser ni inte ett jota :)


Serien är tagen ur ett seriealbum som heter " En dålig dag", Förlag Svenska Vyer 1991.

Stationen tar en...

Hypnotiserad av en deckardrottning!

Annika Bryn , signatur ab, skriver i en kommentar till förra inlägget:

Se mig in i ögonen: Youtube...youtube...youtube...

Annika kan inte se de videosnuttar jag lägger ut på pälstjejerna, och nu tog hon till ett drastiskt knep för att få mig att lägga ut klippen på YouTube istället för Photobucket.

Jag skakar på huvet, känner mig lite groggy...hypnosen funkade :o

Morgonpromenad i vårväder

Så här ser det ut på mornarna när Bi kommer.

Pälstjejerna blir så glada så de tar ut glädjen på varandra och det blir ett skuttande och farande i snön.

Sedan drar sig Gaia tillbaka och väntar tills Poppan har hälsat klart.
Då först får hon ha älskade Bi ifred och ställer sig med framtassarna på Bis axlar och pussas och kramas utan att tacklas omkull av sin framfusiga syrra.

Sen går vi morgonrundan på en och en halv timme. Idag är det vår i hela Striberg :)

I postlådan idag...

Det är minsann inte bara människopost som hamnar i den här brevlådan inte, utan även hundpost.

Det här brevet fiskades upp idag och så här såg det ut när jag tog in det på stationen och gav det till adressaterna.


Både Gaia och Poppan gick verkligen igång och sniffade och vred och vände på kuvertet tills deras saktfärdiga matte äntligen öppnade det och blottlade innehållet - en hel knippe med Lelle R's favorittuggben!

Poppan låg och slaskade och gnagde på sitt tuggben minst en halvtimme med några spridda hulkanden som avbrott, medan Gaia travande omkring som en osalig ande runt ytterdörren med sitt ben i käften. Hon ville ut och gräva ner det under den finska bastun, möra det lite som den gourmé hon är.

Tack snälla Rambo Med Den Goda Smaken, hälsar pälstjejerna!

Två eftersläntrare...

Det har kommit in några port-eftersläntrare, Turtlegirl och Vonkis, som jag har lagt in länkar till längst ner i det här inlägget.

Gaia kvackar

Igår blev det ett fasligt liv på hundarna. De sprang som tokiga på nedervåningen, Poppan skällde och Gaia kvackade, och försökte spana från alla västerfönster samtidigt.

Det var uppenbart att de hade fått syn på vilt, en räv, hare eller rådjur.
Gaias jaktiver är stor och hon har ett mycket speciellt...ska vi kalla det jaktskall?
Hon skäller inte - hon kvackar.

Jag spelade in lite, minneskortet tog tyvärr slut så det bidde bara en kortis.
I mitten ungefär härmar Håkan Gaia lite. Han visste inte att jag videofilmade, men ni lär ändå få en uppfattning om hur hon låter, den lilla jakttokiga Gaia.

Stora Portdagen - Nora trästad. Uppdaterat kl 21.24

Idag är det Stora Portdagen, det har Staffan, Libby, Mira och Monet och jag kommit överrens om när vi för ett tag sedan kommenterade på Staffans blogg under det här inlägget.

Jag kommer att uppdatera med länkar till alla er som skriver en kommentar här och berättar att det finns portar på er egen blogg!
Dom länkarna hamnar längst ner i det här inlägget.
Det är naturligtvis önskvärt att ni länkar tillbaka hit.

Uppdateringen kommer att ske på eftermiddagen någon gång eftersom vi flyttar mamma till ett nytt och bättre äldreboende idag.
Jag smiter nog hem en vända och grejar uppdateringarna, någon paus lär jag behöva i alla fall och pälsflickorna måste komma ut :)

Välkomna till portar i Nora!
Nora är en av endast tre bevarade trästäder i Sverige, och därför mycket unik.
Här finns många gamla skjutsportar (heter de så?) som är till för att häst och vagn ska komma in till stallet och vagnslidret på gårdarna.
Jag har främst koncentrerat mig på just skjutsportarna, sen slinker det med en vanlig port, en port till gamla spruthuset (brandstationen) och en trädgårdsport.
























I inlägget under huserar Eva H-höjden som gästbloggare och lägger ut sina portar. Glöm inte att kika där också!

---------------------
Fler port-bloggare:

Maggan från Laxå överaskade med att lägga ut portar redan vid midnatt så hon måste vara den som var först ut!
Ta en titt på hennes fina och intressanta portar från när och fjärran! T o m en port till ett erotiskt museum har hon fått med!


Tuvstarr bidrar med spännande portar i Tyskland.

Marskatten har lagt ut olika slags portar, allt från sakrala till profana källarförrådsportar.

Eva från Frösön tar oss med på portpromenad i sin närmiljö.

Annika Bryn har lagt ut en fantastisk samling portar, en snabb resa genom fyra sekler som hon beskriver sitt inägg.

Lifeblog visar portar av varierat slag.

Helen från Skellefteå visar portar från lite varstans.

Gabrielle visar intressanta portar, bl a en som kanske är porten till friheten...

Jom Manilat lägger ut portar av blandad karaktär. Där finns porten både till himmelriket och till "Gör det själv".
Han har även lagt ut ytterligare ett portinlägg här.

Elisabet från Ystad har lagt ut fyra portar från landet Halland, alla i olika inlägg så jag länkar direkt till hennes startsida så får ni skrolla själva och hitta hallänningarna!

Londongirl lägger ut portar i en blandad kompott, som hon uttrycker det.

Panter som bor i det fagra Västergötland har lagt ut portar och hjortar.

Mian, även hon boende i det vackra Västergötland, lägger ut portar. Själv bor hon i ett hus med en väldigt pampig port, det kan man se i dagens portinlägg.

Eva H-höjden lägger ut portar som hon har speciell relation till.

Ellis lägger ut underbara portar.

LindaLotta bidrar med portar från ett snöfritt (vad det verkar i alla fall) Skåne.

Smulan visar en enda port men en hisnande vacker!

Erik bidrar med bilder av en port vid sångsvanarnas vårrike.


Emma i Jämtland har lagt ut vackra portar från byn Noderåsen på sin blogg. Heja!


Annannan har på sin blogg lagt ut Porto-portar, rostiga, slingriga och sköna.

Ängla-Tapas har lagt ut häftiga portar från Sveriges framsida, Göteborg.


Turtlegirl lägger ut portar från en solig båthamn.


Vonkis har lagt ut tjusiga portar från Norrköping, och åh, vad jag tycker om textningen ovanför den första porten!