Gåtans lösning

Det var som vanligt svar som imponerade, och kampsporter som jag aldrig hade hört talas om.

Illustrationen var ju ingen faktateckning, det kunde varit i princip vilken kampsport som helst, säger jag som inte vet nåt om det här ämnet.

Förvånansvärt många har gissat rätt kampsport, och det kan ju inte ha berott på teckningen precis.

Taek won do var rätt svar och följande hade svarat rätt, till höger ser ni de namnförslag på flickan de har lämnat:

Marskatten - Tekla

Cicki - Therese eller Tessan

Helen - Elin

Rutan - Elin

Ängla-Tapas - Pernilla

Moster Ma - Emma

Flickan i ARN-fallet heter Sara, och både Marskatten och Cicki har gissat på ett T-namn, och kommer närmast alfabetiskt.

Hur gör man då? Tekla eller Therese/Tessan?

Jag lät Poppan bestämma vem som skulle vinna.

Jag la två godisbitar i varje hand plus en lapp där det stod Cicki, respektive Marskatten, knöt nävarna och lät Poppan välja.

Här sitter Poppan med de knutna nävarna på exakt samma avstånd ifrån sig, fullt medveten om situationens allvar verkar det som ;).


Hon väljer den högra handen med både nos och tass, så jag öppnar den och läser...Marskatten!


Marskatten, om du mailar mig din snigeladress så skickar jag teckningen:
christina dot alvner at telia dot com

Schlagerfestival

Jaha, vad säger man om det här då?

Agnes - nåt slags dussinpop, men Håkan tror hon går vidare ändå.

Star pilots - det kändes som man hört låten förut. "Waiting for a star to fall" med "Boy meets girl", påstår Håkan att den liknar, speciellt refrängen.

Susanne Alfvengren - gääääsp, säger Håkan medan jag känner att jag gillar hennes röst. Men en trist låt.

Sahlene och Storeng - Puh, säger jag medan Håkan tycker att låten har två framskjutande fördelar.

Thorleifs - både Håkan och jag kroknar och hundarna går ut.

Sarah Dawn Finer - trots förväntningar så lyfter inte låten. Hon har så otroligt fin röst, Sarah, men låten är inte så bra.

Next 3: 10 år för sent, tycker Håkan och jag.

Malena Ernman: Näääh, tycker Håkan, fast det kan gå hur som helst...sist eller vinna. Jag tycker den är klart oväntad och lite galen. Plus, men det räcker liksom inte.

Ja, så tycker vi i tevesoffan i Striberg.

Vad tyckte ni?

Här kommer "Waiting for a Star to Fall"med Boy Meets Girl. Lyssna på refrängen...vi tycker det var likt i alla fall.

Ny bildgåta- vilken sport och vad heter flickan?

Det här är en av de senaste illustrationerna till ett ARN-fall i Råd & Rön som jag har gjort. Tidningen är alltså inte tryckt ännu.

Fallet handlar om en tjej som har skadat en fot när hon tränar en asiatisk kampsport.

Min fråga är vilken sport hon utövar, och glöm färgen på skärpet för jag drog bara till med något! Skärpet är alltså ingen som helst ledtråd i det här sammanhanget.

Om fler svarar rätt så blir utslagsfrågan vad flickan heter.
Den som kommer närmast alfabetiskt med sin gissning vinner originalillustrationen.

Skriv alltså vilken kampsport ni tror att det handlar om och glöm inte att gissa flickans namn!

Tävlingstiden går ut imorgon kväll :)

Anagram

Stationsvakt har så många roliga och finurliga tips på sin blogg. Han har flera ggr skrivit om en anagramtjänt, och den är så rolig.

Ett anagram är ett ord eller en mening vars bokstäver kan kastas om så att de bildar ett annat ord.

Idag matar jag in mitt namn och får tre anagramförslag. Rita nisch tycker jag sitter bra :)

Blir det några bra anagram av era namn?

Ja, sånt här kan man syssla med när man egentligen borde jobba...

Livsfarligt att ha datorn precis bredvid ritbordet!

Nattateckning...

Igår var jag på bokbindarkurs och kom hem sent.
Jag kan aldrig gå och lägga mig direkt jag kommer hem, jag måste ha hemmakväll först så jag kom inte i säng förrän halv tre, vilket känns idag.

Jag surrade med Eva i H-höjden på telefon (hon är en riktig nattuggla), läste bloggar och när jag slutligen släckte ner datorn så satte jag mig en stund vid ritbordet...och nästan utan att tänka så krafsade jag ner den här lilla bilden.

Jag förstår inte vem det ska föreställa?

Evas ömsinta foton...

Eva H-höjden som brukar kommentera här är en av mina bästa vänner, och äldsta, och älskar att fotografera.
Hon är också intresserad av både människor och djur, ja allt som är levande och hon en av de mest älskansvärda människor jag känner.

Eva är orsaken till att jag har två hittehundar från Spanien, för vår svenska hund dog precis i samma veva som Eva adopterade Balzac, hunden utan svans som hittades i en soptunna som valp.

Eva och jag har alltid följts åt när det gäller bild och musik, och nu har Eva börjat peta och dra i reglage i Photoshop...och med vilka resultat!

Jag tycker Evas bilder är helt enastående, så fulla av värme.
Ja, jag vill bara dela med mig så att fler får se :) Här kommer de!
Glöm inte att klicka, ni bara måste klicka på bilderna!

Mer om pudelvalpen och anfadern...

Den lilla sydfranska jycken som liknar Mumintrollets anfader, eller om det är tvärtom, är en hejare på att stöka runt har vi bloggläsare förstått.

De verkar ha ett tydligt släktskap inte bara till utseendet, utan även till sättet, anfadern och lilla pudelvalpen. Jag ler när jag läser det här avsnittet ur Tove Janssons Trollvinter:

Den natten möblerade Mumintrollets förfader om hela huset, helt stilla men med förvånande kraft.
Han hade svängt soffan mot kakelugnen och hängt om alla tavlorna. Dem han tyckte minst om hade han hängt upp och ned. (Eller kanske var det just dem han höll mest på, vem vet.)
Alla möbler var flyttade och väckarklockan låg i slaskhinken. Istället hade han dragit ner en massa gammal bråte från vinden och staplat upp den kring kakelugnen.
Too-ticki kom och tittade.
Jag tror han har gjort så där för att få mera hemkänsla, sa hon och gnodde sig om nosen. Han har försökt bygga ett trevligt snår omkring sitt hus. För att få vara ifred.
Men vad ska mamma säga? sa Mumintrollet.
Too-ticki ryckte på axlarna.
Ja, vad skulle du släppa ut honom för, sa hon.

...........

På kvällen tog han lampan med sig in och låg och hörde hur förfadern prasslade inne i kakelugnen.
Så här bodde jag kanske för tusen år sedan, tänkte Mumintrollet förtjust.
Ett slag funderade han på att ropa nånting genom skorstenen. Nånting av hemligt samförstånd. Men så lät han bli, släckte lampan och rullade ihop sig djupt inne i träullen.

En liten pudelvalp och en anfader...

Den eminenta bloggaren som skriver så initierat om franskt vardagsliv har som många vet en liten pudelvalp sedan två och en halv vecka.

Denna lilla valp ser väldigt rolig ut med pigga små pepparkornsögon, alert kroppsspråk och ett pälsrufs som står åt alla håll på ett hur gulligt sätt som helst.

Jag fällde en kommentar för en tid sedan , att valpen påminde mig om anfadern till själva Mumintrollet, den lilla trasselsudden som bodde bakom kakelugnen.

Sen har jag gått och funderat...hur såg han egentligen ut, han anfadern?

Jag letade i bokhyllorna, men hittade inte boken som jag trodde att jag hade.

Idag har jag varit på Nora bibliotek och lånat Trollvinter av Tove Jansson, och när jag bläddrade fram bilderna på anfadern...så blev det som med så mycket annat man minns - det ser inte ut som man kommer ihåg det!

Men lite lik pudelvalpen är anfadern ändå, i alla fall så pass så att jag lägger ut bilder här :)
Lika busiga och kvicka verkar de också vara...

070-potatismos...hallå, hallå!

Igår glömde jag mobilen hemma när jag åkte iväg till Lindesberg för att gå på bokrean tillsammans med Håkan.
Håkan jobbar i Lindesberg, så vi skulle träffas efter det han hade slutat men vi hade inte bestämt var. Vi skulle höras på mobilen för vi skulle uträtta flera ärenden.

Suck, inte kommer jag ihåg ett enda mobilnummer utantill, inte ens mitt eget, så vad gör man när man inte kan ta till kontaktlistan i mobiltelefonen?

Jo, jag har som tur är ett knep när det gäller att komma ihåg Håkans nummer, vilket jag har haft nytta av flera ggr kan jag tala om. Jag är en väldigt disträ person och åker ofta iväg utan telefonen.

För flera år sedan ringde det på Håkans mobil och i andra änden fanns en helt okänd och sprittande glad man som frågade en förvånad Håkan om han visste att hans mobilnummer var 070-potatismos?

Håkan trodde att han hade att göra med en galning först, men sen ramlade poletten ner och ujujuj vad jag är tacksam mot den här helt okände mannen som var så vänlig och påhittig.

Om man slår numret efter bokstäverna på mobilen - ja se då hamnar man helt rätt!
Och det är ju så mycket lättare att komma ihåg potatismos än en massa siffror.

Nu är det inte potatismos, utan en fransk sås, som är numret till Håkan. Jag tror inte att han är så pigg på att jag lägger ut hans nummer på bloggen, så jag gjorde om storyn lite.

Och om någon undrar så lånade jag telefonen hos distriktsveterinären där jag i alla fall skulle handla hundfoder.

Ebru, del 1. Historik, grund och färger

Marmorering av papper innebär att man stänker färg på en grund och tar ett unikt avtryck av mönstret med ett papper.

Konsten att tillverka papper kommer ursprungligen från Kina, men att marmorera papper kom japanerna på runt 1100-talet.
De använde tusch på en vattenyta och metoden kallas Suminagashi.
Sumi betyder tusch på japanska om man förenklar det lite ( i Japan använder man tuschstänger som man river på speciella rivstenar och blandar med vatten).

Flera hundra år senare spreds kunskapen om att göra mönstrat papper till Indien, Persien och nuvarande Turkiet.

I Turkiet utvecklades pappersmarmoreringen till en stor konstart.
På Turkiska kallas tekniken Ebru som betyder ungefär molnig, mångskiftande. Som moln och skyar glider färgerna fram över grunden och bildar ett mönster. Även om man lär sig styra mönstret och kan upprepa färgkonstellationen kan aldrig ett papper bli exakt lika ett annat.
Det ligger en klar tjusning i det som vi européer alltsedan 1500-talet kallat "turkiskt papper".

Utövaren av Ebru har alltid blivit betraktad som konstnär.
I Europa fick aldrig marmoreringskonsten lika hög status och betraktas än idag som ett hantverk.

Ebru används ofta som bakgrund till kalligrafier, och det finns metoder att även göra själva kalligrafin i Ebru-teknik.

Som kuriosa kan nämnas att i det dåvarande ottomanska riket användes det mönstrade papperet bl a som en förfalskningssäkring och användes till särskilt viktiga dokument.
Ungefär som våra tiders sedelmönster.

I Turkiet marmorerar man på en grund av dragantgummi eller caragheen.
Dragantgummi är ett slags ett slags harts eller gummi från buskar eller träd, t ex cistrosbusken och vissa terebintarter, medan caragheen är en rödalg och utvinns från havet.

Tillsatsen av gummit eller algen i vattnet gör att grunden blir lite trögflytande.

Ända fram till 1800-talet var dragantgummit huvudingrediens i grunden men sen blev detta ämne så dyrt så man fann en ersättning i caragheen, en slags rödalg/mossa som växer på klipporna inom området för ebb och flod.

Så här ser dragantgummi ut i torkad form.


Och det här är torkad caragheen.


När man har blandat en carragengrund får man inte glömma att det är ett organiskt material och "levande". Man tillsätter lite formalin för att den inte ska ruttna, och bäst mår grunden av att användas varje dag.

Den är också väldigt temperaturkänslig, så när det är som hetast på somrarna i Turkiet undviker man att jobba med Ebru.

Till Ebrufärger används enbart mineral- eller växtfärger och de är vattenlösliga. Färgerna bereds och mals ytterst noga och det är en process som tar olika lång tid för olika färger. Det kan ta månader att framställa en viss sorts färg, så man håller hela tiden färgframställningen igång och planerar framåt så att man plötsligt en vacker dag inte står där och saknar en färg.

När färgerna är färdigberedda så tillsätter man olika mängd oxgalla för att balansera ytspänningen. Man får sitta och test-blanda.
Detta är mycket tidsödande och olika pigment kräver olika mycket oxgalla så det är ett väldigt duttande.
Oxgallan driver iväg färgen (får färgen att expandera) över grunden och den förhindrar också färgerna från att blanda sig med varandra.

Köpmän förde med sig de turkiska papperen till Europa och först mot slutet av 1500-talet började marmorerat papper tillverkas och användas hos bokbinderierna i främst Italien, Spanien, Frankrike och Tyskland.

På nätet finns nästan inget att läsa om Ebru, om man inte behärskar turkiska vill säga, så jag tänkte avhjälpa det med att lägga ut texter och bilder om Ebru. Det här var första delen.
Nästa Ebru-inlägg ska handla om de olika verktygen man använder sig av när man stänker färg och när man skapar mönster.
Sist och som grädde på moset kommer jag att lägga ut olika Ebru-mönster och visa hur det går till när man skapar dom.

Bilderna i detta inlägg har jag tagit i Ebru Atölyesi i Istanbul, oktober 2008.

Problem med Blogger...

På andra bloggar har det kommenterats att bloggföljarna (de små bilderna till höger på folk som följer ens blogg) har ramlat bort lite hur som helst under de sista dygnen.

Bloggare har våndats och undrat om de har skrivit något olämpligt som har sårat eftersom det plötsligt bara har försvunnit följare.

När jag tittade på min blogg igår kväll så såg jag att här har det också ramlat bort följare. Jag minns inte hur många det var från början, men nu är det ett antal färre i alla fall.

Jag vill bara att ni som har ramlat hädan, ska veta att det inte är jag som har raderat er! Det är Blogger.

Jycken på Pelikan...

Några inlägg längre ner utbrister den här bloggaren:

Åh, så roligt - då seriefigurerna tog över ...MER!

Så jag letar snällt upp några gamla avsnitt av Jycken-serien då seriefigurerna gjorde myteri och tog över.

Glöm inte att klicka på bilderna, annars ser ni inte texten!

En gammal Jycken-serie som passar idag...

Klicka på serien så att ni kan läsa den!

Jaha ja....

Emma från Jämtland skrev bl a så här i en kommentar till förra inlägget:
Jag har utmanat dig i min blogg förresten... Vet ju att du inte gillar det...

Nej, jag är inte så förtjust i alla dessa bloggutmaningar, men jag kan självklart inte nobba en tjej som både har hund och egen veteranbil ;)

* 4 av mina favoritprogram på TV:

1. Solens mat
2. Doc Martin med favoritskådespelaren Martin Clunes
3. På spåret
4. Antikrundan

Här är ett litet smakprov på Doc Martin...



* 4 saker som jag gjorde igår:

1. Tecknade
2. Slog upp i en fågelbok och upptäckte att den lilla vackra fågeln med det röda huvudet och bröstet vid fågelbordet har ett så tråkigt namn som gråsiska
3. Ännu mera tecknande
4. Badade bastu med Bi och Tessan

* 4 saker som jag längtar till:

1. Våren, våren, våren...
2. Att få följa med Erik på orrspel
3. Simma i sommarvarmt vatten, helst utan baddräkt
4. Frankrike

* 4 Favoritresturanger:

1. Pelikan på Blekingegatan i Stockholm.
2. KB när Örjan Klein drev den. Där har jag ätit måltider som är minnen för livet
3. Le Chartier i Paris, inte så mycket för matens skull som för stämningen.
4. Kalaskockens sommarrestaurang i en gammal järnvägsvagn i Pershyttan.

Favoritkrogen är utan tvekan Pelikan.

Under 14 år så tecknade jag en söndagsserie i Aftonbladet som hette Jycken.

Arne Höök skrev och jag ritade. Många serier blev det...

Manusarbetet gick till så att vi regelbundet satt och häckade på Pelikan och gjorde manus tillsammans, jag som idéhjälp.

En gång lät vi seriefigurerna ta över och själva teckna och skriva serien, och då kunde en serieruta se ut så här! Fotot har jag tagit med stativ och självutlösare. Klicka på bilden så ser ni mig och Arne på Pelikan!



4 saker på min önskelista:

1. Slipade golv i vardagsrummet. Vår påtänkta golvslipare bara försvann så där som bara hantverkare kan göra...
2. En sammanhängande semester utan en massa deadlines.
3. En turkisk toalett.
4. En butler, en sån som den här bloggaren beskriver

Tack Emma, det var riktigt roligt, men jag skippar att utmana fyra andra. Istället kastar jag handsken, och den som känner sig hugad kan ta upp den :)

Söndag och bybastu

Idag har jag suttit och slavat vid ritbordet precis hela dagen.
Efter allt som hänt mina föräldrar det sista halvåret så har alla mina jobb förskjutits och jag försöker komma ifatt.
Idag hann jag med väldigt mycket, och det känns som en stor belöning när jag kan gå ner och bada bastu med grannen Bi och Tessan på kvällen.


Jag byltar på mig och går nedför backen, och när jag vänder mig om ser det ut så här, en upplyst och översnöad station.


Nedanför backen ligger den gamla nedlagda skolan i byn, där Bo och Bi numera bor.
Det är trevligt att ha vänner så nära.


Och här står Tessan på väg in till bastun, med sin nyinköpta badväska i handen.

Vi bänkar oss på laven och sitter och svettas tillsammans, surrar om livet och dricker bärs.
Vi är inga tävlingsmänniskor som kollar vem som står ut med den hetaste temperaturen, utan vi har måttlig värme på och sitter desto längre.

Efter några timmar känner vi oss rätt nöjda och klär på oss medan det fortfarande ångar om kropparna, speciellt om min rumpa påstår både Bi och Tessan!?

Sen går vi ut och tittar på renoveringen som Bo och Bi håller på med.
Hittills har de bott i annexet, men snart ska de flytta in i den här lägenheten som de håller på att iordningställa i själva skolan.


Bi förklarar och Tessan och jag beundrar, det blir så fint!


Gamla hus har en själ som inte går att apa efter i nya hus. Det här känns som om det kommer att bli en riktigt trevlig lägenhet.


När jag kommer hem får jag ett foto av Håkan, föreställande pälsflickorna. Så här såg dom ut när Håkan fixade sig några kvällsmackor när jag var borta.
Snacka om hypnotisk blick!

Tack för alla hörnor!

Jag vill passa på att tacka alla er som så generöst skickade in och delade med er av era datorhörnor runt om i vårt avlånga land!
Det har varit så roligt att få kika in hos er en stund och få en rumsbild till varje person att lagra i minnet.

Till er alla vill jag överlämna ett fång cyberrosor från min gamla rosenträdgård.
Rosen heter Minette och kallas även för Svearnas ros.

Hur ser er datorhörna ut, del 21...

Jag skulle precis släcka ner ikväll när ännu en hörna kom virvlande i cyberrymden.
Den tjugoförsta! Man tackar!

Det är den här bloggaren vars mamma var fena på att binda in böcker, som skickar in sin bild och så här skriver hon:

Ja... jo... det kan inte hjälpas. Vågar alla andra, så vågar väl jag också då... Visa min datorhörna. Och nej, jag har inte städat. Det är precis så här det ser ut, mitt kreativa kaos. Fullt med böcker, tidningar och lappar med planerade besöksmål. Jag städar, och en halv dag efter att jag sett vad bordsskivan är av för material, så har det dykt upp nya böcker, tidningar och lappar med planerade besöksmål. Så försöker jag också hålla två bloggar i luften. Eller två och en niondels blogg rättare sagt. Låt mej säga att vi har en dator till. Den här är inte så ofta ledig. Hm.

Det snöar! Kram!

Hur ser er datorhörna ut, del 20...

Nu blir jag lite rörd. Här kommer datorhörna nr 20, och det är den här nyblivne bloggaren som dessutom har stationen öppnad på skärmen. Så här skriver han som är en stor djurälskare:

Hej, här skickar jag en sen bild på min datorhörna.

Jag är inte feg när det gäller att visa hur stökigt man har det. Haha, jag vet att det ser rörigt ut men i går var det faktiskt städat och snyggt:).
Ja som ni ser så är det mitt skrivbord och tvättkorgen skymtar fram bakom Haha!!
ingen märkvärdig plats, ibland kan den hamna i sängen (datorn alltså), det beror på om man tittar på en film etc.

Lördagskväll...

Vi lagar mat och pälstjejerna sitter naturligtvis på första parkett.

Sen blir det schlagerfestival, och den här gången var det svårt eftersom vi inte gillade nånting.
Jag går efter känslorna och Håkan efter vad han tror om vinstchansen.

Den enda låten som jag tyckte hade glädje och äkthet var "I got u", men någon höjdarlåt var det ju inte.

Sämst tycker jag var " Här för mig själv". Fattar inte om det var ett skämt eller...? Texten var riktigt läskig.


Ja, så kan man dissa och tycka, tillbakalutad i en soffa med ullstrumporna på ;)

Hur ser er datorhörna ut, del 19...

Här kommer ännu en hörna virvlandes, den här gången från ett snöigt Tiveden.
Den kattägda bloggaren beskriver sin hörna så här:

En jättesen hälsning från en liten, liten datorhörna. Här trängs katten och jag. Min man har snickrat ihop datorbordet och sedan kortet togs har jag fått en fin platt skärm.

Hur ser er datorhörna ut, del 18...

Det är så roligt att så många så generöst ville dela med sig av sina "hörnor".

Idag har det virvlat in en till hörna som tillhör den här bloggaren, och så här skriver hon:

Här kommer min "hörna", där jag numera tillbringar mer tid än tidigare. Genom fönstret ser jag småfåglar, harar, rådjur och en eller annan räv.
Just här är skrivbordet städat, för det ligger ingen katt och "skräpar". Vi har olika syn på vems skrivbordet är, katterna och jag.

Några bilder till Kesu...

Kesu har ett inlägg på sin blogg om Skottland, och att man borde åka dit.

Någon som har rest i Skottland är Håkan, fast innan jag träffade honom.
Han åkte runt de brittiska öarna i en liten Thriumph Spitfire, en mycket liten bil med tanke på att Håkan nästan är två meter lång.

Här kommer några spit-bilder på Gaia, iklädd läderhuva och rattandes spiten.

"Va - ska han köra om!!! Här gäller det att stå på gaspedalen! Håll i dig nu matte!"





"Nä, nu har jag fått nog. Nu ställer jag inte upp på en enda bild till!"

Hur ser er datorhörna ut, del 17...

Fegisbild, skriver den här bloggaren om sitt lite sena bidrag:

Jag hittar inte nån städat och fin bild på lite håll.... mitt jätteskrivbord på ca 5 meter inklusive hörn är faktiskt renstädat ett par gånger per år. Här är en fegisbild på nära håll (och bara städat just där) från den förra nya datorn, bör vara ca 3 år sen alltså. Det ser likadant ut nu, fast jag har en ny svart tjusig en.

Fredag

Imorse när jag kom ner till nedervåningen så såg det ut så här!
Ljuset flödade in genom östanfönstren, och det kändes som vår i hela huset.

Sen , när jag gick ut genom källardörren mot vägen och hämtade morgontidningen så tit-tit-sjöade talgoxen på ett oerhört vårlikt sätt.

Vissa dagar är bara helt underbara att vakna till :)

Vid tolvtiden blev jag sedan upphämtad för lunch av Erik, akvarellmästaren från Pershyttan.

Här nedan står Erik på stadt i Nora, där vi också åt lunch.

Erik och hans sambo Pia var bland de första människorna som välkomnade Håkan och mig till Nora när vi flyttade hit för tre år sedan.

Jag vet inte hur många gånger vi har suttit framför deras öppna spis och blickat in i brasan och samtalat över en kopp kaffe.

Erik är inte bara en väldigt skicklig akvarellmålare, han och Pia driver även ett litet galleri i Pershyttan där jag en gång har haft förmånen att få ställa ut hundknivar under en knivutställning tillsammans med manliga proffs i den branschen :)


Ikväll har Håkan och jag frossat i anka igen, tävlat i På spåret och gjort vår sämsta insats hittills, nu när vi för första gången förde protokoll. 35 poäng kammade vi hem, vilket retade oss eftersom det var så mycket vi hade på tungan, men ändå inte klarade av.

Poppan håller fortfarande på med sin vappe, men blir mer och mer disträ. Hon kan glömma den i timmar på fel våningsplan, men när det klickar till så är hon urmodern :)

Så här såg det ut under På spåret...

Hur ser er datorhörna ut, del 16...

Här kommer en eftersläntare när det gäller hörnor, och det visar sig att hon verkligen har en hörna i ordets rätta bemärkelse!
Så här beskriver den här bloggaren sin privata vrå:

Här kommer en till datorhörna... och jag sitter verkligen i ett HÖRN med min dator! Den enda platsen i lägenheten, som det finns rum för min dator. Oftast sitter en av mina katter på armstödet intill på soffan och påkallar min uppmärksamhet när jag suttit vid datorn för länge. Det är inte risk för att man sliter ut sig framför datorn hemma här. Det ser Pricken till!

Dags för lite brödbakning...

Hur ser er datorhörna ut, del 15...

Hejsan!

Kommer väl försent - men skickar ändå bild av min datorhörna, skriver den här bloggaren.

På Stribergs Station är det aldrig för sent, så mina damer och herrar, jag har äran att få presentera ännu en mysig datorhörna som innehaverskan beskriver så här:

Under snetaket med utsikt till TVn (vid behov) och sofforna där framför ....(vid behov)
En groda övervakar, sorteringsfack för papper från Dollar Store,en musmatta med en mus på, en gummigrej att klämma på, en bit våtrumsmatta på bordet ...., norrsken på skärmen ....., skanner, skrivare ... och alltid en gammal singel el EP att kolla värdet på inför försäljning på Tradera!