Kl 03.45 idag somnade mamma in lugnt och stilla.
Jag låg på en säng bredvid och försökte följa hennes andning ... och plötsligt var hon borta.
Liksom pappa så gick hon bort under vargtimmen. Det skiljde en halvtimme mellan dem.
Ingenting kommer längre att bli sig likt.
Ingenting.
Det är så underligt med dessa två timmar som styr födelse och död.
Jag vakade från kl 17 igår eftermiddag, men visste inom mig att hon skulle försvinna ur mitt liv under dessa mystiska timmar som så ofta styr födelse och död.
Wikipedia skriver att vargtimmen kallas den tid före gryningen som infaller ungefär 03.00 - 05.00 och då kroppens aktivitet är som lägst. Blodets halt av hormonet melatonin är som högst, kroppstemperaturen och blodtrycket sjunker till dygnets lägsta nivåer och ämnesomsättningen går ner.
Moa Rautenberg skriver i sin bok Vargarnas återkomst: Vargtimmen är nattens sista timmar på dygnet, precis innan dagsljuset återvänder. I folktron är vargtimmen dygnets svåraste timmar. Det påstås att det föds fler barn under dessa timmar än på resten utav dygnet. Likaså sägs det att fler också dör under dessa timmar. Vidare tror man att det är under dessa timmar vi plågas utav våra värsta mardrömmar, och att den sömnlöse vid samma tidpunkt upplever svår ångest.
Jag är så tacksam att mamma fick den bästa tänkbara vård under sitt sista halvår, omgiven av en engagerad och empatisk personal med personligt förhållningssätt till de boende.
Ett äldreboende när det är som allra bäst helt enkelt.
Farväl.
Beklagar verkligen sorgen. Skönt att du kunde vara med din mamma på slutet.
SvaraRaderaVi tänker på dig!
Åh din lilla mamma! Så rar hon är med hunden. Ingenting blir sig likt, det är sant. Mamma dog 03.47, vad lika och 10 juli förra året. Men saknaden är större nu ett år senare. I fredags fick jag ett brev: "din mors skatteåterbäring", ett hugg i magen, var förfärligt. Och födelse och död blir bara än mer förunderligt och svårare att begripa.
SvaraRaderaKänner med dig fast vi inte känner varandra, men du kämpade så bra för din mamma så hon fick byta boende, så oerhört viktigt för dig nu att du gjorde det.
Åh, Christina.
SvaraRaderaMen sån tur att den sista tiden fick bli så bra.
Underbar bild med Poppan och din mamma.
Stor kram från skärgården.
Christina!!!
SvaraRaderaInte så många ord har jag, men jag tänker på dig och känner med dig allt vad jag kan.
Den varmaste kramen jag har!!!
Åh! Den första som såg dig är borta... så sa en tant på mammas äldreboende när jag kom in och berättade att mamma just dött. Det tänkte jag på länge efteråt... den som varit med om hela ens liv.
SvaraRaderaEn länk i kedjan bakåt är borta... Jag var bara strax före och strax efter 40 när mina föräldrar dog, så jag har vant mig vid att de är borta, men en stor omställning är det. Och konstigt att tillhöra den äldsta generationen!
Åh, Christina...inte din mamma, också.
SvaraRaderaJa, det är svårt att med ord kunna trösta, men jag känner verkligen med dig, och vet hur tufft du har det, nu.
Jag tänker på hur duktig du har varit och ordnat allt så bra för din mamma.
Nu sitter hon nog på ett moln och har det bra, där inga sjukdomar och elände existerar.
Många tröstekramar
Helen
Tröstekramar från oss också!
SvaraRaderaMen så tråkigt! Ja du har verkligen gjort allt för att din mamma skulle få det så bra som möjligt. Sorgen är stor och tung att bära. Varm kram och tanke till dig i din svåra stund.
SvaraRaderaDöden är så förtvivlat definitiv för oss kvarlevande. Jag tänker på dig Christina, och känner mig ledssen för din skull för att din mamma har lämnat jordlivet.
SvaraRaderaI ett fönster i en liten by i Jämtland lyser det ett ljus för din mamma nu.
Varm kram till dig. /Emma
Åh, Christina, även din mamma är borta nu..
SvaraRaderaJag är så glad för din och din mors skull att din mor fick ett bra boende i slutet av sitt liv. Du gjorde så mycket för henne där.
Ja, vid vargtimmen dör och föds många, det är sant. Både min man och jag är födda vid 04-tiden på morgonen, och min erfarenhet är att många dör också vid den tiden.
Många kära och varma tankar till dig, Christina.
Kram Anita
Åh Christina så ledsamt, din mamma också!!
SvaraRaderaVad skönt att du kunde vara där med henne!!!
Nu är det precis som du skriver...inget blir sig likt. Min mamma dog för fyra år sen med sin hand i min. Jag är också så tacksam över att hon hade ett sånt underbart äldreboende med engagerad och varm personal på slutet av sitt liv.
Tänker på dig Christina.
Kramar från Lisbeth
Åh nej! Jag såg rubriken och tänkte att nu har Christina återigen hittat en fyndig text till en fin bild. Sedan läste jag. Stoppade. Väntade. Det blev så suddigt alltihop. Läste igen till slut.
SvaraRaderaNu värker det i mitt hjärta.
Jag är så ledsen för dig, en mamma är alltid en mamma. Det är så svårt at skriva något klokt, och omöjligt att skriva något tröstande för det finns ingen riktig tröst när ens mamma går bort.
Men jag är så glad för din och din mammas skull att du var där i vargtimmen. Och så vet jag hur fint du ordnade för henne. Hur du kämpade för att byta bostad så att hon fick det så bra, så bra. Jag tänker på era rullstolspromenader. De inspirerade mig till rullstolspromenader med min mamma och - inte minst - kind mot kind. Tack för det Christina!
Se nu till att ha Poppan och Gaia riktigt nära, hela tiden.
Alla tankar går till dig idag.
Ett ton kramar
Beklagar sorgen!
SvaraRaderaEn stor varm kram från Sundsvall.
Christina, Så fint att du fick vara med din mamma i hennes sista stund. Då räknas bara här och nu och att man är tillsammans. För mig var pappas sista stund mycket kärlek. Mina systrar och jag följde varje andetag och höll hans händer. Mamma dog bara 56 år gammal, men mina båda föräldrar är alltid med mig i mitt hjärta. Din mamma får bo i ditt hjärta nu!
SvaraRaderaStor kram!
SvaraRaderaÅ Christina. Fast du visste att det var nära förestående så gissar jag att det känns tungt nu. Skönt att du kunde vara med henne den sista stunden. Skickar massor med kramar till dig och hoppas att de tröstar lite grand i alla fall. Kram
SvaraRaderaChristina, alla andra har sagt allt fint som kanske kan trösta dig något. Jag tänker jättemycket på dig och tack vare dina fina ord och tankar kan jag också minnas mina egna föräldrars bortgång utan att det gör alltför ont. Ont gör det ändå alltid eftersom saknaden aldrig försvinner. Som du säger, inget blir sig likt, men de glada minnena finns kvar och de tröstar. Du gjorde så mycket fint och bra för din mamma. Många kramar.
SvaraRaderaÄven mitt varmaste deltagande, Christina. Jag vet också hur mycket man förlorar när man mister sin mor.
SvaraRaderaTack Chritina ! för din delgivning.
SvaraRaderaDöden är för mig en finstämd elegi i våra inkarnationer, i det eviga kretsloppet.
Jag tänker på dig med all värme.
men Christina, nu blir jag så ledsen för din skull. jag önskar jag kunde säga något som tröst, men alla ord är överflödiga. din sorg är delad med mig. och din glädje. din mamma var vad jag förstår en fantastisk människa! och att hon fick en så fin sista tid i livet glädjer mig lika mycket som dig. du vet hur det här med din mamma berört mig.
SvaraRaderatänker på dig enormt mycket vännen. ta hand om dig. och låt Håkan och vovvarna trösta allt vad dom kan.
mestaste kramen i världen jag kan ge!
Hej Christina, vi beklagar sorgen. Ingen aning vilka ord kunne hjälpa nu och så skicka vi varma tröstekramar istället. Vi tänker på dig och känner med dig.
SvaraRaderaSorgligt, men i dina rader förstår man att din mor fick ett värdigt och lugnt slut, det önskar man alla.
SvaraRaderaTänker på dig.
Beklagar sorgen - att förlora en anhörig är jobbigt och som du säger blir ingenting sig likt.
SvaraRaderaEn klen tröst, men ändå en liten tröst, måste vara att din mamma leva ett fint och värdigt liv den sista tiden.
Många tankar och en stor kram till dig.
Det finns inga ord som kan hjälpa - men jag tänker i alla fall på dig och skickar tröstekramar. Det blir väldigt tomt och konstigt när man själv blir den äldsta generationen..
SvaraRaderaI wish I were there to give you a hug, Christina. It is so hard to lose both your father and mother so close together. My parents left during The Hour of The Wolf, too, peacefully. That was my one comfort, that it was peaceful.
SvaraRaderaYou fought hard and long for her to have a better life in a nursing home, and you created a comfortable and lovely room for her to enjoy, and quality time with you and your fur girl. Those pictures with her and her fur girl have helped us share some of those special moments with you. That means a lot to me and I am sure it means a great deal to your other friends, here. For me, memories that are hard to bear at first become my comfort later on.
Love,
annie
Många, många varma kramar till dig Christina.
SvaraRaderaÅh så ledsamt Christina.
SvaraRaderaJag vågar inte ens nudda vid tanken hur det skulle kännas. Det kan ju aldrig bli sig likt igen.
Varm kram.
å lilla mamma. så outhärdligt sorgligt!vad fint att du fick vara med henne tills slutet.
SvaraRaderatänker på dig!
Till alla ni som har skrivit kommentarer, trots att det är så svårt att finna ord i såna här sammanhang:
SvaraRaderatack för alla kramar och all varm omtanke, det värmer verkligen i en tid då jag känner mig rätt frusen. Tack.
Som Bloggblad skrev - den första som såg mig är borta.
Så är det.
Och jag ser det lilla ljuset som lyser för min mamma en stund i ett fönster i en liten by i Jämtland. Tack Emma för att du tände det.
Det känns konstigt att vi är flera bloggvänner som har mist våra mammor på så kort tid... jag tänker då på Helen och Kesu.
Jag tänker också på er som berättar att ni redan mist er mor. Ni vet.
Intressant att få veta av Annie från Texas att de här timmarna före gryningen heter likadant over there.
Min mamma fick ett väldigt värdigt och lugnt slut - precis så där som jag hade hoppats.
Jag kommer tillbaka, men jag ligger nog lite lågt ett tag.
Beklagar sorgen, Christina. En epok är över, en annan tar vid, och man behöver stillhet emellan.
SvaraRaderaVarm kram.
ab: Tack Annika. Ja, livet består av olika epoker, nu startar en ny...
SvaraRaderaBeklagar sorgen, Christina.
SvaraRaderaVilka fina bilder du har i bloggposten, bade pa din mamma med Gaia i knat och de vackra faglarna mot den bla himlen.
Cecilia i Houston: Tack Cecilia. Bilden på Gaia och sig själv lät mamma förstora och rama in.
SvaraRaderaDen hängde över hennes säng.
Min mamma följde med stort intresse Gaias utveckling från en extremt skygg hund till en som vågar visa tillit och kärlek som på bilden. Min mamma kände sig verkligen utvald av Gaia, vilket hon också var.
Mamma var en av de första personer Gaia lät komma nära, vilket skapade ett speciellt band mellan dem.
Fåglarna är sångsvanar på väg söderut...
Christina: Att människor och djur kan ha ett mycket speciellt förhållande håller jag helt med om.
SvaraRaderaMin pappa och min systers lilla hund Bischon frisé är ett sådant exempel; den relationen var för mig helt oförglömligt.
http://smulansblog.blogspot.com/2008/04/vnskap-hela-livet.html
Därför tror jag att djur och gamla människor har ett speciellt nära förhållande - jag önskar mer av det i våra äldreboenden.
Kram, Anita
Varmaste kramarna till dig Christina i denna tunga tid.
SvaraRaderaInga ord räcker till, det är bara så.
Jag tänker mig att när den sista länken till ens barndom försvinner måste det kännas...
Tankar och styrkekramar kommer här via cyber-rymden.
Yvonne
smulan: Vilket fint inlägg du hade gjort på din blogg om din pappa och hunden Zacke.
SvaraRaderaBilden där Zacke har trynat in så tryggt mot din pappas fossingar får mitt hjärta att smälta. En otroligt fin bild som säger mycket om kontakten mellan hund-människa.
Som tur var så omgavs mamma sista halvåret av många hundar. På det äldreboendet dit hon kom till slut, där kryllade det av underbara hundar - två stora collies, en chihuahua och en mellanpudel.
Men Gaia hade en alldeles speciell plats i mammas hjärta.
Marskatten: Det är som du säger, det finns inga ord.
Ja, det känns verkligen att den person som alltid har funnits där plötsligt är borta.
Hej Christina!
SvaraRaderaVille bara titta in och önska dig en mysig helg. Jag tänker på dig och hoppas att sorgen ska bli lättare att bära, dag för dag...
Kramar!
Helen
"När mammor dör,
SvaraRaderadå förlorar man
ett av vädersträcken.
Då förlorar man
Vartannat andetag:
då förlorar man en
glänta.
När mammor dör,
växer det sly överallt."
Skriven av, Göran Tunström
Vi tänker på dig!
Mvh/Di& Vovvarna
Stärkande tröst-tankar från
SvaraRaderaKiddo,Tomas & kvartetten i
småland.
helen: Tack Helen, mitt i sorgen finns en lättnad...hur konstigt det än låter. Det var dags för mamma och det var så skönt att hon somnade in så fridfullt.
SvaraRaderaJag tänker på dig dessa dagar, du som förlorade en mamma mitt i livet.
Kram!
Di och Vovvarna: Jag har bara sett de första raderna förut. Åh, vilken otroligt fin dikt i sin helhet!
Vi har redan valt dikt till dödsannonsen, en av Barbro Lindgren. Hade vi inte gjort det hade jag föreslagit den här av Tunström.
Så här lyder dikten av Barbro Lindgren:
Gråt inte för att jag är död
Jag finns inom dig alltid
Du hör min röst,den finns i dig
Du kan höra den när du vill
Du har mitt ansikte,
min kropp finns i dig
Du kan ta fram den när du vill
Allt som finns kvar av mig
finns inom dig
Så är vi alltid tillsammans
Kiddo och gänget i Småland: Tack snälla Kiddo! Det kommer mail vad det lider. Det har varit ett slitigt år.
Läser ikapp här på bloggen nu ikväll och läser vad som hänt!
SvaraRaderaVargtimmen, så sant och så rätt. Så är det.... frampå morgonsidan...just då.
Jag har ju jobbat många år på sjukhus, nu på senare år natt av och till och då händer det när Vargtimmen kommer.
Eller när man jobbade till kl 22 och hade haft om en döende patient på sitt kvällspss.
Sen när man kom tillbaka nästa morgon... jovisst, livet tog slut frampå morgonsidan. Mycket vanligt!
När man jobbar natt är man också som tröttast vid den tiden. När klockan börjar närmar sig 06 så piggnar man till lite.
Tankar från mig!